Tågunderhåll och BP-pysslingar

Sista Stockholmstrippen före semestern. Nattåget upp var i tid, vilket innebar att jag till frukosten hann läsa DN lika noggrannt som på helgen. Då lärde jag mig blandannat följande.

Riksrevisionen har konstaterat att Trafikverket inte har koll på underhållet av järnvägen. Man vet inte hur ofta olika delar behöver underhållas, man vet inte vilka förseningar olika brister innebär. Men hallå - det hade inte Riksrevisionen behövt undersöka - de kunde ringt mej eller någan annan flitig tågresenär.

Jag läste också att Fiskeriverket representerar och festar för mer pengar än man lägger på att göra kontroller av olagligt fiske. I och för sig är sociala aktiviteter viktiga för en organisation, men om man inte har råd att utföra det man är satta att utföra blir det ju lite konstigt.

Favoritelbilen Tesla börsnoteras i USA idag. Och för första gången på länge blir jag sugen på att köpa en bilaktie. Men kanske är det ingen bra idé. Paul Krugman förutspår att vi snart kan vara inne i en riktig depression - och då tror jag inte att han menar bara psykiskt.

Och på kultursidorna hittar jag en artikel om BP, som ju är i kris eftersom man inte lyckas täta läckan. Och förmodligen beror det på att man skippat den mascot man hade under min uppväxt - BP-pysslingen. Förmodligen var det honom som Svanberg hade i baktanken när han pratade om small people.

Nu skall jag ta en promenad längs Norr Mälarstrand till Kafé Kajak. Där skall vi ha ett affärsmöte.

Eyjafjalla och Bore – våra bästa vänner?

Eyjafjallajökull – så heter ju den isländska vulkanen som fick allt flyg i Europa att stå still under 6 dagar i april. Många blev drabbade: en del kom aldrig iväg, några fick stanna borta betydligt längre än man tänkt sig, och andra fick vänta längre på nära och kära.

För många blev flygstoppet en påminnelse om sårbarheten i vårt transportsystem. Flygstoppet, tillsammans med vinterns stora problem med tågtrafiken, ger oss anledning att fundera över hur återhämtningsförmågan, resiliensen, hos våra transportsystem ser ut.

Planeringen för denna typ av oförutsedda händelser är idag nästan obefintlig. Ett vulkanutbrott, ett snöoväder, en översvämning, är sådant vi idag inte planerar för. När vi i ett forskningsprojekt frågar myndigheter om planeringen för ett kraftigt höjt oljepris visar det sig att någon sådan planering idag inte finns.

Med detta intresse i bakhuvudet gjorde vi på Trivector en enkät kring hur man påverkades av askmolnet. Vi skickade till vårt nätverk, skrev om det på vår webbplats, bloggar och Facebook, och bad alla vidarebefordra länken till andra de visste drabbats. På det sättet fick vi ihop över 2000 svar.

Fler än 900 personer i undersökningen påverkades i sitt resande, och 40 procent ställde in resan, och lika många planerade om sin resa. Ungefär 40 procent fick information om problemen före utresan, och lika många på resmålet före hemresan.

Internet spelade en stor roll. För de som satt fast på resmålet hade mer än 40 procent svårt att finna information om sitt resande. För att hitta informationen om hur man skulle ta sig hem använde hälften internet och det är intressant att se att 2% tog hjälp av sociala medier som Facebook. Här kan man ana starten på något nytt.

Många fick använda kombinationer – en person i Moskva använde sju olika färdmedel för att ta sig hem. Ungefär var fjärde som svarat uppger att de samåkt med andra där det inte var planerat från början. En del fick vänner för livet, och andra fick nyttiga affärskontakter.

Fler än 60 procent tror att händelsen kommer att påverka synen på transporter – både hos dem själva och hos beslutsfattare.

Att ta sig hem krävde för många stor flexibilitet i valet av transportmedel, och också i vem man delade transporten med. Kanske ligger en del av nyckeln till framtidens transportsystem där?

Ett transportsystem med hög resiliens, bra återhämtningsförmåga, kräver en aktiv och flexibel och politik som tar hänsyn till osäkerhet. Det kan t ex handla om att inte låsa trafiksystemet med enbart satsningar på ett färdmedelsslag. Men det kräver också en politik som stimulerar delaktighet, och ser till att den kompetens som finns på olika nivåer i samhället används.

Att flexibiliteten och mångfalden i transportsystemet är viktig visade oljepristoppen sommaren 2008. Enligt flera forskare, bl a nobelpristagaren Paul Krugman (missa inte hans kolumn i New York Times), var denna pristopp en av de viktigaste anledningarna till starten av den djupa lågkonjunktur vi fortfarande befinner oss i.

När oljepriset steg till 147 dollar fatet, steg också bensinpriset drastiskt i USA, som inte har några nämnvärda skatter på bensinen. Det betydde att många amerikaner, bosatta långt ut i suburbia, fick lägga en mycket större andel av inkomsten på bensin för att ta sig till jobbet, eftersom någon kollektivtrafik inte fanns. Då fick man inte råd att betala lånen på sina överbelånade hus. Och därför började den kris för amerikanska banker som sen spreds över världen.

Så kanske kan flygstoppet och vargavintern innebär en liten, liten puff för en omprövning av vårt sätt att se på transportsystemet? Och leda till ett mer flexibelt och robust system?

På Trivectors webbplats finns nu en sida med rapporten, sammanfattningar, citat osv.

Länk: Allt du vill veta om askmolnets konsekvenser på resandet

Dåliga trafikprognoser är sämre än inga alls?

Bilsamhället tappar mark skrev jag för några inlägg sen. Nu får vi ytterligare prov på detta i en granskning av Trafikverkets trafikprognoser de senaste 10 åren som Sveriges Radio gjort, och som presenterades idag i Dagens Eko.

De senaste 10 åren har tågresandet ökat med 56% vilket är dubbelt mot vad Trafikverket räknade med i prognoserna. När det gäller inrikesflyget räknade man med en ökning med 24%, men det blev istället en minskning med 6%. Och biltrafiken som man trodde skulle öka med nästan 30% mellan 1997-2010 ökade bara med 17%.

Varför har man då hamnat så fel i prognoserna? En av förklaringarna är att man räknat med för låga bensinpriser. Peak oil har inte funnits med i prognosmakarnas huvuden. Men också att bilen inte längre självklart för alla är det enda självklara valet. Vilket säker kommit som en överraskning hos prognosmakarna som ofta är produkter av bilsamhället och inte gärna vill tro på förändringar som skulle kunna ändra på detta.

Prognosverktygen i sig är alltså inte byggda för att hantera den sorts förändringar vi nu ser. De fungerar bäst när det handlar om små förändringar, som att det blir som idag fast lite mer. Och en modell blir aldrig bättre än det data vi matar in i den. Skit in skit ut. Stoppar vi in fleaktiga bensinpriser som räknar modellerna inte rätt. Vi behöver alltså bättre modeller och bättre indata - annars kan vi strunta i att göra några prognoser. För felaktiga prognoser leder till fel satsningar.

Konsekvenserna blir att stora satsningar görs på fel saker. Eftersom den helt överskuggande posten i de samhällsekonomiska beräkningarna, som görs inför valet att bygga ny infrastruktur, är ackumulerade tidsvinster, och dessa får man genom att multiplicera antalet resenärer med tidsvinsten, så får nya vägbyggen en allt för stor tyngd. Vi uppfyller därmed inte det transportpolitiska målet om en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet.

I inslaget i Dagens Eko säger tf generaldirektör Lena Eriksson att hon inte tycker att det är konstigt att Trafikverket har haft så fel i sina prognoser. Det har ju hänt så mycket som tågbanor som varit fulla från början, och bensinpriser som blivit höga. Men det är ju sådant prognoserna ska visa och Trafikverket behöver alltså snarast specificera hur man ska korrigera framtida prognoser - både själva prognosmodellerna och de indata som matas in i dessa. Eller kanske sluta göra några om man inte lyckas bättre.....

I den senaste infrastrukturplanen för 2010-2021 har Trafikverket (eller dåvarande Vägverket m fl) fått mycket kritik för att man räknar med för låga bensinpriser i sina trafikprognoser, och med en alltför kraftig ökning av andelen elbilar som forskare och bilutvecklare tycker är allt för optimistisk.

Det tycks alltså som man fortsätter som vanligt, vilket ger en uppenbar risk att man inte justerar trafikprognoserna och verktygen för att lära sig av tidigare prognosresultat, och att vi också i fortsättningen får se trafikprognoser som t ex överskattar bilresandet. Och stödjer satsningar på fel färdmedel. Som vanligt.

PS. Redan 2008 fick jag siffror från Mats Améen på Skånetrafiken som visade utvecklingen. Se detta inlägg. Tack till Joanna på vårt Stockholmskontor som gjorde mig uppmärksam på nyheten idag. DS

Länk: Ekots inslag om de felaktiga prognoserna

Nu kan vi välja att vakna upp!

Miljön tycks inte vara nån stor fråga i valet, fast det borde stå överst för alla partier. Om vi fortsätter att släppa ut koldioxid i den takt vi gör, kommer jorden inte att bli en rolig plats att leva på. Om detta är forskningen enig trots alla försök att ifrågasätta fakta. Det finns en stor enighet hos klimatforskningen att vi påverkar klimatet, att det inte är bra, och att det går fortare än tidigare prognoser. Och media går på det hela och tror att man måste redovisa "båda sidor". Men man behöver inte det - det ärsällan man låter folk som tror att jorden är platt komma till tals...

Och att vi går mot en bristsituation när det gäller billig energi (läs olja) blir också allt mer klart. Idag erkännner även IEA, International Energy Agency, att vi kommer att få en brist på olja. Och forkskare pekar på att vi passerar peak oil i år eller så. Energin kommer att bli dyr, vilket kommer att påverka allt från chartersemestrar, till mat och platt-tv.

Och i värsta fall kommer båda dessa utvecklingsscenarios att inträffa samtidigt. Om detta handlade Sveriges Radios program Klotet i onsdags. Programmet uppmärksammade ett seminarium på Kungliga Vetenskapsakademin som diskuterat dessa scenarier.



Bilden visar hur de två utvecklingscenarierna för klimatförändring och brist på fossil energi kan kombineras på fyra olika sätt, enl forskaren Karl Halding. Den kombination som politikerna tycks arbeta efter är "Green Hope", där vi löser klimatproblemet, och det inte blir nån brist på energi.

På KVA-seminariet hade åhörarna, med övervikt på forskare, fått räcka upp handen och rösta på vilket seminarium man trodde mest på inom 20 år. Det blev en klar övervikt för "Wake of the flood", dvs klimatförändringarna har inte kunnat bemästras och det är brist på energi.

Det börjar bli dags att göra något nu, om de inte skall få rätt. Det tycks ju tyvärr inte ha gjorts några stora framsteg i Bonn.

Men vi fortsäter som om inget hade hänt. Den heliga tillväxten är viktigast. Ett exempel på detta fick jag igår när två av mina medarbetare hade varit på seminarium om kommande europeisk forskning. Man pratade mycket "grand challenges" - gigantiska utmaningar. Men när det gäller transportforskningen kommer hälften av medlen de kommande åren att gå till - håll i er nu - flyget!

Och det handlar inte om nya biobränslen i första hand. Nej det handlar om - kabinmiljön! Allt för att en trevlig flygplansmiljö skall skjuta på tillväxten.

Kära svenska EU-politiker: Gör något - vakna och styr om nu. Om vi inte gör det kommer allt prat om tillväxt att bli obsolet - i en värld av klimatrestriktioner och brist på energi.

Lyssna på forskarna Johan Rockström och Kjell Aleklett när de diskuterar klimat och energi i radioprogrammet Klotet!

Länk:
Klotet om klimat och sinande olja

Bilsamhället tappar mark

På tåget hem från Göteborg. Pratade för en massa folk från Stadsbyggnadskontoret på deras ”Stadsbyggnadsakademi”, dvs interna seminarier man har ibland. Idag handlade det om mobilitet. Vi var tre föredragshållare Linda Gudmundsson från White arkitekter, Bertil Wilhelmsson, prof i kulturgeografi och så jag.

Lina pratade om hur man tillämpat ett nytt sätt att göra bytespunkter för kollektivtrafiken bättre. Och gav ett spännande exempel från Linnéplatsen där man i ett förslag lyckats höja kvaliteten och minska trafikytorna.

Bertil Wilhelmsson, som genom åren försett oss med så mycket intressant fakta om resandet, gjorde det idag också. Han pratade om vad som håller på att hända med resandet, och hur det påverkas av faktorer som vårt användande av internet osv.

Idag använder vi i snitt 70 min per dag på resor, och det har varit stabilt sedan årtionden, med en svag, svag ökning. Och vi är idag uppe i lika många minuters användning av internet. När det gäller TV och annan media ligger vi i snitt på 2 timmar per dag.

Internetanvändandet skiljer sig åt mellan åldersgrupper, unga upp till 30 år ligger på 2 tim per dag, men även pensionärer använder nätet en timme om dagen.

Påverkar detta då resandet? Ja kanske – när det gäller personer under 45 år ”tappar bilsamhället mark” som Bertil uttryckte det. Kollektivtrafikresandet ökar för samma åldersgrupp. Unga, både män och kvinnor, tar körkort i mindre utsträckning än man gjorde för 20 år sedan.

Hur blir det på sikt då? Åldersgruppen 20-25 tillbringar mer tid i bostaden, träffar folk i lite mindre grad, gör mindre fritidsaktiviteter utomhus etc. Detta minskar resandet.

Så Bertils slutsats var att trots att vi inte ser någon minskning i det totala resandet så kanske IT ändå ger en minskning. Ökningen hade kanske varit ännu större utan.

Så vad kan vi vänta oss på sikt? Fler feta, icke-sociala personer som reser mindre eftersom de tillbringar mer tid framför datorn?

Nej, vi använder också internet till att bestämma träffar i verkliga livet. Och vi använder också iT alltmer under resan. Detta håller Bertil och hans forskarkollegor just på att undersöka.

Semestertrafik och AC/DC

Sitter på Palmas urtrista flygplats, byggd för EU-pengar förkunnar en skylt. Dåligt gjort – de blanka granitplattorna på golvet är så dåligt satta att de börjar gå sönder på många ställen – och ändå är den inte särskilt gammal.

Tre dagars semester och en dags möte i EU-projektet DELTA är slut. Semestern var roligast. Särskilt bussturerna från Palma centrum till stranden i Illetes. De flesta chaufförerna körde som galningar. Billigare än en åktur på tivoli….

Mötet idag gick bra, var över förväntan.... Projektet handlar om turistregioner med stora variationer i trafiken – som Mallorca - och Öland, som är vårt svenska exempel. Vi har tagit fram massor av åtgärder för att minska dessa problem - de flesta av dem handlar om mobility management, dvs att påverka resbeteendet.

Vi lyckades idag rädda kvar en åtgärd som några i projektet velat ta bort – att ge information om hållbara ressätt när man bokar resan. Detta kan inte turistregionerna påverka var skälet att man ville ta bort det. Fel tyckte vi.

På flyget hem måste jag planera klart det föredrag jag skall hålla i morgon i Göteborg – om hur stadsbyggare kan påverka rörligheten, och vad det kan betyda.

Får mail från min fru som varit på ett miljöseminarium i Lund som hennes revisionsbyrå varit med att sponsra. Hon verkar upprymd över en idé om att elektrifiera vägarna så lastbilarna kan ladda batterier medan de kör – hela E6 blir som en bilbana hade förläsaren professor Mats Alaküla sagt. Mailar med Trivectors forskningschef Lena som också varit där. Hon verkar lika upprymd. Kvinnor gillar tekniska lösningar lika mycket som män?

Men det finns ju redan en elektriskt transportslösning för gods – tåg heter den. Men visst, nu vill alla prata eldrift. För cyklar, mopeder, personbilar, lastbilar, spårvagnar och tåg. Kul för elbolagen som ännu lättare kommer att kunna sälja sin produkt utan ett uns av ansträngning.

Bilen - bästa produktplaceringen någonsin

I Palma bor det 380.000 personer. Alla verkar köra på den 6-fältiga vägen som skiljer staden från havet.

Motorvägen som kommer från flygplatsen forstätter med sina 6 körfält rakt in i Palma längs med havet. Det står 50 på skyltarna men tempot är klart över 70 km/h. Och det är mycket trafik - jag gissar på 50-60000 fordon per dygn. Alla finns 11 våningar nedanför vår hotellbalkong.

Utsikten från balkongen är fantastisk över bukten med hamnen och alla båtar och det glittrande medelhavet. Och vi har just promenerat från Gamla Stan och hit, längs med denna trafikerade väg. I dessa gamla delar av staden finns massor av riktigt bra restuaranger i de vindlande gränderna.

Men när du närmar dig havet finns bilarna där som en barriär. Varför är man beredd att låta dessa helt avskärma staden från havet? Varför är vi berdda att låta bilen ta denna helt överskuggande roll?

Om detta och liknande problem handlar det EU-projekt DELTA som vi skall ha möte i på tisdag på det hotell vi bor på nu. Skall bli intressant att höra om någon har några bra svar. Men innan dess skall jag ha några dagars semester med familjen, och faktiskt båda de numera vuxna barnen - kul.

På planet från Sthlm satt det ett gäng bakom mej som försökte överträffa varandra i alla coola ställen de kände till på Mallorca. Och alla spännande uppgifter de hade på sina jobb. De jobbade, om jag tjuvlyssnade rätt, med produktplacering, alltså att få in olika varumärken synligt, i TV och film. Blandannat i Bingolotto, Solsidan osv. En ganska annorlunda verklighet än min. Undrar om de nånsin funderar över miljö och klimat? Nej att att man lyckades placera Lexus-bilar i Solsidan (som ju är fantastiskt bra...) var nog det viktigaste i deras liv.

Och när jag nu funderat över det så kan man nog säga att bilen generellt är en av de bästa produktplaceringar som någonsin gjorts i världshistorien. Den finns som norm överallt och dyker upp som det självklara valet, utan att nån tänker på det. På Mallorca och överallt annars...

Billigt flyg och värmerekord

Skall åka nattåg till Stockholm för att hålla en workshop på Lidingö i morgon. Sen flyger jag till Mallorca för några dagars semester med familjen innan mötet där på tisdag i ett av våra EU-projekt, som handlar om hur man kan hantera trafiken i turistorter.

Och Palma, där vi skall bo, har mycket biltrafik. Och ganska varmt.

Men nu så kom värmen även till Skåne. Efter denna långa kalla höst, vinter och vår så kom vi idag upp i 20 grader.

Och totalt sett verkar 2010 kunna bli det varmaste året hittills. Den arktiska isen är rekordlåg, och temperaturerna globalt ser ut att kunna nå upp till varmast hittills säger NASA.

Men flyget är billigt....

Länk:

Guardian om värmerekord