Köp inte en ko

Det är hela tiden min ambition skriva minst 3-4 inlägg på bloggen varje vecka. Det finns nämligen stoff till det - både inom trafikområdet och miljöområdet - om nu någon tvivlat på det. Anledningen att det inte blivit så den senaste tiden är helt enkelt att det blivit en så stor efterfrågan i verkliga livet på kompetens inom området hållbara transporter. Vi på Trivector har så mycket att göra att en stor del av kvällar osv försvinner till jobb.

Vi på Trivector har ju i ca 15 års tid jobbat med dessa frågor. Men nu har det skett en förskjutning så att vi börjar gå från prata till verkstad - det går inte alls tillräckligt fort - men det händer saker på ett helt annat sätt än tidigare.

Vi jobbar med strategier och planer, men också med mycket mer konkreta och handfasta projekt kring kollektivtrafik - t ex med spårvagnsfrågor i nio svenska kommuner.

Nu har jag tillbringat 2 dagar på CIVITAS Forum i Malmö. Har haft som uppgift, förutom att vara inledningstalare, att summera hela konferensen i eftermiddag. Det blev 24 föredrag och 8 rundabords-diskussioner. Det var ett tufft jobb att få ihop det till ett vettigt föredrag på 30 min...

Och min bild är att det börjar hända saker på många ställen i Europa. Fast det går ännu långsammare - och i många länder upplever man ju den ekonomiska krisen betydligt mer än i Sverige - och där har finansiering till denna typ av projekt krympt rejält. Fast mycket arbete pågår ändå eftersom det finns ett mycket stort engagemang på lokal och regional nivå. Det är som i Sverige - hållbarhetsarbetet går framåt - det är bara på top level beslutsfattarnivå som det står stilla. Kulturen byggs helt enkelt underifrån.

Att bygga en kultur är ett av de viktigaste sätten att få saker att hända. Culture beats strategy -brukar man säga i managementsammanhang. Och det gäller även här. Ett exempel är Bremen.

I Bremen har man jobbat stenhårt med att bygga en trafikkultur med ett stort inslag av bilpooler. Min gode vän Michael Glotz-Richter jobbar oförtröttröttligt med frågan sen 15 år tillbaka. Idag finns 6000 bilpoolsmedlemmar i Bremen. För som Michael säger, vill vi skapa bra livskvalitet i högkvalitativa stadsmiljöer måste det finnas plats i staden. Då kan den inte vara fyllda med parkerade bilar. Och då är bilpool ett effektivt sätt att lösa sina bilbehov utan att ha en egen. Eller som Michael säger: Vill man ha ett glas mjölk behöver man ju inte ha en egen ko.
















Eller varför inte Malmö - som byggt på sin cykelkultur i 50-60 år, precis som här i Lund. Och i båda städerna är cykelresande mycket större än i andra svenska städer.

Innovation är ett ord som EU-tjänstemännen tjatat mycket om under senare år. Alla åtgärder i olika projekt skall vara innovativa. I min summering pekade jag på att det mest innovativa skulle vara att införa de åtgärder som redan finns. Jag tyckte att en del av EU-tjänstemännen nickade.

Ett par intressanta föredrag idag handlade om crowdsourcing. Alltså att dra nytta av hur den stora massan kan hjälpa till att lösa ett problem, oftast på webben. I Slovenien har man testat att låta cyklister klicka in sin cykelväg på en karta, eller med GPS registrera den. På så sätt får planerarna reda på var man cyklar, och cyklisterna upplever att man är med och påverkar. I ett annat projekt i Österrike testar man att låta trafikanter spela spel kring trafiken på t ex smartphones, och på så sätt lär man sig kring kollektivtrafik, och kan komma med smarta förslag till planerarna. Som en kombination av SimCity och Gowalla eller Foursquare (om någon är bekanta med dessa sociala positioneringmedier, som snart kommer i Facebook också).

Kanske kan vanliga människor på detta innovativa sätt bättre bidra och delta i planeringen av det framtida hållbara transportsystemet. På så sätt blir de delaktiga i att skapa en hållbar kultur när det gäller trafik.

2030 flyttar vi fortfarande solstolar....

Sitter och förbereder ett föredrag som jag skall hålla nästa vecka på CIVITAS FORUM i Malmö. CIVITAS är ju det stora projektet om hållbara transportintitativ i städer, där ett stort antal europeiska städer har ingått under de senaste 6-7 åren. I Sverige är det de tre storstäderna som ingått. Lund och Örebro har försökt komma med men ännu inte lyckats.

Det lär komma bortåt 400 delegater, så när jag skall hålla ett av inledningsanförandena vill det till att jag kommer med några kloka tankar. Läser just nu i en sprillans ny EU-publikation: EU Energy trends to 2030. Och ser man på transporterna pekar prognoserna, som bygger på de lagar och överenskommelser som finns idag, på att vi fortfarande 2030 är extremt beroende av fossila bränslen.

År 2030 beräknas bränslemixen i transportsektorn vara:

Olja 88,1%

Biobränslen 11.3%

El 0%

Naturgas 0,6%

Alltså menar EU:s energidirektorat, som ligger bakom rapporten, att "Nevetheless, the amount of renewable energy in transportation develops in line with the 10% RES (Renewable Energy Sources, min anm) target and hybrid cars make signifikant inroads, but there is no penetration of electricity in the road transport sector".

Alltså, Carlgren och Maud kan sluta att drömma om att elbilarna skall rädda oss på kort sikt. Det kommer att dröja länge, länge.

Jag tror jag börjar mitt föredrag: "Ännu 2030 kommer vi enl EU att arbeta med hållbarhet precis som vi gör idag. Vi diskuterar var däckstolarna skall stå på det Titanic som håller på att sjunka."

Och sen skall jag naturligtvis berätta allt bra som gjorts i Malmö under CIVITAS-projektet......

Tänk om valet handlat om det som det borde gjort

Snart är det val. Efter en valrörelse som inte handlat ett dugg om de verkliga framtidsfrågorna miljö och hållbarhet. Utan om vem som kan minska skatten mest för olika grupper. Och hur många kronor mer det blir för just den gruppen. Har vi nånsin haft en valrörelse med så lite visioner och så mycket om plånboksfrågor?

I min värld borde denna valrörelse handlat om vilket parti som kunde hitta bästa vägen mot ett hållbart samhälle. Målet borde varit ungefär det samma för alla: ett samhälle där vi inte förbrukar framtida generationers möjlighet att leva ett bra liv. Och där man då tagit de stora frågorna som klimat, energiförbrukning och resursförbrukning på största möjliga allvar. Vår långsiktiga välfärd, om 20, 30 eller 50 år struntar alla politiker i. Undrar om det sett annorlunda ut om COP15 lyckats med ett avtal?

Vägarna till målet kunde man naturligtvis haft olika åsikt om. Och det hade såklart funnits plats för alla smakriktningar ändå: moderaterna kunde talat om tillväxt inom miljötekniksektorn, folkpartiet kunde gått till val på smisk för alla som skräpar ner, kd kunde tjatat om att familjen är det miljövänligaste alternativet, socialdemokraterna kunde pratat jämlikhet inför klimatanpassningen, vpk kunde sagt att miljöfriskolor möjligen kunde få finnas. Och mp kunde gjort en moderaterna och sagt att man nu är det statsbärande partiet.

Det enda parti som inte helt fallit ur ramen är centerpartiet. Dom hade fallit ur riksdagen direkt.

PS. Nej jag håller inte på att lägga ner bloggen. Men vi på Trivector har så extremt mycket att göra. Det är en mycket stor efterfrågan på kompetens om hållbara transporter. På lokal och regional nivå händer det massor. Därför letar vi efter ännu fler som vill jobba med dessa frågor. Och därför startar vi kontor i Göteborg i vår.

Den här veckan har vi diskuterat den idéskrift för hållbara transporter som vi skriver åt SKL och Trafikverket, varit på kick off, diskuterat tre nya forskningsansökningar inom området, lämnat en rapport om promenadstaden till Stockholm, diskuterat spårvagnar, osv osv. Och i morgon bitti skall jag till Köpenhamn igen och föreläsa om hållbara transporter.

Nej det händer mycket - men inte på det nationella planet. Där tycks det mest handla om att behålla status quo, och att dra ner på tågunderhållet så att snart en miljömupp som jag funderar på att börja flyga igen.... Godnatt. DS

Går det att styra mot ett koldioxidsnålt samhälle?

Har varit på ett seminarium i forskningsprogrammet LETS 2050, där Trivector är en av deltagarna tillsammans med ett stort antal forskare från bl a Lunds Universitet. Forskningen inom LETS utgår från att det både är tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart att ställa om till ett koldioxidsnålt samhälle, men att det nu är dags att hitta vägarna dit. Vilken politisk styrning krävs och vilka mål- och intressekonflikter kan uppstå?






Seminariet idag handlade om just denna styrning. Deltagarna var politiker, kommunala tjänstemän, personer från Näringsdepartementet, Naturvårdsverket, Trafikverket, Vinnova etc och så forskarna själva. Forskarna presenterade ett utkast till rapport om denna styrning, med utgångspunkt i två scenarier: Ny teknik i fokus (där problemet löses med ny teknik) och Nya beteendemönster (där tekniken inte räcker till, och beteendeförändringar måste komplettera).

Forskarna presenterade de utmaningar i styrningen mot den koldioxidsnåla framtiden som man kan se: vindkraft och elnätsförstärkning, bioenergi och markkonkurrens, avkarbonisera basindustrin, energieffektiv bebyggelse och att bryta trender i transportarbetet. Det sista nog svårast tyckte de - och det har de förmodligen rätt i.

Sen diskuterade vi tekniken för styrning. Behövs nya styrformer, nya policyreformer, nya institutioner osv. Det var många intressanta och givande diskussioner.

Den fråga som jag ställde, och som jag inte fick något riktigt svar på, var om det är möjligt, och ens legitimt att styra mot dessa mål när diskussionen kring klimatomställningen inte ens finns på agendan i olika sammanhang? När den helt lyser med sin frånvaro i valdebatten? Och när "miljö" hamnar först på plats åtta när tidningarna ber väljarna ranka de viktigaste frågorna?

Om vi skall lyckas, måste då inte "styrningen" börja med att föra upp frågan längst upp på dagordningen? Att se till att diskursen blir sådan att "klimat" blir minst lika viktigt som "utveckling" och "tillväxt"?

Länk: LETS2050

Lågenergilampor och elbilar - ingen bra idé?

Snart har vi bytt ut alla gamla glödlampor här hemma mot lågenergilampor. Frågan är hur bra idé det är....

En ny studie som presenteras i Journal of Physics D: Applied Physics, av Jeff Tsao vid Sandia National Laboratories in New Mexico visar att de nya lågenergilamporna kan göra att vi kan komma att tiofaldiga vårt användande av belysningsljus på tio år.




















Och hur hänger detta ihop? Jo när det går åt mindre antal watt för att åstadkomma samma antal lumen, blir det billigare och då kommer vi att vilja ha mer ljus.

Ljuset som når ett mänskligt öga mäts i lumentimmar. Ett stearinljus som brinner en timme ger en lumentimme. På 1700-talet konsumerade vi ca 580 lumentimmar på ett år, från stearinljus, olja och trä. Idag förbrukar en normalperson med hjälp av elektriskt ljus 46 megalumentimmar, nästan 100.000 gånger mer. Bättre teknik stimulerade efterfrågan, vilket gör att vi använder mycket mer energi till ljus idag.

Idag är ljusstyrkan inomhus bara en tiondel av ljuset utomhus. Med effektivare teknik kommer vi att vilja öka antalet lumentimmar ännu mer säger Jeff Tsao. Om nån inte tror han har rätt kan ni titta på trädgårdsbelysning som håller på att bli en stor sak. Eller på upplysta broar oh hus i städer.

Det handlar om samma fenomen som förmodligen kommer att drabba trafiken. Om vi lyckas energieffektivisera bilarna, t ex med hjälp av elbilar, eller snåla bensinbilar, kommer vi att köra mer eftersom det då blir billigare.

Enda sättet detta inte skulle inträffa är om konkurrens om energin, eller en ekonomisk kollaps, gör energin väsentligt mycket dyrare.

Varde ljus!

Länk: Economist: Energi conservation - not such a bright idea