Möten av olika dimension

Idag hade vi ett litet möte för att titta på hur Skåne kan visa upp sitt framgångrika arbete med hållbara transporter inför COP15.

Samtidigt pågick ett förmöte till COP15 i Tromsö i Norge. Där pratade Al Gore och pläderade för att det krävs mycket snabba åtgärder för att minska utsläppen så att inte polarisarna smälter ännu mer. Ett av problemen är att om mer is smälter blir det mindre vit yta som kan stråla tillbaka solstrålarna. Och då går processen ännu fortare.

Temperaturen i Arktis ökar dubbelt så snabbt som i övrigt på jorden. En av de deltagande nordpolsforskarna Robert Corell sa att de åtgärder som man diskuterar i världen idag bara kan minska utsläppen med en tredjedel av vad som behövs.

COP15 blir ett av världshistoriens viktigaste möten. Kanske kan någon få inspiration av det som faktiskt görs bra här i Skåne - trots alla motkrafter i motsatt riktning. Men det måste gå mycket fortare.

Länk:

Gristmill om mötet i Tromsö

Berlin - glest och charmigt

Berlin är en märklig stad. Nu har vi under tre dagar gått, cyklat, åkt buss, spårvagn, S-tåg och U-bahn runt i denna blandning av gammalt och nytt, vackert och fult och gammalt öst och nytt väst. Har man två Berlin-afficionados som Trivectors Per Gunnar Andersson och arkitekt Per Björkeroth som ciceroner lär man sig en hel del. Om Berlins historiska utveckling, om delningen och Die Wende, om nya och gamla hus, om inverterade minnesmärken, om östra Berlins förortsområden och om tunnelbanesystemet och spårvägsssystemet.

Man får också veta mer om arkitekten Grenander från Skövde som ritat många av tunnelbanesystemets vackra stationer, t ex den vid KaDeWe, Wittenbergstrasse. Och får fundera över om det är smart att bygga en replik av det gamla slottet, där man just avslutat rivningen av Östtysklands Palast der Republik. Man får se på ampelman och på slagthusområden som byggs om till smarta verksamhetsområden.

Vi har tittat på fantastiska modeller över Berlin, helfula, men också ganska charmiga prefab-byggen i gamla öst, varit i Prenzlauerberg, på Alexenderplatz och Potzdamer platz, Sauvignyplatz, på Berlins trafikledningscentral och i den lilla byn Madram. Vi har sett cykelhundspann, Trabi Safari, och mängder av gatuförsäljare som försöker göra pengar på att sälja DDR-iana. Och på en teater går musikalen The producers – byggd på filmen Det våras för Hitler. Hakkorset är utbytt av en bretzel med mustasch. Håller man på att göra upp med sitt förflutna?

Vi har också hunnit med att äta tyskt, spanskt och italienskt på kvällarna. I går kväll på Pers favorit- och stamkrog Muntagnola på Fugger Strasse, fick vi en av de bästa italienska middagar jag ätit – mycket bättre än i Rom för några veckor sen. Krögaren Pino, skapade god stämning, och blev också presenterad av Per som en man med ett gott hjärta som också engagerar sig i lokalsamhället runt krogen, bland annat ett dagis för HIV-smittade barn. Och när det blev rökförbud tyckte han synd om rökarna och fixade en trevligt inredd husvagn som stod på en parkeringsplats utanför.

Berlin är inte som andra storstäder. Det är fortfarande en gles stad. Det finns många tomma tomter mitt inne i de centralaste delarna. Det betyder att biltrafiken också är ganska gles. Men tar ändå oproportionerligt stor plats, särskilt i gamla öst. Vad skulle de med dessa breda gator när nästan ingen hade råd att ha bil? I en gatukorsning vi studerade fanns det plats att lägga in tre normala kvarter.

Men man har också ett fantastiskt nät av S-bahn, U-bahn, spårvagnar och bussar som dessutom gör bilen ganska överflödig. Och bra ytor för cyklar och gående. Berlin är en mycket bra promenadsstad. Kombinationen med bra ytor för gående och bra kollektivtrafik bäddar för det. Något för Stockholm att besöka?

Ich bin ein Berlin-radfahrer

Varför har inte alla städer ett hyrcykelsystem som det i Berlin (och 100 andra tyska städer)? Idag har vi cyklat runt i Berlin på fantastiskt bra cyklar som DB, Deutsche Bahn hyr ut. När du har registrerat dej, vilket du kan göra på nätet, eller på plats, så kan du få tillgång till alla Berlins 1500 hyrcyklar. Det fungerar smidigt och bra.

Du hittar en ledig hyrcykel på stan, eller på de speciella platser där de finns, t ex järnvägsstationer. Om cykeln är ledig blinkar en grön lampa. Om den är upptagen, blinker det rött.

Du ringer ett nummer som står på cykeln, knappar in cykelns kod, och får tillbaka ett SMS med en upplåsningskod. Denna knappar du in på cykelns lilla datalåda. Då öppnar sig cykeln och du kan börja cykla. Du kan sen låsa cykeln, men välja att behålla den (då blinkar den rött). Och när du skall cykla vidare så knappar du bara in koden igen.

Cyklarna är stabila, tunga och mycket lätta att trampa. De har fjädring både bak och fram och de har breda däck. En mycket bra cykel helt enkelt.















Vi hämtade dem inne på Hauptbahnhof, och kunde sen cykla ut, efter att ha tagit dem i hissar eller rulltrappor, vilket fungerade smidigt. Berlin är lätt och trevligt att cykla i. Cyklister och fotgängare tycks samsas på ett bra sätt, och tar hänsyn till varandra. Man cyklar ganska anarkistiskt, viket passar Berlin – men det tycks också fungera bra.

Kan verkligen rekommendera cykeln nästa gång du kommer till Berlin!

PS. Fick två trevliga mail under dagen. Ett handlade om Trivectors goda resultat. DEt andra var från KTH forskarna Jonas Åkerman och Göran Finnveden som berättade att de skriver ett inlägg om Förbifart Stockholm idag på Svenskans Brännpunkt. Tråkigt nog har de rätt! DS

Länkar:

DB:s Call a bike
KTH-forskarna i SvD

Promenadstaden - människor och möten

Hann med tre möten idag i Stockholm. Två interna och ett externt. Började med ett uppstartmöte för ett projekt om inducerad trafik, alltså trafik som genereras av ökad kapacitet i systemet. Nya vägar omfördelar inte bara trafiken, de nygenererar också trafik. Detta skall vi studera i ett forskningsprojekt som Trivector leder – och utför tillsammans med CTH, TFK och WSP.

Andra mötet handlade om ett mycket mindre uppdrag där vi skall ta fram en metod för att studera hur gågator med cykeltrafik fungerar. Sen skall vi förhoppningsvis få ett uppdrag att använda denna metod för att få fram bästa utformningen.

Möte tre var det mest intressanta. Jag promenerade från vårt kontor vid Norra Bantorget till mötet hos borgarrådet Kristina Alvendal på Stockholms stadshus. Hon hade bjudit in ett antal experter till en think tank eller workshop för att diskutera hennes vision om ”promenadstaden”. Vi var en handfull forskare, arkitekter, planerare, fastighetsutvecklare och så nätverket YIMBY. Kul blandning, och bra diskussioner. Alla verkar gilla idén, sa Kristina, och undrade när de negativa skulle börja synas.

Jag gillar skarpt idén med promenadstaden. Själva ordet manar fram bilder av civiliserat stadsliv på människors villkor. En promenadstad måste naturligtvis prioritera människan framför fordonen. På latin heter stad "urbs", om man menar husen och gatorna. Men också "civitas" om man menar människorna och mötena. Promenadstaden ger mer civitas.

”Kunskapsekonomin kräver promenadstad” sa forskaren Alexander Stråhle, som nyligen disputerat på avhandlingen Compact sprawl, om städer och parker. En promenadstad har i vilket fall hög serendipitet, dvs möjlighet till många möten du inte väntat dej, så kanske har han rätt.

Alla tre mötena idag hängde på något sätt ihop. Inducerad trafik får man om man tror att lösningen på alla trafikproblem är att öka kapaciteten och därmed rörligheten ytterligare. Om man istället utgår från tillgängligheten, som är själva meningen med att förflytta sig, blir gågator ibland en del av lösningen, och man har börjat bygga sin promenadstad.

Framtiden blir aldrig vad den varit

Skall åka nattåget i natt igen. Tredje gången Stockholm på mindre än en vecka. I lördags när jag åkte hem efter Miljöbloggforum köpte jag nya numret av Wired på Centralen.

På utsidan fanns en rubrik med den lovande titeln: Your life in the future. Sånt gillar man. Vem vill inte veta hur framtiden blir - eller vill man?

Redan i den utvikningsbara framsidebilden på en jättestorstad finns en högbana, dock inte spårtaxi vad jag kan se: "Local trips are taken on an elevated transport network". Hmm, varken nytt eller särskilt innovativt.

Inne i tidningen finns diverse förutsägelser som olika forskare och experter kommit med. Blandat intressant och trams. Här kommer några av förutsägelserna:

2017: Fönster som också är solpaneler.

2018: Teledildos - för sex över nätet.

2021: Klimatkonflikter. Översvämningar i Bangladesh leder till massemigration. Torka i Sydöstasien ger konflikter om vatten.

2024: Mikrob-diesel ger största delen av bränslet. Bakterierna producerar framtidens bränsle.

2024: Den första månstaden börjar byggas. Inflyttning 10 år senare.

2026: Vertikala stadsjordbruk. Bristen på mat gör att skyskrapor med jordbruk ger en växande andel av världens mat. Närproducerat.













2030: Genom genteknik förbättras pandans sexliv.

2032: Cancerns gåta helt löst.

2035: Sjävkörande bilar.

2043: Slutet på könet. Vi uppfostrar inte längre våra barn som man eller kvinna.

Fan trot.

En lördagskväll på X2000 - efter MBF

På tåget hem igen denna lördagskväll. Förvånansvärt mycket folk.

Miljöbloggforum blev en trevlig historia. En kul blandning mellan proffsbloggare (Sveriges Radios Klotetredaktion, SVT:s nya "Ställ om", miljölivsstilsmagasinet Camino), de halvprofessionella (Asfaltblomman, Ecoprofile) och så idealisterna (Lunken, Klimatfakta, Köpstopp, osv). Vet inte riktigt var jag skall placera mej själv - förmodligen i alla tre kategorierna.

Fick lära mig en hel del om hur man skapar ett livsstilsmagasin som Camino, om LED-lampor (Lunken har massor av träffar för att han skriver om detta ibland) och en del tips från proffsen på Sveriges Radio. Och ett stort intresse för trafik och transportfrågor bland kollegorna.

Framförallt var det väldigt trevligt att träffa flera av de perosner man tidigare bara kommunicerat med över webben. Och upptäcka att det var trevliga IRL också! Och ett stort tack till Kurt Hultgren, Resenärsforum för lån av lokal.

Skall bli kul att lite mer aktivt länka och tipsa om kollegorna när man nu lärt känna dem lite mer. Tyvärr drog vi över tiden en del så jag ha inte gå med till Monks för öl och eftersnack.

Blir avregleringen en satsning i Tyskland?

Efter Ulf Adelsohns brandtal igår för icke avreglering av järnvägen på stomnätet igår börjar man fundera om vem som har rätt eller fel. Kommer avregleringen att fungera?

Det jag mest vänder mig mot, är som jag tidigare skrivit, att man redan i direktivet till utredningen, börjat med avregleringen. Avreglering är alltså svaret, men vad är frågan? Naturligtvis borde man börjat med problemet - vi behöver få fler att åka kollektivt. Vad finns då för lösningar? Om man då kommit fram till att en av de erkänt mest effektiva lösningarna är avregleing, så hade jag definitivt varit med på tåget! Tyvärr visar varken erfarenhet eller forskning att så är fallet.

Men det system vi har idag är heller inte helt optimalt utan skulle behöva kompletteras med tydligare styrning av SJ, som idag också agerar som monopolist. Vilket faktiskt Adelsohn påpekade.

Jag har inget alls emot avreglering - konkurrens ger ofta bättre och billigare produkter. MEN det fungerar förmodligen dåligt när vi redan idag har kapacitetsbrist på spåren. Att som Åsa Torstensson (nån som minns henne?) hänvisa till flygets utveckling är knappast relevant? Det kommer att bli slagsmål om de attraktiva tåglägena, som då auktioneras ut och därmed blir dyra.

Dessa dyra åtråvärda tåglägen kommer att plockas som russin av antingen multisar som Veolia, eller av statsunderstödda bolag som DB eller NSB. För att ta igen dessa kostnader finns risk för prishöjningar. Och vinsterna går in i tyska regionaltågsutvecklingen .....

Kanske kommer våra biljettpengar gå till utveckling av järnvägen i Norge och Tyskland istället för Sverige?

Och glöm inte att SJ levererar vinst till staten sen flera år. Medan SAS går med förlust sedan 20 år tillbaka! Intressant eller hur? Och glöm inte att den mest relevanta konkurrensen är den mellan bil och tåg, och inte mellan tåg och tåg.

Läs också vad Gunnar Lindstedt skriver i dagens Veckans Affärer.

Länkar:

Veckans Affärer
Ulf Adelsohn i går

Kollektivtrafiken är på G

Pratade på en kollektivtrafikkonferens i Stockholm idag. Konferensen innehöll ovanligt många intressanta inlägg. Faktiskt känns det som om något är på gång. Hade det inte varit för de okänsligt ideologiska förslagen om avreglering (dags att som Obama säger övergå till "evidenced based policy"?) så skulle det nog kunna bli riktigt bra.

Kollektivtrafikbranschens samarbete för fördubbling av kollektivtrafikandelen lovar gott. Ett samarbete helt enligt regelboken för hur man skall få saker att hända. Charlotte Wäreborn Schultz har fått liv i gamla SLTF, som nu heter Svensk kollektivtrafik.

Dagens roligaste var den gamle moderatledaren, numera ordf i SJ, Ulf Adelsohn som höll ett brandtal för att behålla järnvägsmonopolet på det statliga stamnätet, "av ideologiska skäl". Det är intressant att se hur en person som inifrån lärt sig hur branschen fungerar drar samma slutsatser som de forskare som studerat avreglering i England - det blir bara sämre och dyrare.

Dagen avslutades med att några i det nybildade nätverket för spårvagnstrafik bjöd med mig till en middag på riksdagshusets restaurang. Trevligt och givande.

Mossrivning är också konst

Fem dagar med skön vårvärme. När hade vi en sådan påskhelg? Kan inte minnas någon i alla fall. Lite skum blir man ju på den sköna värmen. Är det en effekt av klimatförändringarna, eller bara en slump bland den normala värdervariationen, som gett oss dessa fina dagar?

Själv är jag nöjd efter att har rivit 25 säckar mossa från gräsmattan i Barsebäckshamn, hamlat en pil (sent, jag vet, men den brukar klara sig), och varit på konstutställning på Häckeberga slott och köpt Joakim Strömholms klassiska bild av Ulf Lundell, midsommardagen 1967.

















Strömholm var på plats och berättade för oss om hur bilden kommit till. Som 20-åring var detta ett av hans första fotojobb att följa med Lundell på turné och fota. Midsommarafton hade varit ganska glad, och på morgonen skulle man gå och bada. Lundell slänger på sig sin midsommar-outfit: badbyxor, fårskinnspäls och hatt. Och börjar spela i väntan på resten av gänget. Och Strömholm knäpper bilden.

Nu är det tillbaka till verkligheten. Skall prata på kollektivtrafikdagen i Stockholm på onsdag, (tänker bl a ifrågasätta avregleringen...) och på Miljöbloggforum på lördag. Men måste vara i Lund på fredag. Blir mycket tåg denna vecka.

Länk:
Strömholms webb

Långsiktig eller kortsiktig?

Min lunch i går med Troed Troedsson, grundare av Paradigmmäklarna, utmynnade i tre trevliga idéer som vi bestämde att fortsätta att utveckla. En ny form av job rotation, en idé om ett företagsspel och så en simuleringsidé.

Vi konstaterade att vi båda håller många föredrag, men mina ca 40 om året räcker inte långt i jämförelse med Troeds kanske 200. Fantastiskt att han hade tid för en lunch. Fast mina resor är nog mer hållbara ...

Vi diskuterade också en massa annat kul och intressant. När vi kom in på bilindustrins kris tyckte jag att de med lite mer långsiktighet borde ha kunnat förstå och tolka tidens tecken på ett bättre sätt.

– Fast jag brukar säga precis tvärt om, sa Troed. Om bilindustrin inte varit så långsiktig, med extremt långa produktutvecklingscykler etc så hade de mycket enklare kunnat ställa om. Mer kortsiktighet.

Funderade senare på om det finns andra liknade sätt att betrakta andra samhällsprocesser. Och visst är det så. Vi sitter ofta fast i gamla tankemodeller och arbetssätt. Forskarna kallar det stigberoende. Vi gör som vi alltid har gjort. Och politikerna fattar beslut som de alltid har gjort. Därför är det så svårt att vända utvecklingen i hållbar riktning.

Vi borde tänka mer som Einstein: "Vi kan inte lösa problemen med samma tillvägagångssätt som skapat dem!" Vi kan t ex inte lösa problemet med för mycket trafik med att bygga nya vägar!

För att hålla kursen mot det långsiktiga målet måste vi hela tiden utvärdera möjligheterna att med hjälp kortsiktig kursändring styra åt rätt håll.

Krisen ger nytt konsumtionsbeteende

Kommer krisen att göra att vi byter konsumtionsbeteende? När hushållets inkomster kanske sjunker, när fastigheten inte är värd lika mycket, när aktiefonderna har sjunkit med 75% osv ändras naturligtvis det sätt som människor konsumerar.

När bubblorna brustit blir shopping inte lika trendigt. När bonussystemen imploderar som en tjock-TV kastad från femte våningen, blir vårt förtroende för företagen mindre och mindre. Varumärken kommer att mista sin lyster, och vi kommer att leta efter sådana företag som verkligen är seriösa, som gjort sin hållbarhetsläxa och som är äkta.

Den som gör fel får snabbt sina fiskar varma på bloggar, Twitter och olika sociala medier.

Renhållningsbolagen har stor kris just nu. När vi inte konsumerar som tidigare blir mängden sopor mindre, och sopor är ju idag inte bara skit utan råvaror man får betalt för.

Kanske blir vårt konsumtionsbeteende mer hållbart på köpet?

Likadana individualister allihop

Svenskarna är världens mesta individualister. Det konstateras varje år i World Values Survey. Vi är mest sekulariserade, mest självständiga, mest individualister i hela världen. Läser om detta i DI:s weekendbilaga, där man konstaterar att denna utveckling bygger på tre hörnstenar: Luther, välfärden och jante. De här byggstenarna har gjort oss tillräckligt rika, trygga med vår välfärd och jämlika nog att bekymra oss om självförverkligande.



















Visst stämmer det ganska bra med Maslovs behovshierarki? Vi har klättrat högst upp – men är vi lyckligare för det? Vi har flest skilsmässor i världen (55% av äktenskapen går i kras), flest barn födda utom äktenskapet, flest samborelationer och flest singelhushåll.

I Sverige är vi beroende av staten, vi har dagis, äldrevård, socialbidrag, studiebidrag, barnbidrag – allt sådant som varit nödvändigt för att göra oss oberoende av varandra. Det lutheranska arvet gjorde oss till flitiga och sparsamma. Kombinerat med detta gav oss det socialdemokratiska systemet, med sina idéer om att hjälpas åt, om korporativism etc, en professionaliserad trygghet när det gäller att hand om oss, som gjorde att vi på vägen tappade en del av omsorgen om varandra.

Funderar över vad detta kan betyda för möjligheten att skapa en hållbar framtid. Kommer det vara möjligt att mobilisera oss för att ändra på våra självständiga liv? Kommer vi att i stället lita på att staten fixar även detta problem för oss?

PS Nu är vi 35 medlemmar på Sustainable Transport Sweden. DS

Länk:
World Values Survey

En tredjedel biltrafik i Köpenhamn

Det blev en bra konferensdag. Intressanta föredrag. Sören Elle från Köpenhamns kommun, "med bara 36 års erfarenhet som trafikplanerare därifrån", är en utmärkt föreläsare. Han berättade om Köpenhamns ambitioner att ha minst 1/3 cykeltrafik, minst 1/3 kollektivtrafik och högst 1/3 biltrafik. Det visade sig att det handlar om antalet resor, vilket gör det mindre intressant. Säger alltså inget om antalet personkilometer, eller fordonskilometer.

Dessutom når man inte upp till ambitionerna. När man öppnade Metron ökade kollektivtrafikresandet i dessa relationer med mer än 100%. Men biltrafiken minskade inte. Och Sören tyckte att det var ju ett trevligt resultat - en stad innebär ju trafik. Och mer trafik borde vara tecken på en bra stad. Och fortfarande handlade det om antal resor. Men han är en trevlig prick.

Vi hade också intressanta diskussioner om parkeringsnormer, skall de vara max-normer eller minnormer? Och om spårväg och BRT (Bus Rapid Transit). VArför är det intressantare med en dyr spårväg ämn ett billigare avancerat bussvägssystem, med samma prestanda?

(Nån som märkt uppsnyggningen ute till höger? Och Twitterlänkarna? Klarade att fixa till html-koden eftersom jag ju inte bytt till den nyare varianten av Blogger. Men nu pågår på allvar diskussioner med webbyrån Dynamic Dog om att äntligen fixa utseendet på bloggen en aning så den blir lite proffsigare.)

Sämre och sämre dag för dag

Idag tävlar olika bedömare i att ha den värsta prognosen för det ekonomiska läget. Och det är tyvärr inget aprilskämt. Blir det 11,7 % arbetslösa eller ännu fler 2008? Och det vänder inte förrän 2010 - 2011 - 2012.

Gör offensiva satsningar inom hållbarhetsområdet - och gör det nu. Satsa på järnvägen, spårvägar, vindkraft, solenergi, vågkraft, biogas osv. Det kan ge både jobb och så sakta börja svänga utvecklingen mot en hållbar framtid.

Men det händer inte av sej själv. Det räcker inte att hoppas att det skall ske. Kanske är det så att själva hoppet är en fiende och inte en vän? Vi hoppas att allt skall lösa sig om vi alla tillsammans gör något. Men eftersom ingen gör något händer inget.

Gör det nu!

(Var det nån som gick på DN:s aprilskämt om VIP-biljetter i kollektivtrafiken?)

(Glöm inte nya nätverket Sustainable Transport Sweden www.sustranssweden.ning.com )

Länk:

DN om de dystra prognoserna
DN om VIP-biljetterna