”Du vet att världen har problem när det är Fredrik Reinfeldt som skall rädda den”

Ibland när jag föreläser visar jag en bild med en rubrik från Sydsvenskan nån gång under 2009. Så här står det: ”Vem skall rädda planeten?”

Bakom rubriken har jag lagt en bild från Alan Wiesmans "The world without us” som visar hur Brooklyn Bridge i New York ser ut 25 år efter att människorna lämnat planeten. Jag har skrivit om boken flera gånger här på bloggen, både 2007 och 2008. Vad jag brukar säga är ungefär att ”planeten går ingenstans – den klarar sig bra utan oss. Det är inte planeten som skall räddas utan vi människor”.

Nu läser jag i decembernumret av Axess en spännande essä (Klimathotet - fanatikerns bästa vän) av Niklas Ekdal, före detta ledarskribent på Sydsvenskan, numera författare och debattör, som anlägger samma tema. Om vi bara är tillräckligt långsiktiga är den globala uppvärmningen inget problem: För 300 miljoner år sedan var koldioxidhalten lika hög som nu, och insekterna var stora som hundar. När syrehalten sjönk, och karbon övergick i perm, tog ryggradsdjuren över. Enorma mängder biomassa hade då pressats ihop till nutidens lager av fossila bränslen.

Nu får människan koldioxidhalten att stiga igen. Om vi fortsätter på den inslagna vägen har vi goda chanser att framkalla en ny karbonperiod. Och några eoner senare så har nya kollager bildats, allt i ett nytt kretslopp.

Att ta tag i utsläppen gör vi alltså inte för att rädda planeten. Utan för att visa att vi är människor. I det riktigt långa goelogiska perspektivet spelar det ingen roll om civilisationen finns eller ej.

Frågan är då vilka de beslutsfattare är som klarar att lösa problemen. En Reinfeldt som lärde sig allt om ekologisk modernisering på några månader 2006? Kombinationen tillväxt utan uppoffringar och kris är oemotståndlig. Men problemet är att Reinfeldt hoppade på tåget 20 år för sent – skriver Sverker Sörlin i FOKUS 4-10 dec under titel ”Den osannolika miljökämpen”. Den ekologiska moderniseringen ifrågasätts nu allt mer skriver Sörlin. Vad hjälper det att våra hus, bilar och fabriker blir bättre när konsumtion, boyta osv ständigt ökar?

Men visst diskuterades detta problem redan 1972 i ”Tillväxtens gränser”? Men vi har blundat sen dess. Inte vill vi ändra vår livsstil? Det är ju mycket lättare att sälja ett budskap om den eviga tillväxten. Och med en miljöminister som när han konfronteras med forskningsresultat säger: ”Jag delar inte den uppfattningen” blir det naturligtvis ännu svårare. I vår nya sköna värld, där kortsiktighet och snuttifiering premieras, där det viktigaste är att vi berättar för varandra vad vi håller på med just nu på Facebook och Twitter, premieras inte långsiktighet och eftertanke.

Alla budskap blir lika mycket värda, oavsett om det ligger 5 års forskning eller 5 minuters bloggande bakom. Det är naturligtvis inte lätt att vara beslutsfattare i denna kontext. Eller som Niklas Ekdal skiver: ”Du vet att världen har problem när det är Fredrik Reinfeldt som skall rädda den”. Eller, kan man tillägga, en Sahlin, en Obama eller vad de nu heter. Om vi skall lösa klimat- och miljöproblemen krävs en ökad kunskap och insikt hos en bredare mängd beslutsfattare. Vi kan inte förlita oss enskilda hjältar i detta fall. Det visade ju tydligt debaclet i Köpenhamn.

Länkar:
FOKUS om den osannolika miljökämpen

Julfritt igen

Så var julen över för den här gången. Kan inte påstå att jag saknar den. Har svårt för konsumtionshysterin, men det är svårt att undvika att påverkas.

På annandagen var vi Moderna Museets invigning av filialen i Malmö. Trevligt att det gamla elverket vaknat till liv igen efter att Rooseum klappade igen för ganska många år sedan. Roligast var nog utsällningen med konsten från 60-talet: Öjvind Fahlström, Raushenbergs bildäcksget, Warhol, osv. Men Luc Tuymans bleksiktiga tavlor var fina de också, men hade svårt att beröra, i den stora turbinhallen.

Var uppe på kontoret idag och kollade läget, två personer som jobbade.

Så här har jag upplevt julen:

Godaste maten: Grönkål

Bästa julskivan: Bob Dylans nya "Christmas in the heart". Fullständig osannolik, men ändå så bra. Finns inte på Spotify så den fick inköpas på Itunes. Och en av de roligaste låtarna finns som video på Youtube: Must be Santa. Det är knappt man tror det är sant - precis som tomten. Pengarna från skivans intäkter skall gå till välgörenhet.



Årets julklapp: Berlosconis smäll på käften.

Årets spel: Boxning på Wii (fast Beatles Rockband imponerar stort med all memorabilia inbyggt spelet)

Bästa skivboxen: Tystnaden smyger som en katt, Olle Adolphsson

Årets julsaknad: Förra årets jul i Australien. Synd att det ligger så många kilo koldioxid borta.

Bästa trafik och miljöjulsången: Linnea Viklund, tidigare på Trivector, och nu på Västerås kommun, är en snidare på att skriva texter. Denna knåpade hon ihop på min uppmaning den 15 dec. En definitiv vinnare på melodin Det strålar en stjärna! Grattis!

Däcksstolarna på Titanic

Efter debaclet i Köpenhamn kommer jag att tänka på ett citat ur Christian Azars bok ”Makten över klimatet” där han citerar en uppgiven delegat i de segdragna förhandlingarna under klimatmötet i Nairobi 2006, COP 12. ”Det är som om vi ägnat två veckor åt att förhandla om var stolarna skall stå på ett Titanic som sjunker”. Och det var tydligen samma stolar man diskuterade även i Köpenhamn.















Frågan är vem som skall driva miljöarbetet framåt, när systemet för internationellt samarbete så totalt misslyckas, trots år av förberedelser. Att vi nu står utan utsläppsmål är dessutom illa för den progressiva delen av näringslivet. Vi ser nu hur priset på utsläppsrätter sjunker, vilket är motsatsen till vad som behövs för att flytta investeringarna till koldioxidsnåla alternativ.

När det politiska systemet misslyckas blir det kanske så att andra aktörer är de som får driva utvecklingen framåt. De blir de progressiva delarna av näringslivet, tillsammans med organisationer, och städer och regioner som får driva arbetet framåt. På detta sätt kan miljö- och klimatarbetet drivas mer från ett underifrånperspektiv.

För som Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer säger i sin blogg den 21 dec, antingen går man tillbaka till skyttegravarna och hävdar att inget kan göras innan alla är överens, eller så inser man att koldioxid kommer att få ett globalt pris, och att den som agerar nu kommer att få ett försprång.

Liknande tankar har Anders Wijkman i en debattartikel i dagens nummer av Dagens Industri. ”All kraft bör satsas på att stimulera andra aktörer i samhället. Forskarna måste bli långt tydligare. Det civila samhället måste utmana partierna och kräva större rättvisa och långsiktighet”.

Men så länge vi har politiker som Andreas Carlgren, som möter forskningsresultat med orden: ”- Jag delar inte den uppfattningen”, så är det frågan hur det skall gå. Och hur bra ett kinesiskt Volvo blir på att bygga framtidens bilar återstår att se.

God Jul!

PS Den lilla xml-snutten som fixade listan på senaste kommentarer här ute till höger har slutat att fungera. Nån som har tips på en ny fungerande? Och i morgon är sista dagen på trafikjulsångstävligen..DS

Länkar:
Pontus Schultz blogg den 21 dec

Lite jultrams och lite allvar

Dags för lite jultrams - hittat på Karin Adelskölds blogg. Karin är teknikexpert i TV4 och driver bloggen lillagumman.se. Hon är också ståuppare och vi hade henne på Trivectors julfest tillsammans med Fritte Fritzon, en annan kul stå upp komiker. På deras bloggar (Karins & Frittes) finns bilder från deras tekniska "loge" här på Trivector.

Och så en helt underbar trafiksång som kommit in i julsångstävlingen. Inte mycket till julsång men ack så trevlig. Jag är tillräckligt gammal för att känna igen Dirch Passer till vänster. Tack till Vilse på Värnhem för den.



Och så hittar jag på Klimatmagasinet Effekts webb en utmärkt illustration till fiaskot i Köpenhamn. Och det är favoriterna Monty Python som står för kommentaren - om vikten av att agera och inte bara prata - vilket Peoples Front of Judea försöker. En mer perfekt kommentar är svår att hitta.

Fiasko i Köpenhamn och väntat i Trollhättan

Framsidan av mina tidningar har krigsrubriker. Men det är inte den extrema floppen i Köpenhamn utan SAAB:s nedläggningar som fyller DN, Sydsvenskan och Dagens Industris förstasidor.

Men fiaskot i Trollhättan, som drabbar många som mister sina jobb, var logiskt och förutsebart. Om man i 20 år inte lyckas tillverka produkter som nån vill köpa skall man gå i konkurs. Kreativ förstörelse kallade Schumpeter det. Ur detta kan det säkert på sikt komma nya initiativ och det finns massor av ogjort inom t ex cleantech-området där säkert en del av det ingenjörskunnandet som fanns kan användas.

Betydligt allvarligare är naturligtvis att jordens länder inte kan enas om ett avtal som skall säkra vår överlevnad. Extremt oroande och dåligt. Flera dagar ägnades åt procedurfrågor när olika länder blockerade diskussionerna med att istäälet prata om i vilken sal man skulle prata.

Det tunna papper som blev resultatet innebär inga siffror för utläppsminskningar, inga årtal när något skall var uppfyllt. Frågan är om vi inte hade vunnit mer på att folk stannat hemma och i alla inte släppt ut koldioxid med sina flygresor?

Min tro är att vi nu måste bygga nationella, regionala och lokala lösningar. Det görs redan nu mycket på dessa nivåer. Kanske kan engagemanget på dessa nivåer bilda grunden för nya mer fruktasamma diskussioner. Arnold Schwartsenegger föreslog till exempel ett klimatmöte mellan världens borgmästare.

Mendet känns tungt nu - inte bara i Trollhättan...

(PS fortsätt att bidra med trafik- och miljöjulsånger, och Spotify-spellistor. Nåt kul får vi ha i allt elände...).

Bästa julsången?

DN berättar om hur Stockholms kommunfullmäktige haft en julsångstävling. Vann gjorde KD och C, bl a på grund av följande sång:

1. Hyllning till Förbifarten (mel. Jul, jul strålande jul)

Väg, väg signade väg, älskade Förbi-farten
Snart kan vi fullfölja vå-åran plan
Snart kan vi köra förbi hela stan.
Sossarna gillar dig lika väl, detta är givetvis upplagt för gräl.
Väg, väg, signade väg, älskade Förbi-farten.

För alla som inte är lika säkra på förbifartens signifikans kommer här en garanterat trafik-fri spellista för Spotify. Den tog mig några timmar att vaska fram: den innehåller bara artister som antingen tillför något unikt till kända sånger (Dwight Youkam, Take 6, Jagger & Joss Stone, Aaron Neville, Elvis m fl), eller inte lika kända sånger med speciell laddning (Rufus Wainwright, Sarah McLachlan, BB King, James Brown mfl). Bidra gärna med dina egna unika spellistor!

Och samtidigt utlyses härmed en tävling om bästa trafikjulsång 2009. De tre bästa förslagen belönas med en Spotify-invite. Senaste inlämningsdag 24 dec.

Här är min julsångslista: Ljungbergsbloggs julsånger 2009

Länk: DN-artikeln om kommunfullmäktiges sångtävling

Lund - en väl förborgad hemlighet?

I fredags åt jag lunch med två av cheferna på Lunds kommun. Mycket trevligt och givande. Då fick jag lära mig massor om allt som är på gång i Lund. Och det är mycket, men som de flesta inte vet någonting om.

Anledningen att vi träffades var att vi inte setts på ett tag, men framför allt att jag skrev ett Twitter när jag var på SKL:s trafikkonferens i Helsingborg för ett tag sedan, och då konstaterade att ingen från Lund var där, men alla de 11 städer som är större än Lund var representerade. Eftersom jag sedan flera år tycker att Lund är allt för osynlig i nästan alla sammanhang, skrev jag typ "är Lund helt på gång att lägga ned?".

Detta fick starka reaktioner på kommunen, som tolkade det som jag menade att man slutat att göra bra saker inom trafikområdet. Det har man inte - och det vet jag. Men att ingen fanns med på en stor konferens 4 mil bort, blev liksom bara ytterligare en bekräftelse på att Lund inte vill komunicera, tyckte jag.

Men Lund behöver inte kommunicera - många vill hit ändå, och man bygger 2000 nya bostäder varje år, bland de som bygger mest i Sverige. Men man har inte lyckats få till en vettig konsert- eller konferensanläggning på de senaste 25 åren. Och yngre människor som studerat klart dras idag till Malmö i hög grad.

Förr irriterade jag mej alltid på att Malmö gjorde tjusiga broschyrer som berättade om allt man tänkte göra. Och sen kanske bara lyckades med hälften. Idag har jag insett att detta är en medveten strategi för att kommunicera visioner, som i bästa fall blir självuppfyllande. Och jag har aldrig förstått varför Lund inte ens kommunicerar kring allt bra man gör, och definitivt aldrig kring några visioner - men de kanske inte finns?

Men när det gäller trafik är man trots allt bland de bästa i landet - vilket även BBC uppmärksammat.

Är det värt det?

I veckans nummer av Economist finns, naturligtvis, en 14-sidig bilaga om klimatet. En av de läsvärda artiklarna har rubriken "Är det värt det?" Och visst, man kommer fram till tt så är fallet - Stern gjorde det redan 2006.

Men procentsatsen 1% av BNP för att klara av klimatförändringarna (om vi gör det nu) menar man bör tas med en nypa salt. Det handlar då mycket hur väl politien implementras, och forskningslitteraturen över misslyckanden i policyinföranden, är enligt professorn i energipolitik Dieter Helm, vid Oxford University volumiös.

Men som Ken Caldeira, en annan vetenskapsman säger i artikeln: Om vi redan hade energi- och transportsystem som var hållbara ur kllimatsynvinkel, och man sa att vi kunde bli 2% rikare, och allt vi behövde göra var att försura haven och , och riskera döda korallreven och andra marina ekosystem, riskera att smälta istäcken och höja havsnivån höjdes, ändra vattenavrinningen så att matproducerande regioner inte kunde producera tillräckligt med mat, och så vidare skulle vi ta den risken då?

Så varför händer det inte då? Varför behövs COP15? Kanske är det som Pontus Schultz, Veckans Affärers chefredaktör skriver på sin blogg: "Det är politikens svar på kvartalskapitalismen som gör det så förtvivlat svårt att ta det steg som forskningen kräver av oss. Att låta förändringar kosta något, när medborgarna inte klart och tydligt ser risken framför sig."

Och längre ner i inlägget skriver Pontus: "Politiken har inte levererat. Den gröna kapitalismen förutsatte att någon förde in de nya faktorerna i de ekonomiska ekvationerna. Koldioxid måste få ett pris, spelreglerna måste sättas. Det har inte skett."

(Hoppas Linköpingspolititikern som inte gillade att jag vågar tala om att så är fallet läser VA...)

Så för tusan alla förhandlare i Köpenhamn: Leverera! För miljöns och samhällsutvecklingens skull!

Länkar:
Pontus blogg i Veckans Affärer
Klimatbilagan i Economist

Min bil är fantastisk

(Varning - långt inlägg).

Jag gillar god mat, goda viner och god whisky. Jag njuter dem gärna. Men jag är medveten om att om jag äter och dricker för mycket blir jag fet (jo jag behöver gå ner...och sliter med det), och löper risk att få skrumplever och bli alkoholist. Jag inser alltså att det det goda har vissa externa effekter.

Det betyder att jag försöker äta klokt, massor av grönsaker, rotfrukter, fiberrikt bröd, inga halvfabrikat med transfetter och e-nummer etc. Och jag försöker att inte dricka för mycket vin och whisky. Och jag motionerar och tränar.

Och de flesta verkar överens om att det är bra om samhället lagstiftar bort farliga tillsatser osv. De flesta tycker nog också det är bra med information som ökar kunskapen hos vanligt folk så att de genom sitt konsumentbeteende kan ställa krav som skapar bättre livsmedel ur olika aspekter som etik, hälsa, smak och miljö.

När det gäller resor, speciellt med bil och flyg, gäller i princip samma sak. Jag gillar min bil, och att köra bil, men försöker använda den klokt. Jag tycker det är fanstastiskt att ta flyget och se nya länder, eller möta kollegor i olika forskningsprojekt. Men det betyder ju inte att jag inte kan se och diskutera de nackdelar i form av externa effekter som dessa färdmedel har. Men just nu verkar vissa anse att det är provocerande att påtala detta.

Motormännen har gett Linda Skugge "årets hjulklapp" med motiveringen:

"För en stark och övertygande argumentation kring bilen och dess funktion som familjens absolut nödvändiga transportmedel och hushållsmaskin. För en tydlig markering av ett ständigt närvarande säkerhetstänkandet gällande förare, fordon och vägar. Dessutom kombineras nyttoaspekten med lysande beskrivningar av upplevd äkta körglädje vid ratten".

Visst, vi har ju under 50 år byggt samhället så att bilen blivit "absolut nödvändig" för många. På bekostnad av av andra färdmedels tillgänglighet. Och till förfång för de som saknar bil.

I gårdagens Svenska Dagbladet fanns en ledare om ämnet, där man hyllar Carlgren för hans fina insats i Uppdrag Granskning, som jag skrev om i förrgår. "Att röra sig fritt är att vara människa" är rubriken på ledaren. Och då kan man ju undra om det gäller även om den fria rörligheten innebär externa effekter som drabbar andra människor.

Ledaren ser ut som vilken populistisk, aningslös ledare som helst i någon av våra kvällstidningar. När det gäller att diskutera bilen blir vissa organisationer, ledarskribenter osv röda i ansiktet om man påpekar att den också har externa effekter, och inte bara positiva. Man pratar om inskränkningar i friheten att röra sig.

Men att försöka bygga ett samhälle där resbehoven minskar istället för ökar innebär inget angrepp på någons frihet. Om vi inte behöver resa så behöver vi inte. Om jag har närmare till affären så får jag tid över till annat. Om dagis ligger på gångavstånd kan jag cykla och gå och få motion samtidigt.

Och att möjliggöra för gång, cykel och kollektivtrafik att konkurrera på mer lika villkor med bilen innebär inte att man berövar någon sin frihet, bara att spelplanen blir mer jämn, även för dem som inte kan eller vill använda bil i alla lägen.

Vad är det med bilen som får miljöministern att fullständigt tappa sans och vett och ljuga och förneka den vetenskap som säger att nya vägar ökar utsläppen ("- Jag delar inte den uppfattningen") , att tekniken inte klarar att lösa hela klimatproblematiken osv. Som struntar i vad Vägverket och Naturvårdsverket säger. Och som också struntar i att även bilindustrins företrädare säger att 2030 har vi inte mer än kanske 10 % elbilar som kan gå på de nya vägar som skall ge nollutsläpp med Carlgrens systemsyn.












Och kanske är det där problemet ligger, som vännen Mats Börjesson skriver i en av kommentarerna till det förra inlägget? Vi bygger alla resonemang på att just den här vägen eller det här projektet inte innebär något problem, utan bara ger marginella försämringar på den ekologiska delen av hållbarhet. Så har vi sagt i 50 år och därför står vi där vi står idag. De små stegens tyranni.

Eller har nån form av teknikoptimism-smitta spridit sig i Centerns lokaler under senare år? I går när jag var i Linköping och pratade på ett seminarium om klimat och hållbara transporter fanns EU-parlamentariken Lena Ek och statssekreteraren på miljödepartementet Åsa-Britt Karlsson också på talarlistan. Lena Ek gav en bra bild över vad EU gör inom området, och fullständigt strålade av optimism över all ny teknik som kommer att lösa problemen, nya bilar, nya bränslen osv. Samtidigt sa hon utsläppen i världen måste börja minska inom 5 år, och verkade hyggligt påläst kring klimatfrågorna.

Men att tro att all den nya tekniken finns på plats inom 5 år verkar märkligt. Det tar 15-17 år att byta ut bilparken, och elbilarna finns som bekant inte ännu. Och all den lovande batteri- och bränsleteknik, som enligt Lena Ek "ligger bakom hörnet", lär inte göra mycket nytta.

Det hela hänger helt enkelt inte ihop.

Synd att de båda politikerna inte stannade. Fast en av de ledande politikerna i Linköping blev rejält gramse på mej eftersom jag "raljerade" med politiker. Jag visade en bild på Carlgren med citatet att "Jag tror det behövs mer trafik" och sade att han hade fel, eftersom forskarna visat att det inte räcker med ny teknik. Jag visade en bild på Reinfeldt och sa att klimatet värderas högt i högtidstal och visioner, men att dessa mål har svårt att följa med hela vägen ner i planeringsnivåerna, så att i detaljplaner och vägplaner finns oftast inget alls kvar, vilket forskningen stöder. Och värst av allt så visade jag citatet av statsvetarna Sager & Ravlum från förra blogginlägget. Han var inte glad.

Vilken tur då att jag inte pekade på vilken utmärkt illustration till citatet som Carlgren utgör. Han sitter med all fakta på bordet, men väljer att strunta i den.

Carlgren tror det är bra att trafiken ökar

I morse strax innan vi startade vårt kundseminarium i Stockholm om nya verktyg för hållbara transporter fick jag ett mejl från en bloggläsare som trodde att jag skulle ha kommenterat gårdagens Uppdrag Granskning, om hur vi planerar vår trafikinfrastruktur i strid med forskning och vetenskap. Eftersom jag hade fullt upp i går kväll med att förbereda dagens och morgondagens föredrag tittade jag inte. Men på tåget mellan Stockholm och Linköping hann jag titta, och nu här på hotellrummet blir det en kommentar.

Vi får höra vännerna Jonas Åkerman, forskare på KTH, Håkan Johansson, klimatspecialist på Vägverket och Sven Hunhammar, transportexpert på Naturvårsverket, samfälligt säga att forskningen visar att vi inte kan klara att få ner utslkäppen från trafiken med enbart tekniska åtgärder, utan det behövs beteendeförändringar.

Och sen blir det oerhört komiskt, tragiskt och intressant att höra Andreas Carlgren säga: "Jag tror att det är bra att trafiken ökar". Får mig att tänka på forskningsresultat av två statsvetare (Sager & Ravlum, 2005) om hur politiska beslut kring denna typ av frågor fattas:

[vår forskning…] “… bekräftar hypotesen att politiska beslutsfattare samlar information, men använder den inte; frågar efter mer information och struntar i den, tar beslut först och tittar efter relevant information efteråt, och, samlar och processar en mängd information som har liten eller ingen direkt relevans för beslutet”

Det finns idag dessutom forskningsresultat som pekar på att i utvecklade länder som Sverige så tillför inte en ökad mobilitet någon tillväxt. Marginalnyttan med ökad rörlighet är helt enkelt låg.

I högtidstalen som Reinfeldt håller värderas klimatet högt. I verkligheten struntar man i det.

Det verkar finnas ett förakt för forskningsresultat, eller är det som en av deltagare på vårt seminarium sa idag: Det är kanske mer brist på kunskap om de små stegens tyranni. Hur vi sakta men säkert, i tämligen små, men många, steg ökar utsläppen, bullret och markanspråken. Vart och ett av projekten tillför ju så lite...

Se gärna Uppdrag Granskning. Så många politikergrodor samlade på 58 minuter ser man sällan.

Länk: Uppdrag Granskning 2009-12-02.

Till COP15: Inför källskatt på fossila bränslen, så är det klart

(Detta är inlägg 900 sen jag började blogga den 1 januari 2006. Oj oj oj...)

Idag har har jag blivit inspirerad och lärt mej nya saker! Jag var samtalsledare för ett rundabordssamtal kring företagens roll i att nå ett hållbart transportsystem. Det var Landskrona stad som ordnat detta samtal som avslutning på ett projekt där man jobbat med just detta.

Runt bordet fanns förutom mej, och Martin som antecknade:

Lars Lindström, projektledare Landskrona stad,
Högni Hansson, legendarisk miljöchef Landskrona stad,
Eva Brishammar, miljöchef Lantmännen,
Jörgen Stadler, miljöchef Bring Frigoscandia
Per Uno Alm, Respect och Blicc
Krister Sandberg, transportanalytiker SIKA
Sasja Beslik, chef hållbara investeringar Nordea

Vi hade delat upp diskussionen i två delar. Förmiddagen ägnades åt att förstå varför vissa företag går före och gör åtgärder utan regleringar etc. Och eftermiddagen pratade vi om hur man får med resten av företagen.

Några nedslag i diskussionen: De företag som går före i vissa avseenden, här representerade av Bring Frigoscandia och Lantmännen, ser ofta på miljö och hållbarhet som en affärsmöjlighet. Man är öppna för nya synsätt och ser strategiskt på miljö och hållbarhetsfrågor. Man har en ledning som förstår och lever hållbarhet. Ofta ingår man i olika nätverk med andra likasinnade företag - nätverken skall i så fall var små för att man skall vilja öppna sig och agera. Man förstår också vikten av att agera både på kort och lång sikt.

När vi kom in på de företag som inte intresserar sig för miljö och hållbarhetsfrågor blev det kanske lite svårare. Styrmedel måste till, och styrmedel i paket. Rejäla bränsleprishöjningar måste till om man skall få effekt.

När det blev Högnis tur inledde han med att säga att männsikors handlande styrs av att vi är giriga och bekväma. Det som måste till är klokt utformade styrmedel. Och sen skisserade han ett genialiskt förslag till en källskatt på fossila bränslen som skulle lösa hela klimatfrågan. Lägligt nog finns en debattartikel med förslaget på Miljöaktuellts webbplats från och med idag.

"Tanken är att införa en skatt på alla fossila bränslen, kol, olja och fossilgas, redan vid källan, det vill säga vid kolgruvan, på oljefälten och vid gasfyndigheterna. Skatt på varje ton kol som bryts, på varje liter olja och varje kubikmeter gas som utvinns. Kostnaderna för skatten fördelads i olika led efter vanliga marknadsprinciper.....

....Skattefonden används sen för att under FN:s ledning för att finansiera anpassning i u-länderna (och även i de rikare länderna) till fossilfritt samhälle utan att någon behöver tvista om vem som ska betala denna övergång. Den globala källskatten på fossila bränslen dämpar dessutom användningen av fossila bränslen, och ökar alternativens konkurrenskraft."

Varför har ingen tänkt på detta innan? Jo, det visade sig att Sasja Beslik tillsammans med Maria Wetterstrand skrivit en debattartikel på DI för några månader sedan med nästan identiskt förslag!

Icke desto mindre ett mycket intressant förslag som saknar många av de nackdelar som finns med dagens system med utsläppsrätter. Härmed vidarebefodras det till COP15.

Tänk vad man kan få lära sig på ett rundabordssamtal om hållbara transporter.

Länkar:
Högni Hanssons debattartikel i Miljöaktuellt 2009-11-30
Sasja Besliks och Maria Wetterstrands i DI 2009-04-14