Varför händer så lite?

Varför händer det så extremt lite som går i rätt riktning när det gäller klimat, miljö och energi? Varje dag kommer nya forskarlarm om att vi


- passerat vad jorden tål i resursförbrukning för ett år redan
- att jorden passerat gränserna för flera miljöfaktorer
- oljan förbrukas i snabbare takt än vad vi tidigare sett
- osv.


Har vi människor förlorat vår förmåga att ta till oss dessa nya fakta? Uppfattar vi dem som nyheter som vilka som helst? Ena dan Anna Anka om avsugning, andra dan FN om avskogning. Nyhet som nyhet. Lever vi så långt från naturen att vi inte ser sambanden mellan jordens tillstånd och människans överlevnad?

De stora förändringar som behövs får vi inte till. Vi fortsätter däremot att ta stora steg i fel riktning. Vattenfall planerar för nya kolkraftverk i Tyskland. Vägverket planerar för nya förbifarter i Sverige. Och samtidigt jobbar Vattenfall med projekt med förnyelsebar energi, och Vägverket stödjer massor med projekt som försöker lindra effekterna av samma förbifarter som andra delar av organisationen bygger.

Just nu emmiterar världens politiker många ton koldioxid varje dag för att åka till olika klimatkonferenser för att prata sig samman om att lösa klimatkrisen. Men möte efter möte händer ingenting. Ingen vill betala - men det handlar inte om kostnader - det är en investering i våra barns framtid. Läs t ex Krugmans nyaste kolumn i NY Times. Läs också nästa Krugman artikel som diskuterar ämnet för denna bloggpost!

Snart skall jag gå till nattåget för att åka till Stockholm och anställa en ny kontorschef där i morgon. Jag skulle varit i Stockholm redan idag på Svensk kollektivtrafiks seminarium om hur man kan fördubbla kollektivtrafikandelen i Sverige. Men jag hade bokat nattåg fel dag. Jag försökte få en plats i går kväll, åkte in till Malmö, men allt var fullt om jag inte ville sitta hela natten.

Se där en sak som går i rätt riktning - fler åker tåg.

(Å andra sidan mäktar inte beslutsfattarna med att se till att vi får nya järnvägskapacitet som kan svälja den ökade efterfrågan...)

Länk:
Krugman i New York Times
Krugman i NY Times 2

De dummas tidsålder

Världens undergång är inställd säger Paul Krugman idag i Helsingfors. Skönt. Men inställd till när kan undra? Det nobelspris-ekonomiprofessorn menar är att finanskrisen snart bottnar. Han har svårt att se hur världshandeln skall kunna dra igång världsekonomin igen. Efter 30-talsdepressionen fick vi "stimulanspaketet" andra världskriget - och det vill vi ju inte ha igen, säger Krugman.

I morgon kväll går den nya filmen "The age of the stupid" upp på biografer över hela världen. Den handlar om världen om 50 år när vi inte lyckats lösa klimat och miljöproblemen. Där verkar nästan Krugman ha fått fel. Sydsvenskans recensent Michael Tapper ger filmen 5 stjärnor.

I dagens tidningar läser vi också om att USA inte kommer att kunna behndla klimatfrågan i senaten i höst, eftersom sjukförsäkringsfrågan tar all tid. Obama kommer att komma tomhänt till Köpenhamn i december.

I DN läser vi också om den danska politikern Pia Kjaersgaard som skall ordna en antiklimatkonferens, och ge mer pengar till Björn Lomhörd.

Och själv har jag tillbringat ett par dagar med att uppdatera mej på senaste rönen om peak oil. Enligt Faith Birol på IEA, International Energy Agency, som inte brukar ta i, så menar organisationen nu att vi förbrukar kvarvarande oljereserver ungefär dubbelt så fort som man tidigare räknat med: 6,3% per år. Börjar bli lika bråttom där som när det gäller klimatet. Vår oljedopade livsstil funkar inte utan oljan.

De dummas tidsålder......

Länkar:
DN om Krugman
Sydsvenskan om Krugman
The age of the stupid i Sydsvenskan

Var är floden?

Uppror i London! Themsen har försvunnit - inte i verkligheten - men från tunnelbanekartan. Någon klåfingrig person på Transport for London har bestämt sig för att "städa upp" kartan. Fullständigt galet naturligtvis. Den blå stiliserade Themsen på kartan gjorde naturligtvis det betydligt enklare att orientera sig.















Ingen annan tunnelbana i världen är så inpräntad i folks medvetande som Londons. Den är inte bara en karta - den är London. Den är världens bästa kollektivtrafikkarta, alla kategorier!

I början av 1900-talet fanns mer kartografiskt riktiga kartor. Men 1931 ritade den då 29-årige tecknaren Harry Beck kartan med det nuvarande utseendet. Och 1933 släpptes den första tryckta stiliserade kartan där utseendet byggde på ett förstorat centralt område, och på stationernas inbördes relation, och inte på det geografisk avståndet. Dessutom använde man Edward Johnstons klassiska typsnitt, designat 1916.

"De geografiska avståndet mellan stationer är oväsentligt" sa Beck och såg till att få plats med namnet på alla stationer genom det förstorade centrumområdet. Så här står det i "Transit maps of the world" som jag köpte i New York för en månad sen: "All topograpghical detail is supressed, but London's sense of a great city on either side of its major waterwayis preserved by inclusion of the River Thames". Ända tills nu!

Klart Londonborna blir förbannade! Klart att Themsen skall tillbaka. Och det lär den göra. För en timme sen skrev Londons borgmästare Boris Johnson så här på sin Twitter: "Can’t believe that the Thames disappeared off the tube map whilst I was out the country! It will be reinstated…."

Länk:
Guardian om den försvunna floden

Sakta och osäkert i järnvägsbranschen

Igår när jag promenerade tillbaka till kontoret efter att ha varit på ett möte på stan gick jag genom tunneln under spåren på Lunds station. Då hände ett "halleluja moment".

Lunds järnvägsstation är en av landets mest använda. Den ligger på 6:e plats på listan över stationerna med flest resenärer, efter Stockholm, Malmö, Göteborg, Stockholm S och Uppsala. Varje dag är det 28.000 resenärer som använder stationen.

Tunneln under spåren används dessutom av något tusental Lundabor som passerar mellan centrum och västra Lund. Skulle gissa att ca denna tunnel passeras av minst 20.000 personer varje dag.

Sedan 2,5 år har en del av golvet i tunneln varit sönder. En yta på ca 2 kvm har saknat golvplattor. Vad som orsakade det hela har jag glömt. Åtgärderna började med en temporär sådan, typ en spånplatta som lades i hålet. Kanterna och snubbelrisken fanns kvar. Efter något halvår gick spånplattan sönder. Då lade man i nån sorts spackel. Det höll någon månad, sen började delar att lossna. Då skickade man ut någon med gul och röd sprayfärg som fick måla kanterna som varning. Så här har det hållit på i mer än två år. Jag hade gett upp hoppet och har flera gånger tänkt ta en bild och lägga på bloggen.

När jag en gång passerade tillsammans med gatuchefen i Lund, Håkan Lockby, frågade jag honom varför inget hänt. Svaret blev att skadan låg precis i gränsen mellan Jernhusens och Banverkets ägandegräns.....

I går när jag passerade hade man lagt nya plattor! Det stod nån sorts ansvariga på plats och pekade och diskuterade det sista arbetet. Jag stannade och utbrast: "Fantastiskt, halleluja, det tog bara 2,5 år....". - Ja det går framåt, sa personen.

På liknande sätt tycks det vara i hela järnvägsbranschen. Det tog tio år för SJ att fixa sovvagnsduscharna så inte vattnet ranna ut i kupén. Och X2000 är nu så gamla att det är mer regel än undantag med strul, och när det kommer nya vet ingen. Banan i Småland är bitvis så dålig att man håller på att ramla ur stolen, och att inte tågvärdarna vägrar jobba där förstår jag inte.

När man läser om snabbtågssatsningarna vet man inte om man skall skratta eller gråta. Om man inte lyckas fixa dessa småproblem, hur skall man då kunna fixa ett helt snabbtågsystem?

Diskussionen är dessutom helt urspårad. T ex expertgruppen för miljöstudiers galna jämförelse med att det är bättre att satsa på utsläppshandel. Svårt att åka tåg på ett indiskt biogaseldat kraftverk. Snabbtåg handlar inte bara om klimatet. Det handlar om vår framtida möjlighet att förflytta oss snabbt och effektivt.

När det gäller nivån på det framtida resandet är naturligtvis sanningen den att ingen riktigt kan veta. Förbättringen är så stor att våra normala samhällsekonomiska modeller inte ger rättvisande resultat, eftersom de är byggda för att hantera marginella förbättringar. Men erfarenheten utomlands ifrån visar på mycket stora resandeökningar. Och även i Sverige har tåget på senare år tagit mycket större resandeandelar än prognoserna visat. Det tycks finns dynamiska effekter, miljödiskussioneffekter osv som modellerna inte fångar.

Visst handlar det om mycket pengar. Men pengar som också ger arbetstillfällen i Sverige. Och en resandekapcitet som vi måste ha om vi skall klara resandet om några år.

Men med det tempo som utvecklingen sker i den svenska järnvägsbranschen så lär jag nog inte få åka på någon snabbtågsbana under min livstid.

Länkar:
VLT om snabbtåget
HD om snabbtåget
DN:s negativa ledare
Lars Hultkranz i DN

Arkitektoniska surdegar

Paneldebatten i går kväll på Skissernas Museum i Lund blev ganska trevlig. Fullt med folk, men filmen vi skulle diskutera "Last call for planet earth" var så där: 12 arkitekter som mest lät som ingenjörer som diskuterade olika uppfinningar som skull minska energiförbrukningen i kåkarna. Nästan ingen som diskuterade husens samband med staden, hur arkitekter genom detta kan påverka resbehov etc.

Men vi i panelen gjorde det. Vi det var Marc Isitt, arkitekturjournalist på GP, Ingrid Gustavsson, Akademiska hus, David Sim, Gehl Arkitekter och diskussionsledaren Thomas Hellquist, prof i stadsbyggnad på BTH och undertecknad.

Efter ett tag gled diskussionen in på Lund och stadens planering. Om den stora kommande forskningsanläggningen ESS var bra eller dålig rådde det delade meningar om. Roligaste och mest tankeväckande inlägget i denna diskussion svarade David Sim för. David, som i Gehls anda arbetar med "Lived mellom huserne", menade att ESS inte var så viktigt. Det viktigaste som hänt i Lund under senare år var "bageriet på Klostergatan".

Alla som bor i Lund vet att i den lilla trånga butik som tidigare inrymde Bengtssons Ost (som flyttat och tappat stinget) finns numera ett fantastiskt bageri. Det är St Jacobs Bageri som bakar surdegsbröd, och underbara kakor, på ett sätt som gör att det alltid, och då menar jag alltid, är kö ut på gatan.

Det liv som bageriet tillför Lund, och Klostergatan, är myckt viktigare än en forskningsanläggning om 7-8 år. Åk dit och prova själv. Prova gärna det danska rågbrödet. Du är fast efter första tuggan.

Seminariet på Huddinge kommun idag blev också lyckat. Och den korta intervjun med SVT:s Ställ om, kan du nog snart se på webben.

Enda tråkiga just nu är att tåget (som vanligt?) är 40 min försenat till LInköping.

Den sjätte friheten

Den sjätte friheten är att slippa vara kulturhuvudstad.

Lund blev inte kulturhuvudstad 2014. Jag har inte trott på det någon gång sen jag hörde temat: Den femte friheten. Hur många kan EU:s fyra friheter? På EU-upplysningen kan jag slå upp att det är: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsländerna. Men den femte då, som Lund ville införa? Har inte fått in den i huvudet. Och inte juryn heller tydligen.

För akademiskt. Umeå plockade fram samerna - och så var det hemma. Kunde vi lånat in några danskar?

Laddar inför resten av veckan: i kväll paneldebatt om hållbar stadsutveckling på arkitekturfilmsfestivalen i Lund. Direkt till nattåget till Stockholm. I morgon bitti föredrag om hållbara trafikstrategier i Huddinge. Pendeltåget tillbaka till vårt Stockholmskontor. Intervju med SVT:s "Ställ om"och interna möten. Tåget till Linköping. Sova. Föredrag där fredag morgon på en internationell konferens "Sustainable urban growth - from within". Tåget tillbaka till Stockholm. Styrelsemöte med Trafiktekniska föreningen. Tåget hem... Trött?

Du nya sköna värld

I Sydsvenskans kulturdel skriver idag Lars Åberg (jag tror att det möjligen är samma person som på 70-talet ordnade parkfesterna i Malmö där det första band jag var med att bilda, "Bland annat", spelade) en intressant artikel om beslutsfattare, media och hur vi vill uppfatta budskapen.

I artikeln diskuterar Åberg mediekritikern Niel Postmans tes om underhållning till döds, och i det sammanhanget Orwells "1984" och Huxleys "Du nya sköna värld". I förordet till Huxleys bok skriver författaren enligt Åberg "en verkligt effektiv totalitär stat är en, i vilken den allsmäktiga gruppen politiska bossar och deras medhjälpare kontrollerar en grupp slavar, som inte behöver tvingas, därför att de älskar sin träldom".

Enligt Åberg talade Huxley senare om ett framtida substitut, "någonting på en gång mindre skadligt och mer glädjeskapande än gin och heroin". Underhållning? Television? Nedladdning?

Kan inte låta bli och koppla Åbergs artikel till det sätt som Förbifart Stockholm presenterades i torsdags och till hur vi tar till oss budskap om klimatförändringar, ekologisk utarmning och oljetopp. Vi har vant oss vid att beslutsfattarna förser oss "sanningen", det som sen formar diskurs och paradigm, snabbt, snyggt och enkelt via media på olika sätt.

Vi har vant oss att det som presenteras i media är "sanningen" - eller i alla fall något som vi vill höra. Vi älskar att höra allt allt är bra. Därför litar vi på nyspråket i pressreleasen från i torsdags, om att Förbifarten egentligen är en klimatsatsning.

Världens dyraste parkeringsgarage?

Idag gick mailen varm med folk som kom med synpunkter på dagens stora trafikhändelse. Tack till alla som kommit med synpunkter och idéer, JD, MS, AE och KG bl a.

Förbifart Stockholm är tveklöst en klimatsatsning, sa miljöminister Carlgren idag. Orwell kallade det nyspråk - vi andra skulle naturligtvis säga skitsnack. Förbifarten ökar trafiken.

Men den byggs för miljöbilar som går på el och biogas säger Carlgren och Torstensson. Nja, när en betydande del av fordonsflottan kan gå på el vet vi inte. Vi väntar fortfarande på ett genombrott i batteritekniken. Det har vi gjort i hundra år - då gick elbilarna 3-5 mil på el. Idag kanske de går 7-8 i bästa fall. Och ingen tror på allvar att lastbilarna går på el.

Hela presskonferensen pratade man om att vägen ju byggs för att skapa en bättre miljö, en bättre kollektivtrafik, och att den kommer att användas av miljövänliga bilar.

Tråkigt att man inte istället säger som det är: "vi vill ha vägen för vi sitter fast i ett paradigm som säger att vägar ger tillväxt och lycka. Och vi tror inte vi får den dynamiska regionala utveckling vi vill ha om den inte byggs. Vi vet att vägen ökar miljöbelastningen, men vi tycker att det är smällar man får ta."

Men frågan är hur stor avlastningen det blir. I ett av PM:n i tillåtlighetsprövningen står det: "De trafiksiffror som redovisas för Förbifart Stockholm i det följande är cirka tio % mer än vad man idag av säkerhets- och effektivitetsskäl vill tillåta."

Och senare:

”För att inte få köer i tunnlarna kommer vägavgiftssystemet att regelbundet ses över och tunneln projekteras med ett trafikstyrningssystem som säkerställer framkomligheten. Under dessa förutsättningar kan trafiksiffrorna ge ett bra underlag för dimensioneringen.”

Dvs som alla vet, nya vägar genererar ny trafik, vilket gör att tunnlarna snart fylls upp. Och då måste man införa avgifter, inte bara på Essingeleden utan även i tunneln.

Världens dyraste parkeringsgarage?

För såvida inte energipriserna stiger så kraftigt att folk inte har råd att köra bil som idag.....

Länkar:

DN om beslutet
Regeringens pressmeddelande - en studie i nyspråk

Tunnelseende

Så var det klart att vi skall bygga en tunnel för 28 miljarder. Förbifart Stockholm heter den, fast trafiken på den knappast far förbi. Istället ackumulerars den och nyskapas. Och vi fortsätter färden in i ett allt mer ohållbart transportsystem. Rakt in i en tunnel lika lång som Öresundsbron.

"All civilization will pass away not from sudden cataclysm like a nuclear war, but from gradual suffocation in its own wastes".

Prof Neiburger, citerad i Staffan Burenstam Linders "Den rastlösa välfärdsmänniskan" från 1969.

Länkar:
DN om beslutet
Kommentar på DN Kultur (nytillagt 7/9)
Mina ca 20 tidigare inlägg i ärendet hittar du genom att skriva "Förbifart Stockholm" i sökrutan uppe till vänster.

Multipla personligheter

Läser just nu en bok med namnet "Traffic - why we drive the way we do - and what it says about us" som jag hittade i en bokhandel i New York. I ett av kapitlena hänvisar författaren Tom Vanderbilt till en kortfilm som Disney gjorde 1950.

Filmen känns lika aktuell idag - och alla har vi vi väl drag av Mr Walker och Mr Wheeler. Som gående irriterar jag mej på bilisterna, men väl bakom ratten identifierar vi oss med bilistkollektivet och det som gäller för denna grupp.



Många av Disneys kortfilmer från denna tid är verkliga pärlor. Och denna är inget undantag. Idag finns faktiskt jämförbara små pärlor hos Pixar. Men ingen om bilister ännu.

Vägar, tillväxt och ekosystemtjänster

Idag kom den första gemensamma transportplanen från Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen. Det mesta var känt sen tidigare - inga stora nysatsningar på järnväg t ex. Positivt är dock en satsning på 1 miljard till cykelvägar.

I miljökonsekvensbeskrivningen kan man läsa:

"De namngivna objekten beräknas minska utsläppen med ca 0,014 miljoner ton netto, eller ca en tiondels procent år 2020. Personbilar och lätta lastbilar står för en ökning på ca 0,12 miljoner ton. Ökningen beror främst på att väginvesteringarna leder till nygenererat transportarbete samt högre hastigheter. Tunga lastbilar och sjöfart står för en minskning med knappt 0,10 miljoner ton. Minskningen beror på överflyttning av godstransporter till järnväg till följd av järnvägsinvesteringarna och att större fartyg genererar mindre utsläpp per transporterat ton."

Planen ger ändå sammantaget en minskning av koldioxidutsläppen med 0,4 Mton, huvudsakligen från energieffektivisering av drift- och underhållsverksamheten. Det motsvarar en minskning på ca 3 procent mot 1990 års nivå (18,8 Mton) och 2 procent mot 2006 års nivå (20,8 Mton).

Vi fortsätter alltså att bygga infrastruktur som ökar utsläppen, och förlitar oss på teknik och ekonomiska styrmedel skall lösa problemet. Istället för att använda även satsningarna på infrastruktur för att gå i rätt riktning, istället för fel.

Men planen ger tillväxt:

”Det är vår gemensamma uppfattning att samarbetet mellan trafikverken har resulterat i en plan som, om den genomförs i sin helhet, kommer att utveckla transportsystemet på ett sätt som bedöms medverka till ökad tillväxt och nya och fler arbetstillfällen i alla delar av landet”, skriver Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand, Sjöfartsverkets Jan-Olof Selén, Transportstyrelsens Staffan Widlert, och Vägverkets generaldirektör Lena Erixon.

I morgon presenterar forskare, bl a från Stockholm Recilience Center, en rapport, TEEB (The econimics of ecosystems and biodiversity) beställd av G8 länderna, som visar att ekonomin påverkas negativt av klimatförändringarna. Man har räknat in även de sk ekosystemtjänsterna (rent vatten, pollinering, fisk osv) och får då fram att BNP påverkas negativt med ca 6-7% per år.

Som att ta med ena handen och ge med den andra. När skall vi fatta att vi måste ändra i strukturella frågor, och inte bara köra på som vanligt och sen försöka fixa problemen med olika motmedel...