Hållbara kultursidor

Har ni upptäckt att det är på kultursidorna som det förs en stor och viktig del av diskussionen kring hållbarhet och miljö? I de båda dagstidningar som jag läser, DN och Sydsvenskan, blir det allt oftare som man hittar intressanta artiklar och tankar kring detta på denna plats.

I dagens Sydsvenskan finns två stycken. Den första är en intressant betraktelse av fenomenet externa handelscentrum, med Svågertorp i Malmö som exempel. Dit åker man inte för man vill - utan för att man måste, skriver de båda journalisterna Anna Hellsten och Julia Svensson. "Allt är samlat för att politikers och medias favoritmålgrupp, stressade småbarnsföräldrar i renoveringstagen, ska kunna konsumera allt de behöver på en gång".

Men här går nog Julia och Anna vilse. För externhandeln finns inte till för att ge oss allt vi behöver - utan för att locka oss att köpa allt vi inte behöver. Folk åker inte dit för att de behöver, utan istället för att åka till skogen och promenera.

Artikeln hänvisar också till Svågertorps nya annonstidning Checkpoint Svågertorp där man kan läsa att det är "självklart" att ta tåget, bussen eller cykla dit. "En ekologisk ursäkt för att köpbyn enligt västkustskamerikansk stadsutglesningsprincip byggs på jungfrulig mark, trots att Malmö stadsbyggnadskontor predikar förtätnigens evangelium för den hållbar staden".

Och visst, så ser det ut i varenda svensk kommun: Översiktsplaner och visioner pratar om hållbarhet och behov av minskat bilresande. Och ofta har man också projekt som jobbar med att försöka förverkliga dessa intentioner. Men samtidigt har man alltid stora projekt och strömningar som helt överskuggar jobbet med förtätning etc. Och som driver på utglesning, ökat resande och mer utsläpp.

Artikeln innehåller ytterligare ett fel när man påstår att skräcken för att köpcenter ska utarma innestaden förmodligen är överdriven, och tar Lund som exempel. I Lund är det nu snart bara de stora kedjorna som kan överleva inne i centrum. Småbutiker som inte tillhör kedjor försvinner, liksom antikvariat och gallerier. Och kvar blir de stora kedjorna av kläder, skor och det jag brukar kalla för mög-butiker (mög är skånska för skräp/gödsel, dvs butiker som säljer onödiga småpryttlar tillverkade av en underbetald taiwanes, som arbetar 14 timmar om dagen i en fabrik som släpper ut onödigt mycket av allt som går att släppa ut...).

Vänder man blad i Sydsvenskans kulturdel finner man en intressant intervju med Jonathan Safran Foer, vars två romaner jag gillar mycket. Nu handlar det om hans nya bok, "Eating animals" som alltså är en faktabok om djurindustrin. Foer riktar mest in sig på den grymma djurindustrin i sin argumentation för varför han inte äter kött.

Den avslutande moraliska berättelsen är intervjuns clou:

"I slutet av andra världskriget var hans judiska mormor på gränsen till död av unernäring. Men så kom hon till en bondgård, där en rysk jordbrukare gav henne en fläskbit. men hon ville inte äta den.
"Varför? För att den inte var kosher?" frågar Jonathan Safran Foer sin mormor.
"Så klart."
"Inte ens för att rädda dit liv?"
"Om inget betyder något, finns det ingenting att rädda."

(Sen kan man ju undar om en religionens makt, och att ett visst sätt att slakta är viktigare än livet? Men inställningen är knivskarp.)

Länkar:
Artikeln om Svågertorp
Artikeln om Foer

CIA sponsrar massutbildning i självhushållning inför Peak Oil

Bra rubrik - eller hur?

Sitter på tåget hem efter en bra dag på Stockholmskontoret. Vi har börjat titta på de ansökningar som kommit in. Ser bra ut. Både folk från konkurrenter, offentlig förvaltning och nyexade har sökt. Och en gammal räv.

På väg hem sitter jag och läser en mycket bra rapport som en av medarbetarna på Stockholmskontoret skrivit. Den handlar hur väl transportplaner tar hänsyn till miljömålen. Intressant - kommer att bli en del att blogga om.

Skrev en rad på Twitter om vad alla här runt om mej på tåget gör med sina datorer - ser på film, jobbar och spelar bonnaspelet Farmville på Facebook (handlar om att driva en bondgård). Min twitter går direkt in som statusrad på Facebook. Och efter nån minut reagerade TJ. Hotade med att folk kommer att samlas med hötjugor utanför Trivector. Farmville har 11 miljoner spelare, det blir trångt på parkeringsplatsen, skrev han.












Jag svarade då att det kanske snart finns fler som sysslar med virtuellt jordbruk än IRL. Och efter några kommentarer fram och tillbaka föreslog jag att spelet kanske kan vara en del av träningen inför när vi alla måste börja odla hemma igen, även om att EU inte vill att vi skall prata om närodlat...

TJ föreslog då att jag skulle skriva att "CIA har sponsrat en massutbildning i självhushållning inför Peak Oil" som en konspirationsteori för att lansera min blogg i USA. De gillar såna upplägg skrev TJ.

Nu är det gjort och jag måste jag fortsätta läsa om miljömål i infrastrukturplaneringen....och vänta på hur lång tid tar innan Echelon snappar upp "nyheten".

(Vet du inte vad Echelon är kan du klicka här.)

Högkonjunktur och jämställdhet

Har börjat nedräkningen inför julledigheten. Men bara när det gäller antalet gig - föredrag, moderatorsuppdrag och paneldebatter. 10 kvar.

Verkar vara högkonjunktur för att prata om miljö, hållbarhet och klimat. Fast det har det å andra sidan varit i flera år. Undrar när/om det blir högkonjunktur för att göra något åt det också?

Vårt seminarium igår om snabb anpassning till minskad oljekonsumtion blev mycket lyckat och intressant. Energimyndigheten gillade dock inte begreppet peak oil. Men alla trodde att bensinen kommer att bli dyr, eller mycket dyr inom 5-10 år. På grund av peak oil.

Och så har Trivector blivit utsett till ett av de tio bästa företagen med mindre än 200 anställda när det gäller jämställdhet - av tidningen Veckans Affärer. Roligt!

Snart dags för nattåget till Stockholm igen.

Länk: Veckans Affärer om jämställda företag

Post festum

Vi var på höstfest hemma hos några goda vänner i går kväll. Tog med ett brev för att lägga på brevlådan när vi ändå gick genom hela centrala Lund. Men vi kom hem med brevet igen i natt. Nästan alla brevlådor är nämligen borttagna.

Sveriges allmänt centralistiska anda, kombinerat med en Post som med början på åttitalet slutade att vara en samhällsnyttighet och istället blev en lekstuga för politiker och tjänstemän med som ville avreglera och leka riktigt företag och inte verk, har gjort att nu många måste ta bilen för att komma till en brevlåda.

Hela idén med ett Postverk är ju att man själv inte skall behöva åka eller gå med brevet hela vägen, utan att vi samordnar det med andra som också vill ha fram sina brev. Det är liksom smartare att någon åker runt och hämtar breven än att vi alla måste åka till någon postanläggning som ligger i ett industriområde eller liknande.

Detta är ett av exemplen hur åtgärder inom olika delar av samhället ökar behovet av att transportera sig, ofta med bil.

På festen diskuterade vi bl a Vattenfall. Själv har jag mycket svårt för att vara delägare i ett bolag som släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige! Och jag anser att ägardirektivet måste skrivas om omedelbart om Sverige skall ha någon trovärdighet kvar på klimatområdet. Vi skall inte äga kolkraftverk och samtidigat prata om att vi skall satsa på förnyelsebar energi.

Men en person på festen ansåg att det spelade väl ingen roll om Vattenfall äger dessa kolkraftverk. Annars skulle ju nån annan äga dem, och det skulle bli lika mycket utsläpp. Men detta argument håller naturligtvis inte. Om vi visar att det går att energieffektivisera, och producera förnyelsebar el, så blir vi en modell och trovärdig aktör i diskussionen om det hållbara samhället.

Om vi däremot samtidigt säger att Sverige skall vara ett föredöme när det gäller förnyelsbar energi, och samtidigt äger statsägda Vattenfall kolkraftverk, så sänder vi signalen att det där med förnyelsebar energi det är ju bara prat....

Champagne och olja

Hemma igen efter 2 dagar i Belgien. Först ett förmöte i Leuven, med trevlig middag på kvällen. Sedan igår revision av vårt EU projekt MAX i Bryssel på DGTREN på kommissionen. Båda gick mycket bra. Revisorerna, professorerna Roberto Bonnetti och Andy Nash, var mycket nöjda och imponerade över resultet av detta 50 miljonersprojekt. Och det har fungerat mycket bra med alla 25 partners, förutom ett grekiskt universitet som bara kvitterat ut pengar utan att göra något vettigt...

Förutom ett stort antal forskningsrapporter och artiklar, finns nu sju stycken verktyg som man kan använda när man jobbar med mobility management, som handlar om att påverka beteende mot ett mer hållbart resande. Den som vill veta mer tittar här.

Efteråt firade vi med champagne på en bar, köpte belgisk choklad och åkte hem igen.

I torsdags kväll vid middagen på en trevlig restaurang i den trevliga staden Leuven diskuterade vi bland mycket annat peak oil, och de flesta tycktes börja inse att energifrågan är ett lika stort problem som klimatfrågan, kanske större.

Vi diskuterade bl a artikeln i Guardian som jag kommenterade i mitt förra blogginlägg. Nu har Colin Campbell, den gamle oljemannen som startade ASPO (Assosiation for Study of Peak Oil, ledd av Kjell Aleklett) skrivit en kommentar som finns publicerad på ASPO:s webbplats. För den som vill ha en snabbild över peak oil, och hur rapporteringen om kvarvarande olja går till, är dessa två A4-sidor en mycket välinvesterad stund.

Länkar:

Campbells kommentar

Mindre olja kvar än man tidigare trott - och värre ändå?

IEA:s World Energy Outlook (som jag beställt men inte fått ännu) är mer allvarlig än man tidigare sagt och varnar nu för en kommande energikris. Det är ganska nytt att IEA på detta sätt närmar sig peak oil resonemanget. Tidigare har man gjort allt för att lyfta fram att det finns stora outnyttjade reserver.

Redan för en månad sedan sa en av IEA:s ledande tjänstemän Fatih Birol att man tidigare räknat fel och att man nu kommit fram till att världen nu förbrukar 6.7% av känd kvarvarande olja varje år.

En artikel i Guardian säger sig dessutom ha uppgifter från en källa inne i IEA, en så kallad whistleblower, att även de siffror man nu redovisar är för uppblåsta. Man gör detta endast för att inte marknaden skall balla ur.

Men om detta verkar inte svenska tjänstemän på olika myndigheter bry sig. I vårt projekt "Snabb anpassning till minskad oljeförbrukning" Gör vi intevjuer, som alla visar på att det finns ingen beredskap överhuvud taget för detta.

Skall testa detta på politiker från Eslöv i morgon på en workshop där. Blir en invigning av vårt nya mentometer-system.

Länkar:
DN om IEA
Guardian om IEA:s whistleblower

Täta städer och autistisk arkitektur

Har varit och pratat på konferensen Den Goda Staden i Norrköping. Den Goda Staden är ett projekt som Vägverket, Banverket, Boverket, Sveriges kommuner och landsting drivit i 3 år tillsammans med Norrköping, Jönköping och Uppsala. Just denna konferens handlade om Resecentrum och planering, hur man förtätar staden kring stationen etc.

Det kom nästan 300 personer, så ämnet var uppenbarligen intressant. Mitt föredrag gick bra och blev uppskattat. De roligaste jag lyssnade på var Alexande Ståhle, från vår samarbetspartner Spacescape som pratade om täta städer och parker. På ett medryckande sätt, och med intressanta resultat från sin avhandling. Som att de som bor i täta områden, med parker, är mycket mer nöjda med grönområden än de som bor i glesare villaområden, som man skulle tro inte behövde några. Man bör bygga kompakt - dvs tätt, men med parker insprängda.

Roligt var också dansken Per Riisom från Gehl arkitekter som pratade om Den urbana stadsparken, men mest om en massa annat kul. Jag lärde mig ett nytt uttryck - autistisk arkitektur. Det handlar när man bygger ett område där t ex kontorspalatsen innehåller allt var och en för sig. Dvs man behöver aldrig lämna huset, och träffar därmed ingen, som man kan prata med.

Sådana områden finns det många av - Idéon här i Lund är ett sådant. Stora kontorskomplex som ligger i park - eller snarare i parkering.

Sista föredraget var min goda vän Peter Elmlund från Urban City Research, som sa det han alltid brukar säga (vi har pratat tillsammans många gånger). Nämligen att stadens utformning påverkar hur den används, vilket folkliv man får, och förutsättningarna för att driva verksamheter. Täta städer med vanlig rutnätsstruktur ger betydligt bättre möjligheter att starta verksamheter än strukturer med bubblor med enkelriktningar osv, dvs det vi planerare kallar för SCAFT-planering.

Och tåget var i tid, både från och till Norrköping.

Och Carlgren har tagit ledningen idag. Jag måste erkänna att argumentet att en gasledning innebär ett stort miljöproblem för bl a den känsliga botten för mig är helt konstigt. Man hade samma invändingar när Öresundsbron skulle byggas. Men undersökningar visade sedan att både djur och växtliv snabbt återhämtade sig. Naturen har faktsikt en läkande förmåga. Vilket jag som amatör trodde hela tiden... Likadant blir det naturligtvis med en gasledning.

Nej problemet ligger naturligtvis på andra faktor. Säkerhetspolitiskt, och vi fortsätter bygga fast oss i fossilgasberoende osv. Men botten återhämtar sig naturligtvis...

Länk: DN om gasledningen

Ohållbara tågsystem

På väg hem från Stockholm igen - på en måndag. Har intervjuat för ev anställning - och det kändes bra. Och haft möte med SL - och det kändes också mycket bra.

Nu är tåget minst 60 minuter försenat. Jag tror att det började med enspårsdrift redan innan Södertälje, och sen en gång till på grund av ett tåg som gått sönder.

Sen gick detta tåg i sönder, och vi kör nu med bara en motor. I Norrköping fick lokföraren backa tillbaka till stationen för att ta sats upp för backen söder om stationen, det var ju gudbevars löv på spåren.

Om vi skall kunna uppnå ett fördubblat resande med kollektivtrafiken är det första kravet att man håller tiderna. Så mycket strul som det är nu för tiden är INTE acceptabelt. Om dagens bilar skulle haft så mycket fel skulle de varit tillbaka på 30-talsnivå.

Jag tror vi måste ställa mycket högre krav på utförarna - och då menar jag både de som äger och kör tågen, och de som bygger och underhåller infrastrukturen. Som det nu är kostar det ingenting att vara en timme sen. Vi måste helt enkelt skapa en kultur där det aldrig händer. Om man åkt tåg i Schweiz vet man att man alltid är i tid. I Sverige har vi nu en kultur där alla är överraskade om man är i tid.

Och detta är inte så konstigt när tågen är utslitna, och aldrig varit bra med sin tiltfunktion. Datorerna i loket är från tidigt 80-tal. Banan är bitvis så ojämn attr jag inte fattar att tågpersonalens fack protesterar.

Om man åker tåg i Tyskland, Schweiz, Japan, Australien, Spanien så går det jämt oh fint. Inte som här där man blandar ihop tågen på Gröna Lund med tågen på stambanan.

Vi behöver en kriskommission som tar itu med dessa problem.

(Var och tittade på en övernattningslägenhet idag. Skulle kunna minska min irritation övver förseningarna...)

Goda eller dåliga nyheter?

Satt i möte idag med Lars Nilsson, prof i miljö och energisystem. Eter mycket diskussioner om peak oil, klimat osv gjorde Lars en betraktelse över vad som satsas på olika saker:

1 miljard $ om året satsas på forskning om förnyelsebara energisystem
10 miljarder $ om året i subventioner till förnyelsebara bränslen
100-tals miljarder $ om året satsas på subventioner till fossila bränslen
1000 miljarder $ satsas på att rädda banker etc i finanskrisen.

Och så är frågan om man skall bli glad eller inte åt att Reinfeldt lyckats ena EU om någon form av löften ("rättvis andel") om ekonomiskt åtagande för västvärldens satsning på klimatåtgärder. Kanske kan det möjliggöra en öppning till en vettig diskussion i Köpenhamn. Men summorna som nämns är alldeles för små. FN menar att det krävs 440 miljarder Euro per år, och här talar vi om myckt mindre siffror. Det som också gör mej fundersam är de gamla östländernas krav på att på något sätt få behålla utsläppsrätterna man inte använt efter Kyotoavtalets utgång 2012. Nog måste detta vara reglerat?

Och jämför summan som de rika länderna vill satsa på klimatåtgärder i fattiga länder: 22-50 miljarder Euro, med subventionerna ovan så bllir det också ganska märkligt.

Skall bli intressant att se vad för typ av överenskommelse som kan komma ut av COP15. I går när jag diskuterade frågan med Tricorona Climate Partners vd Per Egstam så trodde han att det nog bara blir ett ramavtal, utan siffror etc. Sen får man under något år förhandla ihop resten.

Kanske kan vi ta nån miljard från banksektorn? Eller ännu hellre från subventionerna till fossila bränlen?

Länk:
DN om Reinfeldts avtal

Man lär så länge man har elever

På hotellet efter att ha haft en trevlig kvällsövning med studenter på vårt Stockholmskontor. Nu är buffén undanplockad och alla utom Malin har gått hem. Skall bara - sa hon.

Och visst är det en kul blandning som kom och diskuterade med oss på Trivector: KTH-studenter med inriktning på efterfrågemodeller, samhällets kostnader för koldioxid, kapacitetsmodeller, hållbara transporter osv. Studenter från Linköping/Norrköping KTS-kommunikation och transportsystem som gillar simulering, samhällpsplanerarstudenter från Stockholms universitet som skriver om hållbara transporter och stadsplaneinrg och så Handelsstudenten som läste på min blogg igår att vi skulle ha denna kväll och hörde av sig och kom och diskuterade lobbyism och beslutsfattande i transportpolitiken.

Och alla gillar de Trivectors värderingsstyrda verksamhet. Vi har hållit på med hållbara transporter i snart 15 år, och vi står för dessa värderingar. Och nu är det vind i seglen och drag under galoscherna för detta synsätt. Men vi står för samma sak nu som då.

På dagen hade vi ett seminarium för Vägverket där vi presenterade 8 nya verktyg för att jobba med hållbara transporter som vi varit med om att ta fram i EU-projektet MAX. Projektet som avslutats nu i oktober, har haft 25 partners i 15 länder, har omsatt 50 miljoner SEK och för en gångs skull tycker jag det varit värt pengarna.

I slutet av seminariet säger Vägverket att man nu måste fundera på hur man skall använda resultten. Nu tar det några år att införa detta, sa de. Och någon sa: Några år?

Och visst - klimat och energifrågorna ger oss inte några år att fundera på. Vi måste agera nu!

Och då känns det skönt att det tycks finnas hungriga studenter som faktiskt vill någonting!

Nu skall jag lägga mej på sängen och läsa i tre av mina favoritmagazin: Axess -om långsamhet, Wired om The Digital City och Uncut om årtiondets 150 bästa album.

Länk: Resultat från EU-projketet MAX

Inte skära bara rispa...

På tåget mellan Halmstad och Göteborg, för vidare transport till Stockholm.

Har pratat hållbara transporter för Halmstads kommunstyrelse och högre tjänstemän, och jag fann en stor öppenhet och förståelse för problemen. Det känns extra kul eftersom min bild av Halmstad tidigare mest varit den av bilstaden, nästan som ett Göteborg fast i mindre format. Hoppas nu bara att de tar mina råd om att trafikstrategin måste innehålla kvantifierbara mål för att göra någon skillnad…

I Stockholm i morgon skall vi hålla ett seminarium för Vägverket kring resultatet av det stora EU-projektet MAX som avslutas i dagarna. MAX har varit det stora projektet kring beteendepåverkan i trafiken, sk mobility management. I projektet har vi tillsammans med 25 andra partners tagit fram ett stort antal konkreta verktyg inom området. En av Trivectors uppgifter har just varit att vara länken mellan forskning och praktik och se till att det blir användbara verktyg som resultat. Och vi är mycket nöjda. Har aldrig varit med i ett EU-projekt tidigare som lämnar så mycket konkret användbart efter sig.

Och så i morgon kväll blir det träff med studenter på vårt Stockholmskontor. Alltid roligt att diskutera med dem.

Torsdag har jag vikt för möten på kontoret, utvecklingssamtal osv Och så skall jag träffa Tricorona och diskutera samarbete kring utsläppsrättigheter..

Fast jag har burit med med en känsla av att vara förbannad hela dan. När jag kom ner till Lunds central, som går in i slutfasen av en upprustningsperiod, såg jag att massor av nya glasrutor vid sidan av rulltrapporna på plattformarna blivit ristade. I stället för att spraya har man alltså ristat i glaset. Jag brukar bli förbannad på skitgraffiti som bara förstör, men detta är klart värre.

Jag anser att man borde ta krafttag mot detta. Förstörelse av allmän egendom som detta hotar att erodera vårt civiliserade samhälle, och montera ner demokratin. Och det blir på sikt mycket dyrare än de försörda glasrutorna...

Den som flyger mest vinner

Det blåser om internationella miljöinstitutet i Lund. En schism mellan personalen och den kommitté som skall tillsätta en ny chef valsar runt i tidningarna. Pesonalen tycker att den person som blivit föreslagen till jobbet har blivit favoriserad av chefen Thomas B Johansson. De andra tre aktuella kandidaterna har däremot blivit nästan mobbade, låter det i bladet. När det gäller denna fråga varken kan eller vill jag uttala mej. Jag känner tre av de föreslagna och det är dugliga och kunninga personer alla tre, och jag har dessutom varit referens till en av dem.

Blåsten har gjort att man nu granskar Thomas B även på andra områden. I dag kan man läsa att han åkt taxi för 37.000 på ett år, och nästan aldrig är på plats. Och på en karta kan man se hans 32 flygresor det senaste året. Man hakar upp sej på att han åker taxi till Kastrup ibland, trots att det finns tåg. Ur utsläppssynvinkel är taxiresorna dock obetydliga jämfört med de långa flygresorna världen över.

Själv hakar jag mer upp mej på att han tydligen flugit Malmö-Stockholm 12 ggr det senaste året. Där är det enkelt och smartare att tåget, särskilt om man är chef för ett miljöinstitut.

På frågan om det är miljövänligt att åka så mycket taxi (man borde ju frågat om flyget..) svarar Thomas B att miljöinstitutet klimatkompenserar. Och jag vet sedan en debatt på en blogg jag haft med Thomas B att han är väldigt tekniktroende.....

I DN läser jag istället om ordföranden i IPCC Rajendra Pachauri. Ni vet han som fick nobelpriset i fjol, och ser ut som en indisk mystiker. Han är vegetarian, och har hål på strumporna, eftersom han är återhållsam med att köpa nya saker. Pachauri får frågan om allt sitt flygande, och svarar: - Jag vet inte hur jag ska hantera det problemet. Det är klart att jag skulle kunna åka oxkärra och båt. men då skulle det bara bli en resa om året.

På frågan om han klimatkompenserarr svarar han:
- Det gör folk bara för att döva sitt samvete. Jag känner mig inte tillräckligt säker på att pengarna används på rätt sätt.

Två helt olika sätt att se på klimatkompensation - och jag tycker båda är lika fel. Man kan inte rättfärdiga sitt resande med att man klimatkompenserar som Thomas B. Men att strunta i det som Pachauri tycker jag också är tokigt. Om man först försöker minska sina utsläpp - t ex genom att inte flyga när det går bra med tåg, etc, så kan man faktiskt investera i kloka CDM-projekt, som är välreviderade av både revisorer och frivilligorganisationer.

Men bäst av allt är förstås att minska sina utsläpp. och ett av de svåraste att minska är nog just flyget. (Jo de som läser bloggen vet att jag varit i både USA och Australien). Men till Stockholm går det utmärkt att åka tåg. Också till många ställen Europa, i alla fall om man bor i Skåne.

Vi på Trivector åker aldrig flyg till Stockholm. Om man har en mötes och resepolicy som styr mot detta så går det att minska sina utsläpp. Engelska forskare inom området vill ha oss som ett av europas bästa exempel, fick jag mail om idag!

Länkar:
Sydsvenskan om IEEE
DN om Pachauri

Vem orkar bry sig?

I fredags var jag i Tylösand och pratade för 300 personer från olika styrelser i HSB Skånes bostadsrättsföreningar. Temat var klimat och miljö.

I kväll har jag varit i Lomma och hållit samman en diskussion med frivilliga medborgare kring frågor om kollektivtrafik och trafiksäkerhet.

Vad förenar dessa båda tillställningar? Jo ett antal personer som frivilligt engagerar sig i något. Inte för att tjäna pengar, inte för egen vinning, inte för att få bonus.

En annan sak som förenar de engagerade vid dessa båda tillfällen var medelåldern, som i båda fallen var ganska hög. Och detta innebär naturligtvis ett problem. Om yngre människor inte orkar/finner det viktigt/inte bryr sig så är det inte bra. Diskussionen handlar ju om deras framtid.

Är yngre personer så vana vid att engagemang sköts professionellt via inbetalningar till Greenpeace eller Rädda Barnen? Eller genom att konsumera rätt saker? Eller är det bara tidsbristen?

Så hur skapar vi engagemang från alla åldersgrupper för att förbättra vårt samhälle på olika sätt?

Välfärd utan tillväxt?

Exponentiell tillväxt i slutna system fungerar inte. Det är ren fysik. Vi har bara ett klot coh därför är myten om den eviga tillväxten inte hållbar i längden. Om detta handlar den engelska rapporten "Prosperity without growth?" som kom i somras och som jag tidigare nämnt.

Den eviga tillväxten gör att utvinningen av järn, bauxit, koppar, nickel, zink osv har ökat med 50 - 100% från 1990. Och utarmingen av ekosystemen gör att 60% av dessa är allvarligt påverkade.

Den intressanta rapporten diskuteras idag av samhällsforskaren Christer Sanne i en essä i DN. Läs den om du inte orkar ta dig igenom rapporten som är på 132 sidor.

Länkar:
Sannes artikel i DN
Rapporten

Goda kommunikationer - eller öppen bank?

"Kommunikationer, samfärdsel, samfärdsmedel eller möjlighet till samfärdsel. Idag används ordet oftast i den sistnämnda betydelsen. Med uttrycket "goda kommunikationer" avses t ex goda färdvägar och bra fordon med hög turtäthet, oavsett om de används eller ej."

Så här skrev jag 1993 när jag hade i uppdrag att skriva en mängd ord i Nationalencyklopedin. Kommer att tänka på det när jag idag läser i Sydsvenskan en artikel med rubriken: "Service lämnar landsbygden." Artikeln handlar om den lilla orten Skivarp i södra Skåne. Man får veta att macken stängde för ett år sen, att bussen slutat gå till Ystad och att apotek och post är borta. Nu stänger Swedbank sitt kontor också.














Men befolkningen i Skivarp ökar. Eller som politikerna säkert skulle säga - regionförstoringen fungerar. "Barnfamiljer väljer en idyllisk boendemiljö och tar pendligen till jobbet på köpet" står det i artikeln. Men i extremist-centralistiska stordrifts-Sverige betyder den ökande befolkningen inget. Servicen monteras ändå ner.

Om man kört bil på landsbygden i Frankrike, Schweiz, Österrike, Tyskland eller till och med i USA, så vet man att byarna där har kvar betydligt mer av sin service. Varför är det så?

I en liten sidoartikel med rubriken "kommunikationer viktigare än bank" intervjuas Region Skånes chef för planeirngsstrategier Charlotte Lindström. "Trots att folk gärna flyttar ut till byarna går utvecklingen mot att man förflyttar sig längre och längre sträckor från hemmet för både jobb och fritid". Så en banknedläggning är visserligen en utarmning av en by, medger hon, något många samhällen upplevt.

- Men det behöver inte betyda att samhället dör ut. Särskilt inte i Skåne där avstånden är små. Goda kommunikationer är däremot väldigt viktigt för samhället".

Våra politiker har ju under 15 års tid velat att det skall vara så här. Fler skall resa längre i regionförstoringens namn. Men hur det går för Skivarp när bensinen kostar 25 kr litern och bussen inte längre går? Öppnar servicen igen då? Idag läser man i bladet att förbrukningen av olja börjar öka igen, eftersom återhämtningen i Nordamerika går snabbare än väntat. Och oljan blir ju inte billigare när vi passerat oljetoppen.

I detta sammanhang är det extra spännande att Elinor Ostrom fått Nobelpriset i ekonomi. Och inte bara för att hon är kvinna är detta intressant och närmast en sensation. Hennes arbete handlar nämligen om olika former för självförvaltning av "allmänningar" "Governing the commons", där hon går på tvärs mot den gängse uppfattningen om "Tragedy of the commons". Hennes forskning handlar t ex om hur vi förvaltar gemensamma resurser som fiskbestånd och andra naturresurser. Betydelsefulla forskningsresultat som världen behöver just nu, när allt fler börjar förstå att vi bara har ett klot. Och det gäller på landsbygden i Skåne också...

Länkar:
DN om ekonomipriset
DN om Elinor Ostrom

Bra relationer räddar planeten?

I veckan hade vi en miljöföreläsning på Trivector. (En del tycker nog vi har det varje dag... förlåt). Som ett av målen i vårt miljöledningssystem finns att vi skall ordna ett antal sådana föreläsningar för de anställda. I tisdags pratade miljöpsykolog Annika Tibblin om "Livsstil, stress och hållbarhet".

Hon kopplade ihop människors sätt att leva tillsammans med hur hållbara vi är. Nästan hälften av jordens befolkning lever utan väl fungerande social anknytning till andra människor. Utan en sådan blir man stressad, och stressen kompenserar vi genom att konsumera; prylar, alkohol, mat, osv. Och denna överkonsumtion leder till belastning på jordens ekosystem. Stressade föräldrar som inte har tid med sina barn överöser dem med prylar etc. Ni förstår.

Att det finns en koppling mellan hur vi vårdar våra relationer och hur vi mår är ju ganska uppenbart. Men att kopplingen också sträcker sig till hur planeten mår är kanske inte lika uppenbart.

Som chef för ett gäng duktiga konsulter är en av uppgifterna att försöka hjälpa till att vårda dessa sociala relationer. Fungerar de, fungerar företaget bätttre, alla får roligare och vi utvecklas tillsammans. Att ge beröm för bra genomfört arbete är naturligtvis viktigt. Och inte så enkelt eftersom det ofta blir andrahandsberöm, eftersom det är kunden som är den som ger den direkta feedbacken till konsulterna. Men man får försöka.

För egen del får jag en del av detta när jag håller mina föredrag och folk gillar dem. Jag har liksom ingen chef.... Funderar över detta när jag igår kom hem från jobbet hyggligt i tid och det har kommit ett bud med blommor och choklad. Bara så där.

På kortet står det: "Ett stort tack från en nöjd läsare av din blogg. Fortsätt skriva. M B".

Otroligt roligt! Tack, och värmen sitter i ännu.

(det stod inte M B utan namnet, en god gammal vän och kollega på avstånd).

Frågan är vilken effekt Obamas fredspris får. Hjälper eller stjälper det? Kommer det att få honom att att anstränga sig för att göra det som han redan fått pris för, eller blir han bara stressad?

Och för att bjuda på något så kommer här en höstspellista för Spotify. Flera sprillans nya favoriter och några gamla. En blandning av typiska höstdepparlåtar och sådana som får tillbaka livsandarna.

We are golden, MIKA, samma tivoli som på ettan - jag fattar inte varför jag älskar det..
The lucky one, Alison Krauss, ny pärla av Alison, höstmusik
Håll ut, håll i, håll igen, Nisse Hellberg, nya plattan innehåller rotmusik som är så bra
Let there be music, Prefab Sprout, från Paddy McAloons nu fullbordade mästerverk påbörjat 1992
2nd best to none, The Rivals, personalen på Benny Anderssonägda Hotell Rival gör första Abba-låten på 15 år...
Sex on fire, Kings of Leon, Nashvilles stjärnskott utan country.
Suspicious minds, Elvis Presley, har aldrig varit en jättefan, men sen besöket på Graceland är jag såld
I still havent found what I am looking for, U2, megabra från megabandet
Baby I´m a fool, Melody Gardot, Skavlan-effekten håller i sig...
Lät du henne komma närmre, Melissa Horn, svartsjukeballad som blir en klassiker, tro mej. Brås på mamma Maritza.
Jag får liksom ingen ordning, Lars Winnerbäck, jag är inget fan - men detta är bra!

Framtidens resande i Malmö 2025

"När Conny Owen Olsson skulle tanka ringlade köerna långa, precis som de gjort ganska ofta det senaste året. Väl framme vid pumpen, efter att ha väntat i nästan tre kvart, var soppan slut.

– Kommer mer i morgon eftermiddag...kanske, sa mackinnehavaren.

Han svor en lång ed. Det var svårt att vänja sig. Att tillgången till bränsle inte var jämn och säker hade kommit som en överraskning för alla. Visst hade man hört talas om peak oil, och priset på bensin och diesel hade åkt berg- och dalbana flera gånger de senaste åren. Men så kom plötsligt leveransproblemen."

Så här börjar den lilla krönika om trafiken i Malmö 2025 som jag skrivit i senaste numret av Malmö gatukontors tidning "Anslaget".

Vill du veta hur det går för Conny så finns tidningen att ladda ner, artikeln finns på sidan 12. Uppslaget har jag lånat från ett avsnitt i en bok om framtidens transporter som jag skriver på.

Länk: Anslaget nr 3 2009

Bara en lite hake

Det dokument man filar på som skall bilda slutdokumentet på klimatkonferensen i Köpenhamn innehåller 2500 hakparenteser läser jag i tidningen. Varje sådan parentes är sådant där man inte är överens.

DAgs att börja komma överens om inte alltihop skall bli en parentes?

Ny klimatguru förklarar allt

Med tanke på gårdagens inlägg, som genererat en lång intressant kommentarstråd (tack till Mats bl a) så är det skönt att veta att det finns folk som kan värdera, tolka och förklara forskningsresultat om klimatet på ett bra sätt.

Nej, jag menar inte Jim Hansen eller Al Gore. Nej självklart handlar det om allas vår klimatguru Robert Collin. Han är nästan ännu bättre på klimat än på trafik....och det vill inte säga lite....


Läs detta fina inlägg på bilbloggen! i Aftonbladet.
(Tack till Patrik O för tipset)

Varför händer så lite?

Varför händer det så extremt lite som går i rätt riktning när det gäller klimat, miljö och energi? Varje dag kommer nya forskarlarm om att vi


- passerat vad jorden tål i resursförbrukning för ett år redan
- att jorden passerat gränserna för flera miljöfaktorer
- oljan förbrukas i snabbare takt än vad vi tidigare sett
- osv.


Har vi människor förlorat vår förmåga att ta till oss dessa nya fakta? Uppfattar vi dem som nyheter som vilka som helst? Ena dan Anna Anka om avsugning, andra dan FN om avskogning. Nyhet som nyhet. Lever vi så långt från naturen att vi inte ser sambanden mellan jordens tillstånd och människans överlevnad?

De stora förändringar som behövs får vi inte till. Vi fortsätter däremot att ta stora steg i fel riktning. Vattenfall planerar för nya kolkraftverk i Tyskland. Vägverket planerar för nya förbifarter i Sverige. Och samtidigt jobbar Vattenfall med projekt med förnyelsebar energi, och Vägverket stödjer massor med projekt som försöker lindra effekterna av samma förbifarter som andra delar av organisationen bygger.

Just nu emmiterar världens politiker många ton koldioxid varje dag för att åka till olika klimatkonferenser för att prata sig samman om att lösa klimatkrisen. Men möte efter möte händer ingenting. Ingen vill betala - men det handlar inte om kostnader - det är en investering i våra barns framtid. Läs t ex Krugmans nyaste kolumn i NY Times. Läs också nästa Krugman artikel som diskuterar ämnet för denna bloggpost!

Snart skall jag gå till nattåget för att åka till Stockholm och anställa en ny kontorschef där i morgon. Jag skulle varit i Stockholm redan idag på Svensk kollektivtrafiks seminarium om hur man kan fördubbla kollektivtrafikandelen i Sverige. Men jag hade bokat nattåg fel dag. Jag försökte få en plats i går kväll, åkte in till Malmö, men allt var fullt om jag inte ville sitta hela natten.

Se där en sak som går i rätt riktning - fler åker tåg.

(Å andra sidan mäktar inte beslutsfattarna med att se till att vi får nya järnvägskapacitet som kan svälja den ökade efterfrågan...)

Länk:
Krugman i New York Times
Krugman i NY Times 2

De dummas tidsålder

Världens undergång är inställd säger Paul Krugman idag i Helsingfors. Skönt. Men inställd till när kan undra? Det nobelspris-ekonomiprofessorn menar är att finanskrisen snart bottnar. Han har svårt att se hur världshandeln skall kunna dra igång världsekonomin igen. Efter 30-talsdepressionen fick vi "stimulanspaketet" andra världskriget - och det vill vi ju inte ha igen, säger Krugman.

I morgon kväll går den nya filmen "The age of the stupid" upp på biografer över hela världen. Den handlar om världen om 50 år när vi inte lyckats lösa klimat och miljöproblemen. Där verkar nästan Krugman ha fått fel. Sydsvenskans recensent Michael Tapper ger filmen 5 stjärnor.

I dagens tidningar läser vi också om att USA inte kommer att kunna behndla klimatfrågan i senaten i höst, eftersom sjukförsäkringsfrågan tar all tid. Obama kommer att komma tomhänt till Köpenhamn i december.

I DN läser vi också om den danska politikern Pia Kjaersgaard som skall ordna en antiklimatkonferens, och ge mer pengar till Björn Lomhörd.

Och själv har jag tillbringat ett par dagar med att uppdatera mej på senaste rönen om peak oil. Enligt Faith Birol på IEA, International Energy Agency, som inte brukar ta i, så menar organisationen nu att vi förbrukar kvarvarande oljereserver ungefär dubbelt så fort som man tidigare räknat med: 6,3% per år. Börjar bli lika bråttom där som när det gäller klimatet. Vår oljedopade livsstil funkar inte utan oljan.

De dummas tidsålder......

Länkar:
DN om Krugman
Sydsvenskan om Krugman
The age of the stupid i Sydsvenskan

Var är floden?

Uppror i London! Themsen har försvunnit - inte i verkligheten - men från tunnelbanekartan. Någon klåfingrig person på Transport for London har bestämt sig för att "städa upp" kartan. Fullständigt galet naturligtvis. Den blå stiliserade Themsen på kartan gjorde naturligtvis det betydligt enklare att orientera sig.















Ingen annan tunnelbana i världen är så inpräntad i folks medvetande som Londons. Den är inte bara en karta - den är London. Den är världens bästa kollektivtrafikkarta, alla kategorier!

I början av 1900-talet fanns mer kartografiskt riktiga kartor. Men 1931 ritade den då 29-årige tecknaren Harry Beck kartan med det nuvarande utseendet. Och 1933 släpptes den första tryckta stiliserade kartan där utseendet byggde på ett förstorat centralt område, och på stationernas inbördes relation, och inte på det geografisk avståndet. Dessutom använde man Edward Johnstons klassiska typsnitt, designat 1916.

"De geografiska avståndet mellan stationer är oväsentligt" sa Beck och såg till att få plats med namnet på alla stationer genom det förstorade centrumområdet. Så här står det i "Transit maps of the world" som jag köpte i New York för en månad sen: "All topograpghical detail is supressed, but London's sense of a great city on either side of its major waterwayis preserved by inclusion of the River Thames". Ända tills nu!

Klart Londonborna blir förbannade! Klart att Themsen skall tillbaka. Och det lär den göra. För en timme sen skrev Londons borgmästare Boris Johnson så här på sin Twitter: "Can’t believe that the Thames disappeared off the tube map whilst I was out the country! It will be reinstated…."

Länk:
Guardian om den försvunna floden

Sakta och osäkert i järnvägsbranschen

Igår när jag promenerade tillbaka till kontoret efter att ha varit på ett möte på stan gick jag genom tunneln under spåren på Lunds station. Då hände ett "halleluja moment".

Lunds järnvägsstation är en av landets mest använda. Den ligger på 6:e plats på listan över stationerna med flest resenärer, efter Stockholm, Malmö, Göteborg, Stockholm S och Uppsala. Varje dag är det 28.000 resenärer som använder stationen.

Tunneln under spåren används dessutom av något tusental Lundabor som passerar mellan centrum och västra Lund. Skulle gissa att ca denna tunnel passeras av minst 20.000 personer varje dag.

Sedan 2,5 år har en del av golvet i tunneln varit sönder. En yta på ca 2 kvm har saknat golvplattor. Vad som orsakade det hela har jag glömt. Åtgärderna började med en temporär sådan, typ en spånplatta som lades i hålet. Kanterna och snubbelrisken fanns kvar. Efter något halvår gick spånplattan sönder. Då lade man i nån sorts spackel. Det höll någon månad, sen började delar att lossna. Då skickade man ut någon med gul och röd sprayfärg som fick måla kanterna som varning. Så här har det hållit på i mer än två år. Jag hade gett upp hoppet och har flera gånger tänkt ta en bild och lägga på bloggen.

När jag en gång passerade tillsammans med gatuchefen i Lund, Håkan Lockby, frågade jag honom varför inget hänt. Svaret blev att skadan låg precis i gränsen mellan Jernhusens och Banverkets ägandegräns.....

I går när jag passerade hade man lagt nya plattor! Det stod nån sorts ansvariga på plats och pekade och diskuterade det sista arbetet. Jag stannade och utbrast: "Fantastiskt, halleluja, det tog bara 2,5 år....". - Ja det går framåt, sa personen.

På liknande sätt tycks det vara i hela järnvägsbranschen. Det tog tio år för SJ att fixa sovvagnsduscharna så inte vattnet ranna ut i kupén. Och X2000 är nu så gamla att det är mer regel än undantag med strul, och när det kommer nya vet ingen. Banan i Småland är bitvis så dålig att man håller på att ramla ur stolen, och att inte tågvärdarna vägrar jobba där förstår jag inte.

När man läser om snabbtågssatsningarna vet man inte om man skall skratta eller gråta. Om man inte lyckas fixa dessa småproblem, hur skall man då kunna fixa ett helt snabbtågsystem?

Diskussionen är dessutom helt urspårad. T ex expertgruppen för miljöstudiers galna jämförelse med att det är bättre att satsa på utsläppshandel. Svårt att åka tåg på ett indiskt biogaseldat kraftverk. Snabbtåg handlar inte bara om klimatet. Det handlar om vår framtida möjlighet att förflytta oss snabbt och effektivt.

När det gäller nivån på det framtida resandet är naturligtvis sanningen den att ingen riktigt kan veta. Förbättringen är så stor att våra normala samhällsekonomiska modeller inte ger rättvisande resultat, eftersom de är byggda för att hantera marginella förbättringar. Men erfarenheten utomlands ifrån visar på mycket stora resandeökningar. Och även i Sverige har tåget på senare år tagit mycket större resandeandelar än prognoserna visat. Det tycks finns dynamiska effekter, miljödiskussioneffekter osv som modellerna inte fångar.

Visst handlar det om mycket pengar. Men pengar som också ger arbetstillfällen i Sverige. Och en resandekapcitet som vi måste ha om vi skall klara resandet om några år.

Men med det tempo som utvecklingen sker i den svenska järnvägsbranschen så lär jag nog inte få åka på någon snabbtågsbana under min livstid.

Länkar:
VLT om snabbtåget
HD om snabbtåget
DN:s negativa ledare
Lars Hultkranz i DN

Arkitektoniska surdegar

Paneldebatten i går kväll på Skissernas Museum i Lund blev ganska trevlig. Fullt med folk, men filmen vi skulle diskutera "Last call for planet earth" var så där: 12 arkitekter som mest lät som ingenjörer som diskuterade olika uppfinningar som skull minska energiförbrukningen i kåkarna. Nästan ingen som diskuterade husens samband med staden, hur arkitekter genom detta kan påverka resbehov etc.

Men vi i panelen gjorde det. Vi det var Marc Isitt, arkitekturjournalist på GP, Ingrid Gustavsson, Akademiska hus, David Sim, Gehl Arkitekter och diskussionsledaren Thomas Hellquist, prof i stadsbyggnad på BTH och undertecknad.

Efter ett tag gled diskussionen in på Lund och stadens planering. Om den stora kommande forskningsanläggningen ESS var bra eller dålig rådde det delade meningar om. Roligaste och mest tankeväckande inlägget i denna diskussion svarade David Sim för. David, som i Gehls anda arbetar med "Lived mellom huserne", menade att ESS inte var så viktigt. Det viktigaste som hänt i Lund under senare år var "bageriet på Klostergatan".

Alla som bor i Lund vet att i den lilla trånga butik som tidigare inrymde Bengtssons Ost (som flyttat och tappat stinget) finns numera ett fantastiskt bageri. Det är St Jacobs Bageri som bakar surdegsbröd, och underbara kakor, på ett sätt som gör att det alltid, och då menar jag alltid, är kö ut på gatan.

Det liv som bageriet tillför Lund, och Klostergatan, är myckt viktigare än en forskningsanläggning om 7-8 år. Åk dit och prova själv. Prova gärna det danska rågbrödet. Du är fast efter första tuggan.

Seminariet på Huddinge kommun idag blev också lyckat. Och den korta intervjun med SVT:s Ställ om, kan du nog snart se på webben.

Enda tråkiga just nu är att tåget (som vanligt?) är 40 min försenat till LInköping.