Goda eller dåliga nyheter?

Satt i möte idag med Lars Nilsson, prof i miljö och energisystem. Eter mycket diskussioner om peak oil, klimat osv gjorde Lars en betraktelse över vad som satsas på olika saker:

1 miljard $ om året satsas på forskning om förnyelsebara energisystem
10 miljarder $ om året i subventioner till förnyelsebara bränslen
100-tals miljarder $ om året satsas på subventioner till fossila bränslen
1000 miljarder $ satsas på att rädda banker etc i finanskrisen.

Och så är frågan om man skall bli glad eller inte åt att Reinfeldt lyckats ena EU om någon form av löften ("rättvis andel") om ekonomiskt åtagande för västvärldens satsning på klimatåtgärder. Kanske kan det möjliggöra en öppning till en vettig diskussion i Köpenhamn. Men summorna som nämns är alldeles för små. FN menar att det krävs 440 miljarder Euro per år, och här talar vi om myckt mindre siffror. Det som också gör mej fundersam är de gamla östländernas krav på att på något sätt få behålla utsläppsrätterna man inte använt efter Kyotoavtalets utgång 2012. Nog måste detta vara reglerat?

Och jämför summan som de rika länderna vill satsa på klimatåtgärder i fattiga länder: 22-50 miljarder Euro, med subventionerna ovan så bllir det också ganska märkligt.

Skall bli intressant att se vad för typ av överenskommelse som kan komma ut av COP15. I går när jag diskuterade frågan med Tricorona Climate Partners vd Per Egstam så trodde han att det nog bara blir ett ramavtal, utan siffror etc. Sen får man under något år förhandla ihop resten.

Kanske kan vi ta nån miljard från banksektorn? Eller ännu hellre från subventionerna till fossila bränlen?

Länk:
DN om Reinfeldts avtal

Man lär så länge man har elever

På hotellet efter att ha haft en trevlig kvällsövning med studenter på vårt Stockholmskontor. Nu är buffén undanplockad och alla utom Malin har gått hem. Skall bara - sa hon.

Och visst är det en kul blandning som kom och diskuterade med oss på Trivector: KTH-studenter med inriktning på efterfrågemodeller, samhällets kostnader för koldioxid, kapacitetsmodeller, hållbara transporter osv. Studenter från Linköping/Norrköping KTS-kommunikation och transportsystem som gillar simulering, samhällpsplanerarstudenter från Stockholms universitet som skriver om hållbara transporter och stadsplaneinrg och så Handelsstudenten som läste på min blogg igår att vi skulle ha denna kväll och hörde av sig och kom och diskuterade lobbyism och beslutsfattande i transportpolitiken.

Och alla gillar de Trivectors värderingsstyrda verksamhet. Vi har hållit på med hållbara transporter i snart 15 år, och vi står för dessa värderingar. Och nu är det vind i seglen och drag under galoscherna för detta synsätt. Men vi står för samma sak nu som då.

På dagen hade vi ett seminarium för Vägverket där vi presenterade 8 nya verktyg för att jobba med hållbara transporter som vi varit med om att ta fram i EU-projektet MAX. Projektet som avslutats nu i oktober, har haft 25 partners i 15 länder, har omsatt 50 miljoner SEK och för en gångs skull tycker jag det varit värt pengarna.

I slutet av seminariet säger Vägverket att man nu måste fundera på hur man skall använda resultten. Nu tar det några år att införa detta, sa de. Och någon sa: Några år?

Och visst - klimat och energifrågorna ger oss inte några år att fundera på. Vi måste agera nu!

Och då känns det skönt att det tycks finnas hungriga studenter som faktiskt vill någonting!

Nu skall jag lägga mej på sängen och läsa i tre av mina favoritmagazin: Axess -om långsamhet, Wired om The Digital City och Uncut om årtiondets 150 bästa album.

Länk: Resultat från EU-projketet MAX

Inte skära bara rispa...

På tåget mellan Halmstad och Göteborg, för vidare transport till Stockholm.

Har pratat hållbara transporter för Halmstads kommunstyrelse och högre tjänstemän, och jag fann en stor öppenhet och förståelse för problemen. Det känns extra kul eftersom min bild av Halmstad tidigare mest varit den av bilstaden, nästan som ett Göteborg fast i mindre format. Hoppas nu bara att de tar mina råd om att trafikstrategin måste innehålla kvantifierbara mål för att göra någon skillnad…

I Stockholm i morgon skall vi hålla ett seminarium för Vägverket kring resultatet av det stora EU-projektet MAX som avslutas i dagarna. MAX har varit det stora projektet kring beteendepåverkan i trafiken, sk mobility management. I projektet har vi tillsammans med 25 andra partners tagit fram ett stort antal konkreta verktyg inom området. En av Trivectors uppgifter har just varit att vara länken mellan forskning och praktik och se till att det blir användbara verktyg som resultat. Och vi är mycket nöjda. Har aldrig varit med i ett EU-projekt tidigare som lämnar så mycket konkret användbart efter sig.

Och så i morgon kväll blir det träff med studenter på vårt Stockholmskontor. Alltid roligt att diskutera med dem.

Torsdag har jag vikt för möten på kontoret, utvecklingssamtal osv Och så skall jag träffa Tricorona och diskutera samarbete kring utsläppsrättigheter..

Fast jag har burit med med en känsla av att vara förbannad hela dan. När jag kom ner till Lunds central, som går in i slutfasen av en upprustningsperiod, såg jag att massor av nya glasrutor vid sidan av rulltrapporna på plattformarna blivit ristade. I stället för att spraya har man alltså ristat i glaset. Jag brukar bli förbannad på skitgraffiti som bara förstör, men detta är klart värre.

Jag anser att man borde ta krafttag mot detta. Förstörelse av allmän egendom som detta hotar att erodera vårt civiliserade samhälle, och montera ner demokratin. Och det blir på sikt mycket dyrare än de försörda glasrutorna...

Den som flyger mest vinner

Det blåser om internationella miljöinstitutet i Lund. En schism mellan personalen och den kommitté som skall tillsätta en ny chef valsar runt i tidningarna. Pesonalen tycker att den person som blivit föreslagen till jobbet har blivit favoriserad av chefen Thomas B Johansson. De andra tre aktuella kandidaterna har däremot blivit nästan mobbade, låter det i bladet. När det gäller denna fråga varken kan eller vill jag uttala mej. Jag känner tre av de föreslagna och det är dugliga och kunninga personer alla tre, och jag har dessutom varit referens till en av dem.

Blåsten har gjort att man nu granskar Thomas B även på andra områden. I dag kan man läsa att han åkt taxi för 37.000 på ett år, och nästan aldrig är på plats. Och på en karta kan man se hans 32 flygresor det senaste året. Man hakar upp sej på att han åker taxi till Kastrup ibland, trots att det finns tåg. Ur utsläppssynvinkel är taxiresorna dock obetydliga jämfört med de långa flygresorna världen över.

Själv hakar jag mer upp mej på att han tydligen flugit Malmö-Stockholm 12 ggr det senaste året. Där är det enkelt och smartare att tåget, särskilt om man är chef för ett miljöinstitut.

På frågan om det är miljövänligt att åka så mycket taxi (man borde ju frågat om flyget..) svarar Thomas B att miljöinstitutet klimatkompenserar. Och jag vet sedan en debatt på en blogg jag haft med Thomas B att han är väldigt tekniktroende.....

I DN läser jag istället om ordföranden i IPCC Rajendra Pachauri. Ni vet han som fick nobelpriset i fjol, och ser ut som en indisk mystiker. Han är vegetarian, och har hål på strumporna, eftersom han är återhållsam med att köpa nya saker. Pachauri får frågan om allt sitt flygande, och svarar: - Jag vet inte hur jag ska hantera det problemet. Det är klart att jag skulle kunna åka oxkärra och båt. men då skulle det bara bli en resa om året.

På frågan om han klimatkompenserarr svarar han:
- Det gör folk bara för att döva sitt samvete. Jag känner mig inte tillräckligt säker på att pengarna används på rätt sätt.

Två helt olika sätt att se på klimatkompensation - och jag tycker båda är lika fel. Man kan inte rättfärdiga sitt resande med att man klimatkompenserar som Thomas B. Men att strunta i det som Pachauri tycker jag också är tokigt. Om man först försöker minska sina utsläpp - t ex genom att inte flyga när det går bra med tåg, etc, så kan man faktiskt investera i kloka CDM-projekt, som är välreviderade av både revisorer och frivilligorganisationer.

Men bäst av allt är förstås att minska sina utsläpp. och ett av de svåraste att minska är nog just flyget. (Jo de som läser bloggen vet att jag varit i både USA och Australien). Men till Stockholm går det utmärkt att åka tåg. Också till många ställen Europa, i alla fall om man bor i Skåne.

Vi på Trivector åker aldrig flyg till Stockholm. Om man har en mötes och resepolicy som styr mot detta så går det att minska sina utsläpp. Engelska forskare inom området vill ha oss som ett av europas bästa exempel, fick jag mail om idag!

Länkar:
Sydsvenskan om IEEE
DN om Pachauri

Vem orkar bry sig?

I fredags var jag i Tylösand och pratade för 300 personer från olika styrelser i HSB Skånes bostadsrättsföreningar. Temat var klimat och miljö.

I kväll har jag varit i Lomma och hållit samman en diskussion med frivilliga medborgare kring frågor om kollektivtrafik och trafiksäkerhet.

Vad förenar dessa båda tillställningar? Jo ett antal personer som frivilligt engagerar sig i något. Inte för att tjäna pengar, inte för egen vinning, inte för att få bonus.

En annan sak som förenar de engagerade vid dessa båda tillfällen var medelåldern, som i båda fallen var ganska hög. Och detta innebär naturligtvis ett problem. Om yngre människor inte orkar/finner det viktigt/inte bryr sig så är det inte bra. Diskussionen handlar ju om deras framtid.

Är yngre personer så vana vid att engagemang sköts professionellt via inbetalningar till Greenpeace eller Rädda Barnen? Eller genom att konsumera rätt saker? Eller är det bara tidsbristen?

Så hur skapar vi engagemang från alla åldersgrupper för att förbättra vårt samhälle på olika sätt?

Välfärd utan tillväxt?

Exponentiell tillväxt i slutna system fungerar inte. Det är ren fysik. Vi har bara ett klot coh därför är myten om den eviga tillväxten inte hållbar i längden. Om detta handlar den engelska rapporten "Prosperity without growth?" som kom i somras och som jag tidigare nämnt.

Den eviga tillväxten gör att utvinningen av järn, bauxit, koppar, nickel, zink osv har ökat med 50 - 100% från 1990. Och utarmingen av ekosystemen gör att 60% av dessa är allvarligt påverkade.

Den intressanta rapporten diskuteras idag av samhällsforskaren Christer Sanne i en essä i DN. Läs den om du inte orkar ta dig igenom rapporten som är på 132 sidor.

Länkar:
Sannes artikel i DN
Rapporten

Goda kommunikationer - eller öppen bank?

"Kommunikationer, samfärdsel, samfärdsmedel eller möjlighet till samfärdsel. Idag används ordet oftast i den sistnämnda betydelsen. Med uttrycket "goda kommunikationer" avses t ex goda färdvägar och bra fordon med hög turtäthet, oavsett om de används eller ej."

Så här skrev jag 1993 när jag hade i uppdrag att skriva en mängd ord i Nationalencyklopedin. Kommer att tänka på det när jag idag läser i Sydsvenskan en artikel med rubriken: "Service lämnar landsbygden." Artikeln handlar om den lilla orten Skivarp i södra Skåne. Man får veta att macken stängde för ett år sen, att bussen slutat gå till Ystad och att apotek och post är borta. Nu stänger Swedbank sitt kontor också.














Men befolkningen i Skivarp ökar. Eller som politikerna säkert skulle säga - regionförstoringen fungerar. "Barnfamiljer väljer en idyllisk boendemiljö och tar pendligen till jobbet på köpet" står det i artikeln. Men i extremist-centralistiska stordrifts-Sverige betyder den ökande befolkningen inget. Servicen monteras ändå ner.

Om man kört bil på landsbygden i Frankrike, Schweiz, Österrike, Tyskland eller till och med i USA, så vet man att byarna där har kvar betydligt mer av sin service. Varför är det så?

I en liten sidoartikel med rubriken "kommunikationer viktigare än bank" intervjuas Region Skånes chef för planeirngsstrategier Charlotte Lindström. "Trots att folk gärna flyttar ut till byarna går utvecklingen mot att man förflyttar sig längre och längre sträckor från hemmet för både jobb och fritid". Så en banknedläggning är visserligen en utarmning av en by, medger hon, något många samhällen upplevt.

- Men det behöver inte betyda att samhället dör ut. Särskilt inte i Skåne där avstånden är små. Goda kommunikationer är däremot väldigt viktigt för samhället".

Våra politiker har ju under 15 års tid velat att det skall vara så här. Fler skall resa längre i regionförstoringens namn. Men hur det går för Skivarp när bensinen kostar 25 kr litern och bussen inte längre går? Öppnar servicen igen då? Idag läser man i bladet att förbrukningen av olja börjar öka igen, eftersom återhämtningen i Nordamerika går snabbare än väntat. Och oljan blir ju inte billigare när vi passerat oljetoppen.

I detta sammanhang är det extra spännande att Elinor Ostrom fått Nobelpriset i ekonomi. Och inte bara för att hon är kvinna är detta intressant och närmast en sensation. Hennes arbete handlar nämligen om olika former för självförvaltning av "allmänningar" "Governing the commons", där hon går på tvärs mot den gängse uppfattningen om "Tragedy of the commons". Hennes forskning handlar t ex om hur vi förvaltar gemensamma resurser som fiskbestånd och andra naturresurser. Betydelsefulla forskningsresultat som världen behöver just nu, när allt fler börjar förstå att vi bara har ett klot. Och det gäller på landsbygden i Skåne också...

Länkar:
DN om ekonomipriset
DN om Elinor Ostrom

Bra relationer räddar planeten?

I veckan hade vi en miljöföreläsning på Trivector. (En del tycker nog vi har det varje dag... förlåt). Som ett av målen i vårt miljöledningssystem finns att vi skall ordna ett antal sådana föreläsningar för de anställda. I tisdags pratade miljöpsykolog Annika Tibblin om "Livsstil, stress och hållbarhet".

Hon kopplade ihop människors sätt att leva tillsammans med hur hållbara vi är. Nästan hälften av jordens befolkning lever utan väl fungerande social anknytning till andra människor. Utan en sådan blir man stressad, och stressen kompenserar vi genom att konsumera; prylar, alkohol, mat, osv. Och denna överkonsumtion leder till belastning på jordens ekosystem. Stressade föräldrar som inte har tid med sina barn överöser dem med prylar etc. Ni förstår.

Att det finns en koppling mellan hur vi vårdar våra relationer och hur vi mår är ju ganska uppenbart. Men att kopplingen också sträcker sig till hur planeten mår är kanske inte lika uppenbart.

Som chef för ett gäng duktiga konsulter är en av uppgifterna att försöka hjälpa till att vårda dessa sociala relationer. Fungerar de, fungerar företaget bätttre, alla får roligare och vi utvecklas tillsammans. Att ge beröm för bra genomfört arbete är naturligtvis viktigt. Och inte så enkelt eftersom det ofta blir andrahandsberöm, eftersom det är kunden som är den som ger den direkta feedbacken till konsulterna. Men man får försöka.

För egen del får jag en del av detta när jag håller mina föredrag och folk gillar dem. Jag har liksom ingen chef.... Funderar över detta när jag igår kom hem från jobbet hyggligt i tid och det har kommit ett bud med blommor och choklad. Bara så där.

På kortet står det: "Ett stort tack från en nöjd läsare av din blogg. Fortsätt skriva. M B".

Otroligt roligt! Tack, och värmen sitter i ännu.

(det stod inte M B utan namnet, en god gammal vän och kollega på avstånd).

Frågan är vilken effekt Obamas fredspris får. Hjälper eller stjälper det? Kommer det att få honom att att anstränga sig för att göra det som han redan fått pris för, eller blir han bara stressad?

Och för att bjuda på något så kommer här en höstspellista för Spotify. Flera sprillans nya favoriter och några gamla. En blandning av typiska höstdepparlåtar och sådana som får tillbaka livsandarna.

We are golden, MIKA, samma tivoli som på ettan - jag fattar inte varför jag älskar det..
The lucky one, Alison Krauss, ny pärla av Alison, höstmusik
Håll ut, håll i, håll igen, Nisse Hellberg, nya plattan innehåller rotmusik som är så bra
Let there be music, Prefab Sprout, från Paddy McAloons nu fullbordade mästerverk påbörjat 1992
2nd best to none, The Rivals, personalen på Benny Anderssonägda Hotell Rival gör första Abba-låten på 15 år...
Sex on fire, Kings of Leon, Nashvilles stjärnskott utan country.
Suspicious minds, Elvis Presley, har aldrig varit en jättefan, men sen besöket på Graceland är jag såld
I still havent found what I am looking for, U2, megabra från megabandet
Baby I´m a fool, Melody Gardot, Skavlan-effekten håller i sig...
Lät du henne komma närmre, Melissa Horn, svartsjukeballad som blir en klassiker, tro mej. Brås på mamma Maritza.
Jag får liksom ingen ordning, Lars Winnerbäck, jag är inget fan - men detta är bra!

Framtidens resande i Malmö 2025

"När Conny Owen Olsson skulle tanka ringlade köerna långa, precis som de gjort ganska ofta det senaste året. Väl framme vid pumpen, efter att ha väntat i nästan tre kvart, var soppan slut.

– Kommer mer i morgon eftermiddag...kanske, sa mackinnehavaren.

Han svor en lång ed. Det var svårt att vänja sig. Att tillgången till bränsle inte var jämn och säker hade kommit som en överraskning för alla. Visst hade man hört talas om peak oil, och priset på bensin och diesel hade åkt berg- och dalbana flera gånger de senaste åren. Men så kom plötsligt leveransproblemen."

Så här börjar den lilla krönika om trafiken i Malmö 2025 som jag skrivit i senaste numret av Malmö gatukontors tidning "Anslaget".

Vill du veta hur det går för Conny så finns tidningen att ladda ner, artikeln finns på sidan 12. Uppslaget har jag lånat från ett avsnitt i en bok om framtidens transporter som jag skriver på.

Länk: Anslaget nr 3 2009

Bara en lite hake

Det dokument man filar på som skall bilda slutdokumentet på klimatkonferensen i Köpenhamn innehåller 2500 hakparenteser läser jag i tidningen. Varje sådan parentes är sådant där man inte är överens.

DAgs att börja komma överens om inte alltihop skall bli en parentes?

Ny klimatguru förklarar allt

Med tanke på gårdagens inlägg, som genererat en lång intressant kommentarstråd (tack till Mats bl a) så är det skönt att veta att det finns folk som kan värdera, tolka och förklara forskningsresultat om klimatet på ett bra sätt.

Nej, jag menar inte Jim Hansen eller Al Gore. Nej självklart handlar det om allas vår klimatguru Robert Collin. Han är nästan ännu bättre på klimat än på trafik....och det vill inte säga lite....


Läs detta fina inlägg på bilbloggen! i Aftonbladet.
(Tack till Patrik O för tipset)