Drift och underhållning på spåren

Den här julen har många fått fira på andra ställen än det var tänkt från början. Det beror på vädret säger man. Det har snöat och varit kallt. Så vägarna har inte varit farbara. Och framför allt tågen har haft svårt. Växlar har frusit fast, signaler har strejkat, tågen har strulat osv. I Malmö har den nya fina Citytunneln ännu så länge mest ställt till med problem. Kort sagt - inget har fungerat. Resenärerna är missnöjda och många tar bilen eller flyget istället om det är möjligt.

Men Trafikverket, SJ och den ansvariga ministern är nöjda. – Vi har höjt anslaget till både drift och underhållning, men även att bygga nya spår, säger Elmsäter-Svärd i en DN-artikel på julafton. Och visst kan det behövas underhållning när folk sitter fast, eller inte kommer fram, lite kul kan ju alltid pigga upp. Men att de driver med oss känns ju inte bra.

Skämt åsido. Att tycka att det är bra när det fungerar så uselt känns ju märkligt. Och det har fungerat dåligt i ett par år redan - oavsett vädret. Trots att ministern säger att man lagt historiskt mycket på underhåll.

Och det stämmer om man ser på summan. Under 2009 fick järnvägen ca 4 miljarder till underhåll. År 2005 fick man 2,9 miljarder. På fem år har alltså underhållssumman ökat med 38%.

Hur ser det då ut med trafiken och resandet? Antalet tågkilometer ökade 2005-2008 från 127 miljoner kilometer till 142 miljoner kilometer, en ökning med 12%. Sen sjönk antalet tågkilometer år 2009 igen till 136 miljoner kilometer.

Antalet bruttotonkilometer av vagnar, dvs trafiken på spåren relaterat till vagnarnas tyngd, som bättre bör spegla slitaget, ökade 2005-2008 med ca 12%. Sen minskade trafiken igen 2009, ner till samma nivå som 2005.

Resandet har sedan 1991 till idag ökat med 90%. Och mellan åren 2005-2009 har persontrafikarbetet (det sammanlagda antalet kilometer som resenärerna rest) ökat med ca 30%. Vad gäller godstransporterna ökade dessa under åren 2000-2008, med ca 25%, men sjönk 2009 tillbaka till samma nivå som 2000.

Alltså, hur man än räknar har järnvägen fått en ökning av summan till underhåll som är betydligt större än det trafiken ökat. Så varför fungerar det då så dåligt? Lägger man pengarna på rätt saker? Är allt rätt organiserat i den avreglerade värld som järnvägstrafiken idag är? SvD lyfte frågan i en artikel idag. Har man rätt kultur?

Kanske kan nån från Trafikverket bringa klarhet i detta? Eller tycker alla där att allt fungerar fint?

Det vi vet är att i Schweiz fungerar det. Vi har i flera studier jämfört Sverige med Schweiz och man är helt överlägsna i allt. På Trivectors julglögg höll PG Andersson ett föredrag med intryck från en av sina många resor där. Och konstaterade att det fungerar - oavsett väder. Och en annan av våra kollektivtrafikkonsulter, Stephan Bösch, är schweizare av födsel och ohejdad vana, och brukar förse oss med statistik om det goda läget där. I en artikel den 23 dec skrev SvD också om Schweiz som tågtrafikens paradis.

Jag tror det är en kombination: snuttifierad organisation pga avreglering, felstyrd prioritering av underhållsmedel, och en kultur som fortfarande utgår från de som driver trafiken och inte från resenären.

Undrar om någon med mer insikt kan ge sin bild?

Källa: Alla siffror kommer från Trafikanalys rapport Bantrafik 2009.

PS. I morgon fyller jag 55. Måste jag ställa mig i kö till seniorboende då? Eller kan jag fortsätta vara samma person som jag varit hittills? DS

Länkar:

DN om ministerns nöjdhet

SvD om många kockar på rälsen

SvD om tågen i Schweiz

Det är inte snön som faller

Inom biologin har man under lång tid pratat om resiliens. Med det menas att ett biologiskt system har en återhämtningsförmåga, t ex efter en skada, insektsangrepp eller liknande. Begreppet har senare använts även inom andra områden. När vi skrev texter till handboken för "Trafik i en attraktiv stad" försökte jag få in denna typ av resonemang. Och delar av resonemanget finns med i denna.

För att ett system skall skall ha god resiliens, återhämtningsförmåga, krävs

• en flexibel politik
• en förvaltning som stöder mångfald
• politik som stimulerar delaktighet
• indikatorer för gradvisa förändringar
• politik som gynnar miljövänlig teknik och ekonomiska incitament

För ett trafiksystem innebär det att man inte bara skall satsa på ett system, t ex biltrafik. Och förvaltningen av systemet skall möjliggöra att systemet är flexibelt, och inte låser användarna till ett sätt att använda det. Detta kräver att de som skall använda systemet måste vara delaktiga i planering och styrning.

Den senaste tidens präktiga fiasko inom tågtrafiken visar på klara brister i återhämtningsförmågan. Den nedmontering av underhållet av systemen som skett under senare år omöjliggör flexibilitet, det finns helt enkelt inget utrymme för denna i ett totalslimmat system. Tågtrafiksystemets underhållsorganisation har dragits ner genom åren och för att då få större effektivitet har antalet administratörer ökat, och antalet utförare minskat. Nån som tror att det blir bättre då?

Delvis samma verkar gälla för snöröjningen på våra vägar och gator i allmänhet, i alla fall i Lund, Malmö och Stockholm. Om inte snön går att smälta bort med salt (vilket inte fungerar när det är så kallt som nu) så gör vi ingenting. Fötter och bilar får helt enkel platta till snön. Och sand, som faktsikt fungerar, känns väl omodernt eller nåt. Och så får kirurgerna och plåtverkstäderna lite jobb (och BNP kan ökat trots eländet...).

Ett resilient system hade krävt flexibilitet och mångfald. Fungerar inte växlarna, så får vill ha personal som snöröjer dem. Om inte saltet fungerar så får vi ta sand.

Varför protesterar vi inte?

För att förgylla dessa svåra dagar kommer här årets jullåt nummer två: Coldplays "Christmas Lights". Den behöver några lyssningar för att sätta sig, men sen är den din.

PS Dottern, nyss hemkommen från Edinburgh, berättar om samma metoder där. När snön blev till is fick man kalla in armén för att hacka den, istället för att snöröja bort den direkt. Där finns varken snöplogar eller vinterdäck... DS

Tomtebrus

Tror du på tomten? Inte? I Storbritannien verkar man göra det i alla all. Läser i bladet att tomteland (eller vad det heter) i Rovaniemi i Finland har bråda dagar nu i december. Stora mängder tomteturister väller in från stora delar av Europa, främst Holland, Frankrike och Storbritannien.

Enligt tidningsartikeln kommer under december ca 700 flighter bara från Storbritannien. Det betyder att dessa tomtetokiga engelsmän kommer att släppa ut 160 000 ton koldioxid för nöjet att få träffa en utklädd finne i tomtedräkt.

Och julen gör många mer eller mindre galna. Vi konsumerar gigantiska mängder prylar trots att den stora medelklassen redan har allt man behöver och lite till.

Tur då att Paul Simon gjort en sån lysande ny jullåt (liksom Coldplay för övrigt). Håll tillgodo!

Och urvalet till bloggpocketen är nu klart. Det blir 140 av de bästa inläggen på cirka 200 sidor. klar i mitten av januari.

Location:Stadsbudsgatan,Lund,Sverige

Tågfiaskot hotar miljö och ekonomisk utveckling

I snart tjugo år har våra politiker tjatat om regionförstoring. Vi skall förstora våra regioner, på det att arbetsmarknaden må växa, möjligheterna till studier bli bättre och tillväxt och utveckling blomstra. Det som man inte pratat så mycket om är att detta betyder att vi skall resa mer.

Regionförstoringen har lyckats. Vi pendlar till arbete och jobb i en ständigt växande transportapparat. Och man har också lyckats få en ökande andel att välja att pendla med tåg. Regionaltågssystemen har byggts ut kring större städer. Med följd av att allt fler väljer tåget.

Men nånstans på vägen gick det fel. Infrastrukturen har inte byggts ut i samma takt, och underhållet av bana och fordon, har inte heller följt med i den ökande trafiken. Med följd av att vi nu gradvis under de senaste åren fått ett system vi inte kan lita på. Men våra politiker borde fatta att de vinster som regionförstoringen gett borde ge möjlighet att satsa på underhåll, och kapacitetsförstärkningar.

Detta kommer naturligtvis att slå tillbaka mot den önskade utvecklingen. Om vi inte kan lita på att tågen går, kommer den ekonomiska utvecklingen att avstanna. Och en del kommer att välja bilen istället, med följd att trängseln ökar även i vägsystemet, och att vi avlägsnar oss allt mer från ett hållbart transportsystem.

Men den nya infratsrukturministern verkar inte fatta, och ansvariga hos Trafikverket mesar mest med....

Allting går igen - men allt för sakta framåt...

Sitter på tåget från Stockholm igen. Har dödsföraktande satt mig på ett X2000 igen för att ta mej hem. Mina vänner på Facebook tycker jag skall flyga. Men de borde veta att jag inte flyger inom Sverige om jag inte skall längst upp i norr. Om tågen går som de skall har jag inte tid att kasta bort 2,5-3 timmar istället för att få 4 produktiva på tåget. Och ur miljösynvinkel måste vi flyga mindre.

Har just avslutat genomläsningen av alla mina 1000 blogginlägg, för urval till den bloggpocket som skall komma. Ganska intressant att se vad som hänt på de fem år jag bloggat. Många tema är ständigt återkommande: klimat och klimatförhandlingar, olja, spårtaxi, tåg och flyg, stadsplanering, konsumtion, politiker och deras ointresse etc.

Men på något sätt tycks det ändå gå framåt, fast för sakta. Diskussionen om klimat och miljö har på dessa 5 år integrerats i väldigt många sammanhang. Inför valet 2006 uttryckte Reinfeldt att miljön inte var en viktig fråga. Men detta fick han snabbt äta upp. Och även om det inte på långa vägar räcker så finns idag klimat och miljöhänsyn integrerat i många beslut, och hos många organisationer.

Frågan är vad som händer om jag fortsätter 1000 inlägg till? Själv blir jag allt mer dystopisk och tror inte vi kommer att kunna hindra den globala uppvärmningen på 2 grader. Kanske inte ens på 3 grader. Så numera tycker jag inte att åtgärder för anpassning är lika ointressanta som jag tyckte för 5 år sedan. Vi kommer förmodligen att behöva dem. Klimatförändringarna är ju redan här - snön utanför tågfönstret kanske är en sådan?

Dottern ringer från Edinburgh, och berättar att hennes tenta blev inställd idag på grund av snö. Fast det beror enligt henne bara på att man inte klarar av snön. Inga plogar och inga vinterdäck. Mindre snö annars än här. Ingen anpassning där inte.

Om nån minns något speciellt inlägg som ni tycker bör vara med i pocketboken så hör av er. Vi sitter med detta de närmaste dagarna.

Snön faller och vi med den

Nu snöar det igen. Det ligger 30 cm snö utanför huset i Lund och på vägen från det trevliga julminglet i Eslöv (tack Troed och Camilla) var det 10 minusgrader.

Jag kom inte iväg till mötet i vårt EU-projekt i Edinburgh, flygplatsen där har varit stängd i många dagar. Även om dottern som pluggar där pekar på att skottarna helt enkelt inte är vana vid snö. Ingen har vinterdäck, och häromdagen stod det farbröder i gula västar i gathörnen med uppgift att skjuta på för att bilarna skulle komma fram. I andra delar av Europa är det regn och översvämningar.

Vädret är skumt, och enligt meteorologer och klimatforskare kan även kylan och snön vara tecken på klimatförändringar. Och trots kylan och snön, så blir 2010 globalt sett ett av de tre varmaste åren hittills.

Alla som försökt åka tåg den senaste veckan vet hur dåligt dessa fungerar. Jag hade minst 7 Facebookvänner som satt fast i timmar i det tåg som fastnade häromdagen utanför Linköping. Och fick sitta i mörker i ett iskallt tåg i tre timmar. och just när jag skriver detta kommer nya meddelanden om folk som inte kommer fram förrän timmar försent.

Som läsare av denna blogg vet så är tågproblemen inte bara vinterproblem. Det har varit katastrofalt i ett par år. Men de som bestämmer åker väl aldrig tåg för då hade det inte sett ut som det gör. För samtidigt som allt fler vill åka tåg, följer inte satsningarna på utbyggnad och underhåll med i utvecklingen.

Och i Cancun sitter B-laget och försöker förhandla fram ett klimatavtal som ingen verkar tro skall komma till stånd. För ett år sedan var alla toppolitiker på plats i Köpenhamn, men efter misslyckandet där vill inga presidenter och premiärministrar förknippas med ännu ett misslyckande, så de stannar hemma.

Snön faller och vi med den. Klimatförhandlingarna går inte som på räls. Och tåget, som kan vara en del av lösningen går inte heller, på grund av den snö som kanske genererats av klimatförändringarna. Allt hänger samman.

Men det är dags att vi tar oss samman nu. Vi har kanske sex år på oss att börja vända utsläppskurvan nedåt, säger forskarna. Och det går fortfarande åt fel håll. Häromdagen kom siffror på att utsläppen från trafiken i Sverige ökar igen, trots att bilarna faktsikt släpper ut mindre per genomsnittsbil. Denna vinst äts helt enkelt upp av den trafikökning det blir när Sverige som ett av världens få länder, har en tillväxt som ångar på för fullt.

Snön faller och vi med den.