Internet, kunskapen och lösningen på världens problem

Efter flera veckor av varmt sommarväder, blev det i förrgår en dag med massor av vind, och klart kyligare. Vågorna över Öresund skummade vitt och inga segelbåtar syntes till. Är vädret konstigt? Nja, vädret är aldrig "normalt", och att veta om den tidigare hettan, och dagens hårda vind, har något med klimatförändringarna att göra är omöjligt.

Nej, det som under det senaste halvåret eller året förundrat mig är hur nyheter om klimatförändringarna, som ibland är av karaktären som borde gett krigsrubriker, kommer ut som små notiser, inte större än om ett villainbrott i en förort. När forskarna konstaterar att den globala uppvärmningen följer de värsta scenarierna, när granskningen friar East Anglia-forskarna från att ha trixat med data, när man konstaterar att första halvåret 2010 är det varmaste sen man började mäta 1880 osv, då blir det bara pytteartiklar, och till och med seriösa tidningar som Sydsvenskan och DN ägnar istället spaltkilometer åt en viss gymägares upphöjelse till prins.

Kan det vara så att det gigantiska informationsöverskott vi lever i gör att vi inte längre förmår skilja viktigt från oviktigt? Nyheter och information finns alltid enkelt tillgängligt, på internets nyhetssajter, bloggar, Twitter och Facebook.

Men Facebook och Twitter är idag betydelsefulla också i kraft av sin storlek. I en artikel i senaste Economist finns ett intressant diagram som visar världens folkrikaste länder, inklusive de sociala nätverken. Så här ser listan ut:

Kina 1350 miljoner
Indien 1200 miljoner
Facebook 500 miljoner
USA 310 miljoner
MySpace 300 miljoner
Indonesien 232 miljoner
Brasilien 195 miljoner
Twitter 124 miljoner

Enkelheten i att skapa webbplatser, bloggar osv gör det också svårt att skilja seriösa anslag från rent skräp. En klimatskeptikersajt eller en kampanjsajt för Sverigedemokraterna, kan vara elegant gjorda och kan framstå som lika seriösa som andra mer aktade media.

Många journalister tycks idag också i väldigt liten grad vara intresserade av att hjälpa läsarna att sovra bland, och värdera den fakta man skriver om. Journalisterna skulle kunna spela en viktig roll som ciceroner i informationsmyrstacken eller lotsar i ankdammen. För som TS Eliott sa: "Where is the information we have lost in data? Where is the knowledge we have lost in information?

Dessutom missuppfattar man ibland kravet på neutralitet. Så behandlas klimatskeptiker och rasister ofta med en sorts neutralitet som inte är befogad.

Den snabba tillgången till nyheter och information gör att vi vänjer oss vid korta snuttifierade beskrivningar av verkligheten. Fler och fler upplever idag enligt vissa forskare det som svårare och svårare att läsa långa texter. Vi vänjer oss vid att skumma för att hinna med, och sökfunktioner ger möjlighet att snabbt hitta vad du söker i en ordmassa.

Om vi skumläser, snabbsöker och läser korta uppdateringar på Facebook och Twitter finns naturligtvis risken att vi inte förstår sammanhangen. Om ingen läser den långa förklarande texten finns risken att man inte förstår komplicerade samband kring frågor om t ex miljö och klimat.

Å andra sidan ger internet, med användandet av sociala nätverk, och sökandet med sökmotorer som Google, möjligheter till oväntade upptäckter. Serendipiteten på internet är med andra ord hög. Och upptäckter, gjorda av en lycklig slump, ger inte sällan nya möjligheter. Att utsätta sig för intryck inte bara från sina vanliga källor ger i alla fall ofta mig nya impulser som ibland resulterar i nya sätt att lösa problem osv.

Så är då internet bra eller dåligt för att föra svåra frågor som t ex klimat och miljö framåt? Både och tycks det. Att vi får nya möjligheter att få information, och att nätverka kring frågorna, är självklart positivt. Men det finns naturligtvis också en fara om ingen vill läsa de långa beskrivande texterna och rapporterna.

Jag är nog mest optimist. Internet ger nya möjligheter och mediet är ännu ganska ungt. Efterhand som tekniken mognar, och också användandet blir allt mer moget, tror jag att möjligheterna att söka information, tolka, analysera och diskutera den på ett utvecklande sätt, kommer att bidra till kunskap som kan användas för att skapa en bättre värld.

PS. Idén till denna bloggpost kom från senaste numret av den utmärkta tidningen Filter, som i sig är ett bevis för att långa artiklar visst går att sälja. Även om jag personligen skulle önska mer av analys och värdering i vissa av artiklarna. Artikeln heter "Hjärnsläpp" och handlar om vad internet gör med våra hjärnor. Mycket av inspirationen till artikeln verkar komma från Nicholas Carrs nya bok, "The Shallows - What the Internet Is Doing to Our Brains". Jag hittade sen mer diskussioner, i Economist, Svenska Dagbladet osv som alla tycks ha utgått från samma bok. DS

PS2: Hyperlänkar inne i texten minskar läsandet av hela texter. Det visste jag redan tidigare. Därför har jag dem alltid sist DS

PS3: Det tog mig en bra stund att läsa de refererade artiklarna, plus ett antal till. och att skriva bloggposten ytterligare någon timme. Men jag funderade och lärde mig en hel del nytt. Och såg också mönster som gav mig idén om att koppla till miljön. DS

PS4: Hängde du med ända hit? Då tillhör du kanske ett utdöende släckte? DS

Länkar:
Filter - Hjärnsläpp
SvD – Vad gär internet med våra hjärnor
Economist – The future is another country

Sverige på efterkälken?

Miljöministrarna i Tyskland, Frankrike och Storbritannien vill att EU skall sätta tuffare koldioxidmål än man nu lovat, för att inte hamna på efterkälken när USA , Japan och Kina ser till att skapa utveckling och investeringar i kampen mot minskade koldioxidutsläpp.

EU har ju lovat minska koldioxidutsläppen med 20% till 2010, och med 30% om också USA och Kina förbinder sig att göra detsamma. Nu vill de tre stora länderna att vi struntar i om USA och Kina kommer med, utan minskar med 30% i vilket fall. Skälet är att vi annars kommer att komma på efterkälken:

”Om vi håller fast vid 20 procents minskning, är det troligt att Europa förlorar kampen om minskade koldioxidutsläpp till Kina, Japan eller USA — som alla försöker skapa ett mer attraktivt klimat för investeringar i mindre koldioxid”, skriver de.

Samtidigt meddelar Frankrike, enligt AFP och tidningen Le Moniteur, att de kommer att satsa 90% av infrastrukturpengarna på annat än väg och flyg. I ett den nya infrastrukturplanen för de kommande 20-30 åren får järnvägen lejonparten med 51,9% av investeringarna, lokal kollektivtrafik i städerna får 32,3% av investeringarna, inre vattenvägar 9,2%, väg 4,5%, hamnar 1,6% och flyg 0,5%. Varför har ingen svensk tidning skrivit om detta?

I Sverige sitter vi ohjälpligt fast i gamla rutiner. Vi fortsätter att satsa minst hälften av infrastrukturpengarna i vägprojekt, medan järnvägen fortsätter att lida av för lite resurser och kompetens för att klara av det ökande resandet. Och jag börjar också allt mer att tro att man inte har en fungerande ledning som klarar att hantera problemen. Om fd Banverket och SJ varit vanliga företag hade inte inte ledningen suttit kvar efter det senaste årets totala kollaps.

Att många unga idag inte alls ser bilen på samma sätt som statussymbol som min generation gjort, gör även det att fortsatt satsning av majoriteten av infrastrukturpengarna i bilsystemet inte är självklar längre. Men fossiler som Carlgren och Olofsson tycks inte förstå detta. Kanske skulle det ta ett snack med sina franska kollegor?

Och som Richard Florida skriver i den utmärkta The great reset, som jag just läst ut, så funkar inte mer vägar som "spatial fix" efter denna ekonomiska nedgång. Det fungerade i USA efter den stora depressionen. Att bygga förorter spridda över stora ytor funkade då som rumslig fix. Förortsbungalowerna blev allas dröm och de highways som byggdes var glest trafikerade. Idag är vägarna fulla av bilar. Det som behövs för att knyta ihop regionerna är snabbtåg. Bilsystemet kan som alla vet inte klara detta.

Länkar:

DN om miljöministrarnas förslag

Le moniteur

12 böcker för sommaren

Som läsare av denna blogg vet gillar jag det skrivna ordet. Jag är nog läsoman. Jag läser massor av tidningar, magasin och böcker. Men jag gillar ju också bloggar, facebook och twitter för att det ger människor möjlighet att formulera sig med ord.

Och semestertid brukar jag ha höga ambitioner för allt som skall läsas, både sådant som är kopplat till jobbet, men också romaner. I år innehåller min bokhög 12 böcker. Det är både böcker som jag under de senaste månaderna börjat på men ej hunnit igenom, och en del nytt.

Så här ser årets lista ut (som jag nog inte kommer att komma igenom helt).

The great reset, Richard Florida. Har bara en tredjedel kvar av denna spännande bok av en av mina favoritgurus. Florida, som skrev "The rise of the creative class", som jag skrivit om flera gånger, beskriver i sin nya bok hur omstarten efter den nuvarande recessionen måste se ut. Om hur värdeskapandet måste ske utanför det finansiella systemet, hur kreativiteten måste genomsyra hela näringslivet, och hur vi måste leva mer i ett sparsamhälle än ett lånesamhälle. Återkommer med en bloggpost när den är färdigläst.

Hot, flat and crowded, Thomas L. Friedman. Detta är andra omarbetade upplagan av denna bok av New York Times - journalisten Friedman, som han tvingades delvis skriva om efter den snabba nedgången i konjunkturen 2008 och framåt. Undertiteln är "Why the world needs a green revolution - and how we can renew our global future". Har läst en tredjedel redan och den är mycket välskriven och faktaspäckad. Borde läsas av alla politiker och företagsledare. Inköpt på någon flygplats....som många av mina miljöböcker. Såg att den nu finns på Pocketshop.

Merchants of doubts, Naomi Oreskes & Erik M. Conway. Att ett litet antal "vetenskapsmän" lånar sig till lobbyverksamhet för allt från att motsäga surt regn, tobakens farlighet till klimatförändringar, visar historieprofessorn Oreskes och författaren Conway. Sprillans ny som jag inte kunde avhålla mig ifrån.

Jämlikhetsanden, Richard Wilkinsson & Kate Pickett. Välkänd och omdiskuterad bok som visar att ju mer jämlikhet ju bättre samhälle att leva i. Dessa båda engelska forskare har vållat debatt bland politiker över hela världen. Men slutsatsen verkar ändå vara: Samhället blir bättre för alla - även de rika - ju mer jämlikt det är. Har läst en tredjedel.

Traffic - why we drive the way we do - and what is says about us, Tom Vanderbilt. En bok om hur vi kör, och varför vi beter oss som vi gör i trafiken. Vanderbilt är journalist och skriver för New York Times, Wired etc. Jag köpte boken i New York i augusti förra året, men har bara läst 28 sidor i den. Men så rekommenderade en av av våra europeiska samarbetskollegor den så nu är det dags. blir spännande att se hur en icke trafikplanerare/tekniker skriver om saker som riskkompensation, planering osv.

Monarkins makt, Cecilia Åse. Statsvetaren och forskaren Åse skriver om den gängse bilden av monarkin som politiskt ointressant. Spännande läsning även för en redan övertygad republikan. Föredömigt kort - 150 sidor, varav jag läst 18.....får nog börja om.

Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå, Fredrik Härén. Spännande och intressanta perspektiv på globaliseringen, av en av de flitigt föreläsande bröderna Härén. Utvecklar det perspektiv som finns i föreläsningen som hundratusentals redan sett på YouTube. Och har du inte gjort det, ägna en timme en regning dag åt denna föreläsning. Så får du bland annat veta vad bilkareoke är.

En öppen vinter, Ulf Lundell. Eftersom jag läst allt av Lundell måste jag naturligtvis läsa även denna diktbok. Och jag gillar den - ytterligare några inblickar i herr Lundells liv, beskrivna på ett sätt som gör mej lycklig. Har läst halva.

Den sista cigaretten, Klas Östergren. Har läst allt av Östergren också. Började på denna i vintras men kom då bara halvvägs. (Känner att det börjar bli smått patetiskt med alla dessa halvlästa böcker). Tror faktsikt jag minns det mesta så jag behöver nog inte börja om. Måste betyda att den är bra.

De ensamma, Håkan Nesser. Gillar Nesser skarpt och har läst allt utom sviten med Van Veteren. Favoriterna är Skuggorna och regnet, och fjolårets Maskarna på Carmine street. Nya boken är den 4:e i Gunnar Barbarotti-sviten. och det tidigare har varit bra så förväntningarna är höga.

Paganinikontraktet, Lars Kepler. Fjolårets mest hajpade bok Hypnotisören var ju skrivit av psedonymen LArs Kepler, som snart avslöjades som författarparet Andhoril. Jag gillade boken, trots våldet. Så nu får vi se om uppföljaren också håller måttet.

Grannen, Dan Butler, Dag Öhrlund. En av hustruns barndomsvänner är gift med Dag. och han är en fantastisk berättare. Nu kommer fjärde boken om Jakob Colt, och de tidigare är bra deckare så jag ser fram emot denna.

Varsågoda lite boktips alltså. Hur många av dessa tolv kommer jag att ha läst till 30 augusti?

PS 1. I DI:s weekendbilaga den här veckan säger Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund att han tror att läsplattan kommer att bli böckernas bakmaskin. Dvs ingen succé. Man kan ju inte ha många böcker öppna samtidigt säger Englund bl a. Själv tror jag att böcker på papper nog kommer att finnas kvar jämsides med elektroniska under en lång tid. DS

PS 2. I Sydsvenskan idag den 18 juli finns en intervju med Richard Florida. För den som inte är så bekant med hans arbete är den en bar introduktion. DS

Semesterhygien

Nu är det faktiskt semester. Tillåter mig att bifoga några lösryckta lärdomar ur den utmärkta vägledningen: Semesterhygien – en handledning av Sture Rödén (1944) . Märk särskilt stycket om lämplig klädsel på landsvägar, och glöm inte fetvadden när du badar.

”Denna utveckling (införandet av semester, min anm.) beror till stor del på att man insett den stora yrkeshygieniska betydelsen av regelbundna viloperioder. Det är emellertid mycket viktigt att semestern utnyttjas på rätt sätt. Det gäller härvid främst att behärska den svåra konsten att hålla måtta.”

”Därför är det synnerligen lämpligt att under semestern ägna sig åt sport, kroppsrörelse eller tankearbete”.

”Alltför stora avvikelser från den vanliga miljön är inte alltid bra. En slättbo kan ha svårt att trivas bland alltför branta, höga berg eller fjäll. En inlandsbo kan på samma sätt ha svårt att förlika sig med kustbandets blåst, vågbrus och karga förhållanden.”

”Under semestern är sömnbehovet större än annars. Nya intryck, ovana kroppsrörelser och vistelse i friska luften gör att man måste sova mer än vanligt.”

”Kortspel och dans nätterna igenom är inte något hälsomedel […] Är nattvaket däremot förestavat av lusten att ägna sig åt t. ex. fiske, någon nattmarsch, orienteringsövning eller liknande kan det vara försvarligt”.

”Tyvärr knyts under semestrarna ej sällan tillfälliga intima förbindelser. Detta är förkastligt ur alla synpunkter […]”

”På landsvägar däremot är det olämpligt, ur såväl hygienisk som estetisk synpunkt, att uppträda i minimala solsnibbar eller shorts av badbyxformat. En lätt blus eller skjorta med korta ärmar, kortbyxor, tunna skor och ev. mössa är lämplig klädsel för landsvägen”.

”Under semesterresa träffar man ofta på provinsiella läckerheter i riklig mängd och till överkomligt pris. I fråga om dessa bör man iaktta måtta”.

”För att förebygga yrsel använder man fetvadd i öronen och tätt slutande badmössa”.

Lögn, förbannad lögn och kvällstidningsjournalistik

Igår i Almedalen lanserade miljöpartiet flera förslag för att skapa hållbara städer. Ett av dem var att förbjuda vidare utbyggnader av externhandel, i ett femårigt moratorium. Skälen var att de ger mer trafik, ökar utsläppen och påverkar handeln i stadskärnan negativt. Allt belagt i forskningsresultat från hela världen. Vilket jag i det här fallet vet eftersom jag intresserat mig för frågan i 10-15 år, följt forskningen inom området, och själv initierat och medverkat i flera forskningsprojekt i ämnet.

Aftonbladet, som tydligen har haft till självpåtagen uppgift att testa sanningshalten i vad politikerna sagt i Almedalen, skriver på sin webbplats att miljöpartiet ljuger och hänvisar till en rapport av Handelns Utredningsinstitut.

När jag slutligen hittar den rapport man hänvisar till kan man konstatera att Aftonbladet läser rapporter som fan läser bibeln. Enligt tidningen så visar rapporten att externhandeln inte påverkar cityhandeln.

Men i rapporten finns figurer som visar: Under 97-07 har cityhandeln med dagligvaror ökat med 15%, och externhandeln med 71%. När det gäller sällansköpsvaror har cityhandeln ökat med 105% och externhandeln med 253%. Vilket alltså betyder att externhandeln tagit stora marknadsandelar från cityhandeln.

Aftonbladet fick också en del påpekanden i kommentarfältet som gjorde att man man ändrade sin lögnometer från 100% lögn till 75% lögn. Det borde varit omvänt, 75% sanning.

Och idag skriver Sydsvenskan på ledarplats och gör sig lustiga över förslaget att införa ett förbud. Man menar att denna inskränkning i "friheten" gör att vi får dyrare varor. Utan att fundera på vems frihet det handlar om. Och utan att veta att Sverige är det enda land i Europa (jag garderar mig för vissa av de senare medlemsländerna i EU27, men det gäller för EU15) som inte på något sätt har reglerat externhandeln. Våra grannländer har regleringar, Holland, Tyskland, Frankrike etc har regleringar.

Att 25% inte har tillgång till bil, att alla oavsett det, delbetalar det fantastiska vägnät vi har och som möjliggjort externhandeln osv, borde också ledarskribenter fundera på.

Men vi i världens modernaste land har alltid gillat storskaliga lösningar oavsett om de inneburit bättre förhållanden för den vanliga människan eller ej. Här gick socialdemokratin och storfinansen hand i hand under hela senare delen av 1900-talet.

Idén om ett moratorium är bra. Eftersom kommunerna inte tar sitt regionala ansvar i denna fråga, utan istället går i ställningskrig om kunderna, behövs en tankepaus. Men frågan är om det alls kommer att krävas.

Utvecklingen med dyrare bränslepriser, och allt fler som uppskattar stadens liv och kvaliteter, kan externhandeln mycket väl bli nästa krisbransch. Det finns redan sådana exempel. Min "sommarnärbutik" externcentrat Center Syd, har sedan flera år massor av tomma affärsytor. Och hade inte Apoteket och Systemet flyttat dit för ett antal år sedan hade nog redan nu Center Syd varit första svenska externcentra som platsat på deadmalls.com.

PS När jag pratar om detta med min svåger, direktören från Eslöv, kommer han med förutsägelsen att köpladorna på Center Syd kan användas som garage för alla bilar som vi i framtiden inte får råd (av energi-och miljöskäl) att använda till vardags. Med snabba bussar från Lund och Malmö tar man sig dit och hämtar bilen inför semesterresan och liknande. Fan vet. DS

Länkar:

HUI:s rapport

Aftonbladets lögndetektor

Sydsvenskans ledare

Städer att bo i

Vilken stad vill du bo i? Vad är det för faktorer som bestämmer om staden är "livable" eller ej? Tidningen Monocle listar varje år världens bästa städer att bo i. Monocle, som jag fick tips om av Alexander Ståhle på Spacescape, en av Trivectors trevliga samarbetspartners, kan beskrivas som ett mellanting mellan The Economist, Wallpaper, Vanity Fair och Vagabond. Tidningen startades 2007 av Wallpapers grundare Tyler Brûlé. Och läsare av denna blogg vet att jag är svag för tjock intressanta magasin.

Listan består av 25 städer från hela världen. Man har värderat faktorer som kriminalitet, internationella flygförbindelser, sjukvård, klimat, tolerans, media, kultur, arkitektur, natur, miljö, lätthet att starta företag, och några till.

På årets lista ligger München etta. Kanske inte den mest lättippade vinnaren. Och före två andra tyska metropoler, Berlin och Hamburg, som ligger 11:a resp 24:a på listan. Jag har varit i 19 av de 25 listade städerna, men jag saknar 3 av mina favoritstäder: Amsterdam, London och New York. Men kanske är de inte lika roliga att bo i som att besöka. Fast jag tillåter mej tvivla. Jag är själv sugen på att bo några månader i New York, och hoppas att det kan bli av.

Värt att notera är att miljöaspekten värderas högt i många av de listade städerna.

Listan ser ut så här:

1) München
2) Köpenhamn
3) Zürich
4) Tokyo
5) Helsingfors
6) Stockholm
7) Paris
8) Wien
9) Melbourne
10) Madrid
11) Berlin
12) Sydney
13) Honolulu
14) Fukuoka
15) Geneve
16) Vancouver
17) Barcelona
18) Oslo
19) Montreal
20) Aukland
21) Singapore
22) Portland
23) Kyoto
24) Hamburg
25) Lissabon

Stockholm hamnar högt bland annat på grund av att det är rent, och ligger miljömässigt långt framme. Men räcker det, frågar tidningen? Det behövs lite trimning – spruce-up – och enligt tidningen ser man de första tecknen på detta genom ombyggnaden av Slussen och de ”nya bostadsprojekten vid Norra Bantorget där lite design-innovationer slutligen visar sig”. Frågan är om de kallar Wingårds svarta hotelltårtbit för bostadsprojekt, eller om det handlar om Skanskas svårsålda projekt på Torsgatan, som inte är särskilt designmässigt spännande?

Frågan är hur en svensk lista med ”livable cities” skulle se ut? Kom gärna med förslag. Jo jag vet att tidningen Fokus gör en form av lista för där det är bäst att bo, men Monocles lista har även med andra variabler som tolerans, media, kultur, arkitektur, natur och miljö som gör den mer spännande.

Grattis på 10 årsdagen

Om några minuter skall jag gå ner till stranden här i Barsebäckshamn och titta mot Öresundsbron som fyller 10 år idag. Det blir stort fyrverkeri och lasershow!












Bron mötte ju stort motstånd av bland annat miljörörelsen innan den byggdes. De var mest bekymrade om att bropelarna skulle störa djur- och växtlivet genom att ändra på strömmarna i vattnet. Fattade aldrig det där - ytan på dessa pelare är kanske nån promille av tvärsnittsarean i Öresund. Nu blev det heller inga problem.

Den stora miljöeffekten av bron är naturligtvis den ökade biltrafiken, men jag ansåg ändå att den skulle byggas. Broar som knyter samman är per definition bra. Svårt att tänka sig Venedig utan Rialto-bron, Florens utan Ponte Vecchio och San Fransisco utan Golden Gate. Integration, samarbete osv är positiva värden. Men i en intervjuer säger fortfarande Olof Johansson, som ju avgick som minister på grund av bron, att det var fel att den byggdes, och att han inte åkt över den. Undrar om han tyckte att bron i Mostar inte skulle byggts upp efter kriget på Balkan....

Att inte bygga bron, eftersom det var en fortsättning in i ett allt mer ohållbart biltrafiksystem ansåg jag då, och anser fortfarande, skulle varit ett stort hyckleri. Det byggdes då, och byggs fortfarande, mängder med mil väg som cementerar bilsamhället, och där inga protester hörs. De flesta av dessa nya bilvägar har inte i närheten av de positiva effekter som bron har.

Tågtrafiken på Öresundsbron ökade på ett sätt som ingen vågade hoppas på, vilket har gett mycket positiva effekter och en möjlighet till helt nya resmöjligheter- som gjort att kollektivtrafiken i hela Skåne och ända upp till Växjö, Kalmar osv fått ett stort uppsving.

Och att kunna ta tåget in till Köpenhamn och gå på krog eller konsert är naturligtvis mycket trevligt och berikande. Och till kunder och vänner går det snabbt och effektivt med tåg och metro. Köpenhamn ligger liksom mycket närmare nu. Bilen tar jag mest när jag provianterar hos min favoritvinhandlare i Vanlöse.

Grattis på 10 årsdagen!