Ett stort paket - med dålig effektivitet?

Har varit och pratat hållbara transportsystem i bilstaden Falun (de var de själva som sa det inte jag). Alltid spännande att diskutera denna typ av problem med politiker. I morgon blir det Växjö om kollektivtrafik i Södra Småland.

Idag kom besked om infrastruktursatsningar på 482 miljarder. Mer än hälften till nya vägar. Och visst kan det behövas nya vägar även i framtiden.

Men ser det inte ut som om detta till mycket stor del är ännu en ompaketering av pengar som redan är beviljade eller reserverade? Citytunneln i Malmö presenteras som en viktig del av satsningarna i Skåne – men hallå, det som finns i denna satsning är ju bara kaffepengar på slutet för att kunna hänga upp tidtabellerna och byggstäda till öppningen i december? (Och Skåne med 11% av Sveriges befolkning får bara 4% av satsningen ,19 miljarder, trots Öresundsregionens strategiska läge….).

Och så har Naturskyddsföreningen låtit våra duktiga branschkollegor på WSP göra nya modellkörningar av satsningen på Förbifart Stockholm. Och kommit fram till det som man gör om man betraktar detta seriöst: den sk Förbifarten löser inte trängselproblemen. De blir värre även med förbifarten. Och detta har forskarna visat i 15 år – nya vägar genererar ny trafik. Till stora delar är denna typ av satsningar pengarna i sjön – om man vill lösa trängselproblematiken. Men många beslutsfattare har svårt att ta detta till sej, eller vill eller vågar inte. Eller som Andreas Carlgren uttryckte det i uppdrag granskning om Förbifarten, (som jag skrivit om tidigare): ”Jag delar inte den uppfattningen”. Intressant sätt att se på forskningen – ”rökning ger cancer” – ”jag delar inte den uppfattningen”.

Ett paket med höjda trängselavgifter och utbyggd kollektivtrafik kan däremot lösa problemen. Och då borde det ju kunna intressera beslutsfattarna. Men de har redan bestämt sig att det är väg det gäller, även om det finns andra bättre och billigare lösningar.

I vissa delar av världen, t ex Storbritannien, börjar ekonomer att förespråka så kallad Least Cost Planning. Det innebär kortfattat att man tittar på alla sätt att lösa ett trafikproblem, utan att i förväg bestämma sig för vilket färdmedel det handlar om. Eller om det helt enkelt kan handla om att styra med ekonomiska styrmedel, som trängselavgifter. Man väljer det mest effektiva.

Som skattebetalare skulle jag mycket uppskatta om vi snarast kunde gå över till detta synsätt. Men det är väl för mycket önskat?

Länkar:
DN
SvD
Sydsvenskan

I väntan på - vadå?

Känner mig som en handelsresande. En handelsresande i hållbara transportsystem. Nu är jag på väg med tåget från Lund till Falun. Reste 15.28 och skall vara framme 22.26. Föredrag i morgon för 60 planerare, politiker och andra intressenter om varför vi behöver hållbar trafik. I morgon skall jag vidare till Växjö.

På tre veckor håller jag 8 föredrag om hållbara transporter. I förra veckan om mobility management i Köpenhamn, om Bus Rapid Transit i Stockholm, och om hållbarhet på vårt kundseminarium i Stockholm. Denna vecka om hållbara transportstrategier i Falun och om framtidens kollektivtrafik i Växjö.

Nästa vecka blir det Växjö igen för att prata för klimatutmanare som försöker leva klimatsmart, och så kundseminarium i Lund om nya verktyg för att jobba med mobility management, och så i slutet av veckan till Skellefteå (det blir flyg…) för att prata kring hur man kan klara trafiken i en stad, utan att nödvändigtvis behöva bygga nya vägar.

Jag hoppas naturligtvis att alla dessa föredrag, som ofta också innehåller olika former av workshops och annan interaktion med de som kommer, skall påverka planering och beslut i en mer hållbar riktning. Fan vet.

I dagens DN läser jag att regeringen nu ger besked om att satsa 28 miljarder på Förbifart Stockholm. Och själva förbifarten kan man som bekant debattera och diskutera mycket, men det som jag främst vänder mig mot i debattartikeln är de dimridåer och den nyspråk man använder för att framställa förbifarten som bra ur alla synvinklar, även vad gäller miljö och kollektivtrafik.

Man talar om att trängseln ger problem för den trafik som passerar Stockholm, vilket i verkligheten är ca 2% av trafiken på förbifarten, enl Vägverkets egna utredningar. Man bäddar in förbifarten i "åtgärder i hela trafiksystemet, kollektivtrafiken, vägtrafiken och järnvägstrafiken", men pratar sen bara om de 28 miljarderna till förbifarten.

Man fluffar till det hela med att fortsätta med ”En välfungerande infrastruktur i Stockholmsregionen är med detta inte bara en förutsättning för att vardagen ska kunna fungera för alla som bor eller arbetar i och kring Stockholm. Det är också en förutsättning för att få ett fungerande nationellt trafiksystem." Men inte betyder förbifarten något för trafiken i Skåne eller Norrland?

Förbifarten ger också förutsättningar för en väl fungerande kollektivtrafik fortsätter man, men med 28 miljarder kan man åstadkomma mycket kollektivtrafik utan att gå omvägen om ett mega-vägprojekt.

Och så fortsätter det genom hela artikeln. Satsningen på förbifarten bäddas in i fluff-fluff om kollektivtrafik, spår och miljö istället för att säga som det är: Vi vill ha förbifarten och tycker att fördelarna väger över nackdelarna.

Så oavsett om man gillar förbifarten eller ej är redovisningen inte ärlig och seriös. Om vi skall gå i riktning mot ett hållbart transportsystem måste prata om det på samma sätt - det som forskarna kallar för "fusionera diskurserna". Annars når vi aldrig fram.

Med denna typ av debatt blir det en ännu längre väntan på ett hållbart transportsystem för oss handelsresande. Och ibland undrar man: I väntan på vadå?

Länk: DN-debatt om Förbifarten

Grattis Volvo....eller?

Så har båda de "svenska" bilmärkena fått nya ägare. En minimal holländsk sportbilstillverkare som aldrig gått med vinst, och kinesiskt bilföretag som nog så snart som möjligt flyttar så mycket de kan av biltillverkningen till Kina.















Tant Maud (känner mig aldrig så ung som när jag ser henne) är naturligtvis glad men tillägger:

"– Att Sverige trots sin litenhet kan hålla sig med ett världskänt bilmärke är unikt och det är viktigt att Volvo fortsätter att vara svenskt med det starka samarbetet och den starka lojaliteten mellan ledning och anställda. Samtidigt blir Volvo nu ett världsmärke och en del av första generationen globala biltillverkare."

Klart att man kan glädjas med arbetarna i Trollhättan och Göteborg. I alla fall på kort sikt. Men att Sverige på lite längre sikt skulle ha en framtid som tillverkare av bilar är nog inte särskilt troligt. Tyvärr går nog inte utjämningen av löner och andra arbetsvillkor så snabbt i världen, trots att den blir allt mer "platt".

Nån som kommer ihåg varvskrisen? När monteras verktygen i Trollhättan och Göteborg ned?

Länkar:
DN om Volvoaffären

Fördubblingsprojektet - fas 1

Kollektivtrafikbranschen har satt som mål att fördubbla kollektivtrafikresandet. Det är bra. Om vi skall klara att bygga ett hållbart transportsystem så måste kollektivtrafikandelen av våra resor öka. Det kommer att behövas omfattande satsningar - men att ökad privatisering av tåg och övrig kollektivtrafik kommer att hjälpa eller stjälpa återstår att se.

Har diskuterat kollektivtrafik och hållbara transporter hela dagen. Det började i morse vid frukosten på Hotell Royal Viking, där man ofta träffar nån man känner, som också kommit med nattåget. I morse åt PG Andersson (Trivectors egen kollektivtrafikguru) och Bengt Holmberg, kollektivtrafikprofessor från LTH, och jag frukost tillsammans. Och vi hann naturligtvis avhandla en hel del - skvaller (visst, vi gillar det), privatiseringens för och nackdelar (mest nack- eftersom systemet riskerar slås sönder), Trafikverkets chefstillsättning (jo vi hade alla uppmärksammat Banverkets och kvinnornas lilla, lilla roll), osv.

Sen gick PG och jag, tillsammans med Paulina, Astrid och Malin från Stockholmskontoret direkt till ett seminarium vi skulle hålla på SL om BRT- Bus Rapid Transit. Vi har ett uppdrag att göra en förstudie av ett sådant högvärdigt busstrafiksystem mellan Värmdö till Täby via Stockholms central.

Med på mötet var förutom SL, berörda kommuner, fordonstillverkare, branschorganisationer osv. Syftet var att diskutera de kvaliteter som måste vara uppfyllda för att det skall bli hög kvalitet. Och det blev ett bra möte.

Och så på eftermiddagen hade Trivectors Stockholmskontor vårt årliga påskseminarium. Festligt, fullsatt och många intressanta diskussioner. Vi bjöd på 9 föredrag om hållbarhet, trafikstrategier och kollektivtrafik. Och god mat och dryck och påskägg.

En sak blir allt mer uppenbart om vi skall lyckas fördubbla kollektivtrafikresandet. Det finns en mycket stor kunskap hos planerare om vilken väg man skall gå. Men många vittnar om stora brister i kunskap hos våra beslutsfattare om hur kollektivtrafiken fungerar.

Många beslutsfattare svarar glatt jag när vi pratar om att prioritera kollektivtrafiken. Men kan i nästa ögonblick säga att bara det inte stör biltrafiken..... Och vill inte fatta att prioritera innebär att man lyfter fram något före något annat.

En fördubbling av kollektivtrafiken måste nog börja med en fördubbling av beslutsfattarnas kunskaper om kollektivtrafiken.

(Tåget 30 min sent, känns extra segt. Jag hade planerat stanna i Stockholm i natt eftersom minglet på kontoret håller på ännu. Men eftersom jag strulat med dagarna fanns i måndags INTE EN ENDA plats kvar på alla avgångar i morgon. Trots mitt årskort...)

Oljesand och kokain

"Det energibehov världen har måste tillfredsställas på något sätt och vi kan inte välja den ena eller andra energikällan".

Den som säger detta är svenska näringslivets gullegris nr 1 under senare år, Carl-Henrik Svanberg, som lyckades vända Ericsson till 6 miljarder i vinst, bl a genom att avskeda tusentals, och numera är styrelseordförande i oljebolaget BP.

Det Svanberg diskuterar är utvinningen av olja ur den kanadensiska oljesanden i delstaten Alberta, som enligt planerna skall starta 2014. Svanberg har tydligen varit här i Lund och pratat för teknologerna på LTH. Enligt Sydsvenskan handlade inte frågorna han fick från studenterna så mycket om klimat och miljö utan mer om karriär och ledarskap. Det borde de ha gjort. Att utvinna olja ur oljesand är både energikrävande och miljöförstörande.

"Oljan är motorn i världens utveckling liksom telekom är dess nervsystem" säger Svanberg. Och här måste man hålla med honom, men det är ju också detta som är det stora problemet.

Enligt Svanberg är det fossila bränslen som dominerar energimixen fram till i varje fall 2030. Förnybar energi är bara en marginell företeelse. Och skall BP hålla vad de lovar, 1-2 % tillväxt i oljeproduktionen per år fram till 2015, så behöver man naturligtvis titta även på den extra skitiga oljesanden. Det går åt stora mängder energi och vatten vid utvinningen, och utsläppen av koldioxid vid själva utvinningen är ca 10-15 ggr större än för konventionell olja. Och eftersom en stor del av utvinningen sker i dagbrott blir förstörelsen enorm.

Enligt Sydsvenskan frågade en student vad Svanberg tänker om oljebranschen uppfattas som smutsig och skurkaktig?

"Ja det är lite festligt att branschen utmålas som smutsig när vi samtidigt är så beroende av energi. Men vi släpper inte ut nånting. Föroreningarna kommer från bilar."

Precis så brukar vapenlobbyn i USA säga - det är inte vapnen som dödar utan de som håller i dem. Med det synsättet kan ju Svanberg lika gärna satsa på kokain i sitt nästa jobb. Det är ju inte knarkmaffian som använder knarket utan bara narkomanerna.

När det gäller oljesanden är det enda som oroar Svanberg hur han skall hantera det på bolagsstämman: "Det skall bli spännande att se om jag kan leda ett möte med aktivister som binder fast sig i talarstolen."

Svanberg - aningslöshetens nya apostel?

Länkar:

Aleklett om oljesanden i Alberta

Aleklett om BP

USA och Kina bygger snabbtåg medan Sverige skottar snö

Har varit hemma andra dagen i rad. Vilket inte har hänt på åratal. Har försökt att göra en del jobb trots allt, men det går trögt. Förkylning på 6:e veckan, hosta på 2:a veckan och andra omgången bihålestrul tar ut sin rätt.

Gårdagens blogginlägg om snabbtåg har genererat en del intressanta kommentarer och mail. För visst är det intressant att Kina tar ett initiativ som detta - allt medan de på hemmaplan samtidigt bygger snabbtåg i snabbtågsfart. Ola Wong skriver i Svenska Dagbladet igår om att "medan SJ ställer in bygger Kina supertåg". År 2012 har man 1300 mil snabbtågslinjer klara, tre åre före beräknad sluttid.












Illustration: Paul Rodgers, Wired

Och i nya numret av min favvotidskrift Wired finns en fyllig artikel om snabbtågsplanerna i USA. Och till på köpet så får man en kort historik över världens snabbtågsutbyggnad. Och USA:s planer är också dom klart imponerande. Det börjar med nät runt fem stora stadsregioner: Northeast: New York-Philadelphia-Washington, Florida: Miami-Orlando-Tampa, Texas: Austin-Houston-Dallas, California: San Fransico-Los Angeles-San Diego och Midwest: Chicago-Detroit-Cleveland-St Louis-Cincinatti.

Floridasystemet skall vara klart först - år 2017, och de andra några år senare med allt klart 2025. Inte samma höga tempo som i Kina, men demokratin har sitt pris som bekant.

I Sverige diskuterar vi om vi alls skall bygga snabbtåg. Vi är för få - och det blir för dyrt - heter det. Men om vi vill koppla samman oss med det europeiska snabbtågsnätet så är det bråttom. Och vi pratar om det det är en för dyr klimatåtgärd. Men snabbtåg är i första hand en fråga om möjligheter till utveckling och samverkan i en framtid med restriktioner i form av klimatdiskussioner och dyrare energi. Men som så ofta saknar vi visioner.

Och Wong i Svenska Dagbladet avslutar med att konstatera att "Sverige håller nu på att totalt avreglera järnvägen. Det är en katastrof. Vissa samhällsfunktioner är så viktiga att de inte bör vara företagsekonomiskt slimmade. Exempelvis när det oväntade(!?)snöovädret kommer och tågnätet brakar samman."

När får vi svenska politiker som vill visa en intressant väg framåt?

Länkar:
Wong i SvD
Snabbtågsartikeln i Wired

Om kunskap och snabbtåg

För ett par somrar sedan satt jag i vårt sommarhus i Barsebäckshamn och tittade ut över havet en regnig semesterdag. Less på regnet gjorde jag något som jag sällan gör - satte på TV:n utan att veta vad jag vill se.

Jag zappade runt bland kanalerna. På TV24, som är en skön motpol till snuttifieringsteve, visade man en hel föreläsning med en man som heter Fredrik Härén. Det tog bara någon minut sen var jag fast. Föreläsningen handlade om globalisering och kunskap, och vad den kommer att betyda för oss självgoda svenskar, som tror att vi är bäst i världen på det mesta. Trots att länder som Kina och Indien utbildar hundratusentals ingenjörer, som jobbar för en tiondel av vad vi svenskar vill ha betalt, tror ändå studenterna på LTH och KTH att vi är mycket bättre.

Kommer att tänka på Häréns eminenta föreläsning (finns på Youtube - väl värd en timmes titt) när jag under helgens förkylningsupptrappning (nu på 6:e veckan...) läser två olika artiklar om helt olika saker. DN:s ledare i lördags om att Sverige behöver fler forskare, och artikeln i DN och Ny Teknik om att Kina vill bygga snabbtåg mellan Peking och London.

Eftersom få vill satsa på en naturvetenskaplig utbildning, och företagen är dåliga på att anställa forskare, får Sverige dåligt utbyte på vår stora andel av BNP som trots allt går till forskning. Ledaren varnar för en dystopisk bild av ett framtida Sverige: "en fattig, naturvetenskapligt underutbildad nation vars medborgare jobbar i rostiga låglöneindustrier och tröstar sig med drömmar om att bli programledare i teve.

Att ta hand om forskarna genom att låta dem arbeta i företag efter examen tror jag är mycket väsentligt om Sverige skall klara de innovationer som behövs för att bygga ett hållbart samhälle. Hos oss på Trivector är 13 av 42 konsulter forskarutbildade, dvs nästan 1/3, och det ger oss stora fördelar. De forskningsprojekt som vi jobbar med ger nya idéer, verktyg och metoder som vi använder i vårt övriga arbete.

Att kunna åka tåg från Peking till London på 48 timmar ger naturligtvis nya möjligheter för Asiens välutbildade att konkurrera med Europas motsvarande kompetenser. Och detta blir väsentigt i en värld med restriktioner i flygresandet på grund av dyr olja och klimatrestriktioner.



På samma sätt kan man se på en svensk satsning på snabbare tåg. Fokusera på de nya möjligheter som tågen ger - och inte på vilken relativt liten klimatnytta tågen ger. I en värld med dyrare energi och behov av klimatsmarta transporter kommer tågen att ge möjlighet att upprätthålla en del av den rörlighet som många värderar så högt. Bland annat forskare som vill diskutera med andra forskare. Men också turister som vill promenera i den Förbjudna Staden.

Hoppas att denna megasatsning blir av. Skulle vara verkligt kul att få resa med detta tåg!

Länkar:
DN:s ledare om forskare
NyTeknik om tågen
Fredrik Härén på YouTube

Att gå i rätt riktning med liten väska

Vad är det viktigaste att göra på det europeiska transportområdet för att gå mot ett hållbart transportsystem? frågade moderatorn Michael Koucky på seminariet idag i Örebro om hållbara fordonsflottor. Som enda planeraren bland oss fyra i panelen svarade jag inget om lagstiftning eller koldioxidskatter - även om båda naturligtvis är mycket viktiga.

Mitt svar var samma som så många gånger tidgare: Sluta ta stora steg i fel riktning och börja ta steg i rätt riktning. För det är ju så vi gör. Trots alla mål om motsatsen.

På nästa session pratade jag om mobility management - att med mjuka metoder påverka resan innan den börjat. Och om alla de smarta verktyg vi varit med om att ta fram i EU-projektet MAX. Visade också, liksom flera av de andra föredragshållarna, många exempel på hur kostnadseffektivt denna typ av åtgärder är. Mycket billigare än att bygga ny väg - men lik förbannat satsas det ganska små pengar på detta i Sverige. I Storbrittanien, Holland och Österrike har man fattat att det är kostnadseffektivt gör stora staliga satsningar.

Jag lärde mig idag också två nya fakta av Magnus Nilsson på Naturksyddsföreningen. Det ena handlar om att lastbilarna får allt större tankar - och det är inte bara för att de skall kunna köra långa sträckor. Nej det handlar om att kunna tanka där dieselskatten är lägst. Så om man har 800 liters tank, så kan man tanka i Luxenburg, som har lägst skatt, och sen köra till Storbrittanien som har högst, utan att betala ett nickel i skatt där. Och de flesta länder i EU vill inte att EU skall få bestämma om detta.

Det andra jag lärde mig var att när en biltillverkare tillverkar en el-bil, som antas ha nollutsläpp (sic), så räknas det som att man gjort 3,5 bilar, när man beräknar tillverkarens medelutsläpp för alla tillverkade bilar. Detta var tänkt att stimulera till att göra fler elbilar. Men det som händer är att det blir möjligt att genom att tillverka ganska få elbilar, få man utrymme att göra många törstiga bilar. Visst är politiken svår att förstå sig på?

Sen var jag på Örebro kommun och praade med dem om hur de skall kunna uppnå sina mål i sin trafikstrategi, att minska biltrafiken med 25% i centrum. Kommer politikerna att våga införa de åtgärder som behövs?

Hoppas det, så man börjar gå i rätt riktning!

PS Måste skriva en sak som jag funderat på ett tag. När jag är ute och reser, vilket jag gör ofta, så tycker jag mej se allt fler människor med stora trunkar, stora som amerikakoffertar. Och när man listar ut var de är på väg, och hur länge, visar det sig att storleken på väskan inte alls står i proportion till resans längd. Vad beror detta på? Har vi människor fått allt svårare att skiljas från våra ägodelar, och måste ha dem med? Själv har jag mer åren blivit allt bättre på att slimma bagaget, och har svårt att fatta dessa enorma väskor. Nån som har en idé? DS

(Banne mej, vi är i Hässleholm nu, bara en halvtimme kvar och vi är i tid...)

Hur bygger man en hållbar stadsdel?

På tåget mellan Mjölby och Örebro. Skall medverka på en internationell konferens där i morgon om hållbara fordonsflottor.

Idag var jag och pratade på ett seminarium i Lund om den nya stadsdelen Brunnshög, som skall bli den nya HÅLLBARA stadsdelen i Lund. Där skall nya mastodontstora forskningsanläggningarna ESS och MAX-lab ligga, och där skall bo och arbeta 40.000 människor på sikt.

Idag handlade det om hur transporterna till, från och inom området skall kunna bli hållbara. Och det är inte enkelt, området ligger intill motorvägen E22 och till Sony Ericsson som ligger intill kör de flesta bil, trots Lundalänken - en högvärdig separerad bussväg. Och det är 4-5 km till stationen, och det är en bit, även om Lundalänken förhoppningsvis får spårväg till 2014 - fan trot.

Lund funderar på att sätta målet 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång och cykel för Brunnshögsområdet. Och det blir nog en tuff uppgift, men ändå ett rimligt mål. Man hade räknat ut om att om alla som skall bo och arbeta i området skulle parkera var sin bil i mark-parkering, skulle hela området gå åt bara till parkering.

Men det kan gå -om man menar allvar, och följer detta övergripande mål ner i detaljplaneringen, Men sådana traditioner finns varken i Lund eller någon annan svensk stad. För samtidigt som vi sätter denna typ av mål, så fortsätter planeringen i andra delar av våra städer som vanligt. Dvs med olika projekt som genererar mer trafik. Nya avfarter läggs till på motorvägarna för att det inte skall bli köer, nya rondeller byggs av samma skäl. Och vad händer? Surprise - trafiken ökar!

Det som var kul idag var att på seminariet var det både politiker, tjänstemän och folk från företag. Och som allt oftare så var företagsfolket mer offensiva än många politiker, när det gäller miljön. Här fanns sådana exempel från IKANO, EON, PEAB mfl. Och Ideon, den Science Park som ligger på andra sidan motorvägen mot där Brunnshög skall ligga , har nyligen infört parkeringsavgifter på 375 kr/mån. Och alla gillade det naturligtvis inte. Det fanns, enligt en företagsrepresentant, "många ingenjörer som inte bryr sig om klimatet".

Men avgiften handlar nog inte precis om klimatet, utan om det faktum att det är så fullt med bilar att de helt enkelt inte får plats.

Om jämställdhet i själva verket

Hade tänkt att skriva något om jämställdhet idag på internationella kvinnodagen. Men eftersom mitt förra inlägg gett upphov till en så intressant diskussion kring just detta ämne rekommenderar jag dig att läsa de 14 kommentarerna till det istället.

Och då reflektera över varför det ser ut som det gör med avseende på jämställdheten, i samhället och i trafiken. När det statliga verket inte ens lyckas nå upp de dåliga resultat på jämställdhet som finns bland chefer i näringslivet, trots alla mål om detta, då är det riktigt illa.

Själv sliter jag med föredragen till veckans gig: Lund i morgon och Örebro på onsdag. Och så har vi så urballat mycket att göra - och allt är roliga uppdrag. Vi kommer att behöva anställa ännu fler personer på Trivector, trots att vi anställt 6 personer det senaste halvåret på Traffic. På hela Trivector är siffran 9.

Nya Trafikverket = Vägverket 2.0 ?

Trafikverket har utsett regionala chefer för området Samhälle. Verksamhetsområdet Samhälle i Trafikverket svarar enligt webbplatsen för "den långsiktiga planeringen av hela transportsystemet utifrån ett nationellt, trafikslagsövergripande perspektiv."

Vem blir då chef för detta viktiga område i de sex regionerna? Jo 5 av 6 kommer från Vägverket. Och 5 av 6 är medelålders män. Flera ser äldre ut än jag...

Alltså - allt kommer att bli som förut - vi fortsätter med fokus på vägar, av män, för män. Järnvägen är naturligtvis inte lika viktig.

Eller är det så att man helt enkelt är sura för vinterns järnvägsdebacle? Vägarna har ju gudbevars inte haft några stora problem?

Länk: De nya cheferna

Ren och skär frihet?

”Frihet att bo var jag vill, frihet att komma bort från vardagen för en stund och frihet att knyta kontakter runt om i världen. För det är just detta som flyget är. Ren och skär frihet”, skriver infrastrukturminister Åsa Torstensson på Newsmill. Jag fattar inte, menar Torstensson att vi skall flygpendla till jobbet? Jo jag känner till personer i Skåne som gör det varje dag till Sthlm…

Och längre ner skriver hon: ”Det behöver finnas attraktiva transportalternativ så att människor och företag kan välja klimateffektiva resor och transporter”. Och sen hyllar hon flyget som fyller 100 i år. Och vidare exemplifierar hon med gröna inflygningar, och att Arlanda flygplats är klimatneutralt. Båda dessa åtgärder är ju naturligtvis trevliga, men helt otillräckliga sett i ett större perspektiv.

Om man lyssnar till vad forskarna säger, t ex Jonas Åkerman, som idag var med på ett seminarium på Trivector, och som är en av Sveriges kunnigaste när det gäller flygets utsläpp, så får man en annan bild. Svenskarnas flygresor står idag för ca 8% av de svenska koldioxidutsläppen. Och med åtgärder som gröna inflygningar, genare flygvägar kan man minska utsläppen med 10-20%.

Och enligt Åkerman finns det möjlighet att minska utsläppen per passagerarkilometer med ytterligare 35-45% till 2050. Problemet är att prognoserna pekar på att flyget fram till 2050 skall öka 4 ggr.

Detta betyder, skriver Åkerman på Newsmill någon vecka tidigare: ”att även om de här nämnda potentialerna för lägre utsläpp per rest kilometer kan realiseras, så kommer de totala utsläppen av växthusgaser från flyget att mer än fördubblas, kanske tredubblas fram till 2050. Samtidigt krävs att de totala utsläppen under samma period minskar med 70-100 %, om de värsta konsekvenserna av ett förändrat klimat ska kunna undvikas. Detta innebär att enbart flygets utsläpp, i synnerhet i industrialiserade länder, innan år 2050 riskerar att överstiga den totala målnivå för växthusgaser som samhället som helhet behöver nå ner till.”

Om detta vet inte Torstensson inget. Istället skriver hon i slutet av sin artikel:” Fortsätter flygets utveckling så är jag övertygad om att luften även fortsättningsvis kommer vara det främsta transportmedlet som tar oss till de karibiska stränderna, de afrikanska bergen och de färgstarka kryddmarknaderna i Mellanöstern.”

Och visst, sådana som jag och Torstensson inkluderas säkert i ”oss”. Men varken alla svenskar, eller ännu mindre människor i stora delar av världen, inkluderas i detta ”oss”. Visst innebär flyget frihet för oss som har råd, men för att denna frihet skall kunna finnas kvar krävs en betydligt mer seriös diskussion än den som Torstensson åstadkommer.

(På tåget från Sthlm. Tåget både gick, och är i tid....)

Länkar:
Torstensson på Newsmill
Åkerman på Newsmill

Systemkriser - lika som bär

Klimatkris, miljökris, energikris, finanskris och tågkris - är de alla liknande systemkriser? Överutnyttjande av resurser som när den exponentiella kurvan dras ut tillräckligt långt blir till en kris?

När de fossila bränslena använts i en utsträckning så att koldioxiden inte längre kan tas upp av växter och hav, utan vi får en uppvärmning av atmosfären. När naturens biologiska resurser utnyttjas på ett sätt som gör att de inte hinner förnyas. När oljan används i ständigt ökande omfattning utan tanke på att den är en ändlig resurs. Då får vi en systemkris.

När bank- och finansmän konstruerar lån till potentiella husägare, utan säkerhet, eftersom den eviga värdetillväxten blivit norm, och andra giriga finansmän paketerar om lånen och säljer dem vidare i en allt fortare snurrande karusell - då blir det systemkris.

Och när samhället inte förstår att fordon och bana måste underhållas och resurser behållas för att ge ett resilient system när vädrets makter slår till - då får vi en systemkris.

Klimat, miljö, energi, finans och tåg - alla är de system vi utnyttjat till bristningsgränsen. Vi har privatiserat vinsterna i systemen - och socialiserat förlusterna. När bankerna går bra - hamnar vinsterna i privata fickor, men när de krisar är det staten som betalar. När naturens resurser överutnyttjas blir några rika, men utarmade ekologiska system, får vi alla på sikt vara med och betala.

När det gäller tåget har ännu ingen gjort privata vinster på systemen - men räkna med att vi alla får vara med och betala för strulet. I första hand genom inställda tåg och förseningar, och på sikt genom investeringar i ny infrastruktur och dyrare underhåll.

Drömmen om den eviga tillväxten blir dyr på sikt.

Tillägg den 4/3: Jag hittade just en debattartikel av Alf Hornborg, humanekolog här i Lund, som säger samma sak som jag här ovan - minus tågen: Sista sucken för den fossildrivna ekonomin.