Vad skall vi med samhället till?

När jag gick i skolan tyckte jag alltid att samhällskunskap var tråkigt.Förstod aldrig varför man skulle läsa det - samhället fanns ju liksom bara där. Inte mycket orda om. Jag tyckte bättre om matte, fysik och till och med biologi. Saker som behövde sin förklaring.

Idag har jag insett att man inte kan ta samhället för givet. Jag har alltid trott att vi har samhället för att det är smartare att ordna vissa saker gemensamt. Skolor, vägar, torg och operahus gör sig liksom bäst om vi delar på dem. Blir ganska opraktiskt att ha var sin väg, eller en egen skola.

Men ibland känns det som om om vi håller på att mista detta gemensamma. "Det finns inget samhälle" lär Thatcher ha sagt. Tron på att marknaden i alla lägen skall prestera bättre än gemensamt ordnade aktiviteter är stark.

Men frågan är hur länge detta kommer att vara den förhärskande synen. Nedrustningen av det gemensamma håller på att bli ett problem för de stora utmaningar vi har framför oss. Klimat, miljö och energi är frågor som kräver gemensamma ansträngningar för sin lösning. Vad du och jag kan göra lokalt räcker liksom inte till för att lösa problemen. Det krävs breda gemensamma, regionala, nationella och globala lösningar.

Och dessutom är mångfald bättre än enfald. Tillsammans är man mindre ensam. Att tillhöra en gemenskap, ett samhälle och ett sammanhang är viktigt oavsett hur många teppanyakihällar vi skruvar in i våra designade kök.

Länk:
DN: Vad skall vi ha tillsammans

Urholkar droppen verkligen stenen?

Idag har jag varit i Kristianstad och pratat på ännu ett av alla dessa seminarier om att skapa ett hållbarare, energieffektivare och klimatsmartare transportsystem. Och som alltid nickas det och folk ser positiva ut. Och alla exemplaren av bloggpocketen gick åt (den går att beställa på Trivectors hemsida.)

Jag har ju gjort detta i ett antal år nu, och har naturligtvis inställningen att det är meningsfullt, och att någonstans, någon gång, är det någon i publiken som påverkas och får idéer som gör att vi tar några steg framåt i rätt riktning.

Och visst händer det saker, vilket jag upptäckte när vi gjorde urvalet till bloggpocketen. Det har faktiskt hänt saker de senaste åren. Små, små steg i någon sorts rätt riktning. Bilarna har blivit bränslesnålare, kollektivtrafikresandet har ökat etc. Och det är ju bra - men samtidigt som detta sker så fortsätter vi att ta stora steg i fel riktning. Antalet externa köpcentrum ökar, vi åker allt mer bil, och vi fortsätter att bygga på överkapaciteten i vägsystemet, samtidigt som järnvägen tycks bli allt mer nedbruten. Sammantaget blir det ett steg fram och två tillbaka.

Seven Sisters vid South Pacific Highway, South Australia. Foto: christer ljungberg

Hållbarhet och miljö har alltså hittat vägen in i många verksamheter, men de stora och väldigt nödvändiga greppen och åtgärderna skjuter vi fortfarande på framtiden. Och detta trots att det börjar bli allt mer akut på många fronter.

Jag ser två jättestora glapp växa fram allt tydligare – inom klimat och energi. När det gäller klimatet pekar forskarna på att tiden rinner ut, och att hoppet att vi skall klara tvågradersmålet blir allt mindre. Men ändå förmår de ledare som har makten inte fatta några beslut som kan ändra på detta. I USA är det ett litet antal knäppgökspolitiker med Sarah Palin i spetsen som blockerar. Och då hjälper det föga att många amerikanska städer gör stora insatser i rätt riktning.

När det gäller energin blir det allt mer uppenbart att vi har passerat peak oil, eller gör det inom kort. Även IEA, International Energy Agency, som av tradition varit mycket försiktiga i sina uttalanden, medger att man tidigare överskattat oljetillgången. Men ändå förmår inte de som har makten att se till att vi minskar fossiberoendet, utan transporternas oljeberoende ökar för varje år.

Men ändå tror jag att vi måste fortsätta att försöka ta steg framåt. Men samtidigt måste vi ständigt, ständigt försöka påverka beslutsfattarna så att vi nån gång kan ta de stora stegen fram. De små stegen framåt kommer inte alls att räcka till när vi fortsätter att ta två steg bakåt efter varje steg fram.


Ibland känns det som det mest skvätter....


Länkar:


Rolling Stone om politiker blockerar klimatåtgärder

Prioriterad kollektivtrafik i praktiken

Alla vill prioritera kollektivtrafiken. Fråga vilken politiker eller planerare som helst och du får samma svar. Men att verkligen göra det är däremot inte alltid så enkelt. Idag fick jag ett mail från en av deltagarna på Transportforum 12-13 jan, Magnus Kusoffsky, som gjort exjobb om kollektivtrafik hos oss på Trivector, och nu är på Ramböll. Som intresserad av kollektivtrafik ville han passa på att se på en av bussvägarna i Linköping, en del av den sk Link-Link som vi på Trivector tagit fram förslaget till för några år sedan. Så här skriver Magnus:

"I samband med Transportforum ville jag provåka Kunskapslänken, en drygt två kilometer lång bussväg mellan universitetssjukhuset och universitetet, som öppnade 2008. Min resa med linje 2 började vid Resecentrum. Den tryckta tidtabellen sade 10-minuters trafik, medan de elektroniska skyltarna upplyste mig om att det var 20 minuter till nästa avgång. Som ej boende i staden ringde jag till Östgötatrafiken för att se om jag missförstått något. Operatören tyckte inte att det var något anmärkningsvärt och hänvisade till det snöiga vädret. (Det var inte särskilt snöigt dessa dagar, min anm) 

Bussen kom till slut och tog 22 minuter på sig till universitetssjukhuset. Jag väntade på att komma ut på bussvägen, men den verkade aldrig dyka upp. Bussen tog sig i stället fram bland alla bilarna på Lambohovsleden. Väl framme vid Mjärdevi center blev jag avsläppt i en snödriva i vägkanten.

Jag ringde åter Östgötatrafiken för att höra om det rörde sig om en tillfällig omledning. Jag förklarade att jag arbetade med kollektivtrafik och hade åkt ut för att studera den väg som byggts speciellt för bussen. Operatören hade aldrig hört talas om Kunskapslänkens existens.

Jag kopplades vidare till trafikledningen men kopplades snart bort. Jag ringde upp igen och fick till slut beskedet att Kunskaplänken hade "prioritet 10" när det gällde snöröjning. Bilvägarna snöröjs alltså först.

Vissa förare tycker tydligen att det är obehagligt att köra Kunskapslänken när det snöar, men de får inte avvika från rutten utan att meddela trafikledningen och passagerarna på bussen.

Satsar man pengar på att bygga en bussväg som man inte prioriterar att snöröja? Och marknadsför man den så dåligt att inte ens trafikbolagets egen personal vet att den finns?"

Intressant eller hur? Den aktuella dagen var det inga stora snöhinder, och bilvägarna var i hygglig form. Men inte bussvägarna tydligen. (tillägg den 19:e jan: Affisch från Linköping....)

Så arbetar vi med att prioritera kollektivtrafiken i praktiken. 

Nån annans fel?

Vi i Sverige lever alltid med en självbild att vi är bäst på allting. Så har det varit så länge jag kan minnas. Vi har alltid bäst välfärd, bäst teknik, bäst skola osv. Kanske var något av det sant en gång. Idag stämmer nästan inget av detta. Trots att vi har en ekonomi som är bra.

Det finns ett par områden där vi ligger bra till och det är demokrati, och det är antal dödade i trafiken. Men det är undantag. Inom teknikområdet är det sämre beställt:

Köra tåg är vi ju bevisligen inte bäst på, särskilt inte på vintern. Men det går att köra tåg även om det snöar - det bevisas av att Schweiz, Japan och numera också Kina alla har tågtrafiksystem som fungerar även i snöoväder.

Kärnkraften, som jag inte är någon tillskyndare av, är vi också dåliga på - Sverige ligger på 17:e plats när det gäller tillgänglighet i kärnkraften.

Så vad beror då detta på? Jag tror att vi har ofta rationaliserat och effektiviserat bort framförhållning, flexibilitet och ansvarstagande. Ta Schweiz som exempel. Där finns varje dag fem st fullt bemannade interregionala tåg som står klara att rycka in om något går fel. Även mindre stationer är bemannade vilket gör att det finns någon som kan sopa snön från växlar etc.

I Finland, som har lika gamla kärnkraftverk, av samma tillverkare som våra, har man genom små ständiga förbättringar lyckats hålla tillgängligheten på 95% jämfört med Sveriges 65%.

I Sverige har vi vant oss vi storskaliga, rationella lösningar där det alltid finns nån annan att skylla på om saker inte fungerar. På så sätt finns ingen flexibilitet och framförhållning när något strular.

Det är dags att ändra på detta om vi inte skall fortsätta med kapital- och miljöförstöring som blir följden av att inte vårda saker.

Lastfartygsministrar och boksignering

På tåget efter två dagar på Transportforum - trafikbranschens årliga konferens och mingelfest i Linköping. I år var det nog rekordantal deltagare, 1800 st. Och för oss på Trivector var det nog också rekord, vi bidrog med 22 st föredrag dessa två dagar. Och som chef för det kompetenta gäng som var där blir jag naturligtvis glad att få höra från många att Trivector håller så bra föredrag. Själv höll jag två stycken, båda om vårt projekt om snabb anpassning till minskad olja, och modererade också en diskussion om kompetensutveckling inom branschen. Och så lanserade vi bloggpocketen, som hade en strykande åtgång. Och för första gången i mitt liv har jag signerat böcker!

Och viktigast av allt kanske, jag pratade med massor av folk på departement, trafikverkets ledning, kommunfolk, kunder och vänner och bekanta. Och lite skvaller snappade jag upp, men allt kan man inte skriva på bloggen - eller hur?

Hur var konferensen då? Jodå, det verkade vara många bra sessioner i år. Och det är ju massor av parallella sådana. De jag var på var som vanligt -ömsom vin - ömsom vatten.

Ministern Catarina Elmsäter-Swärd kom och höll inledningstalet. Hon var dock kraftigt försenad, inte med tåget eftersom hon ju åkt bil, men det hade varit en bilolycka som gjort att man var tvungen att att ta stora omvägar.

Vad sa hon då? Inte mycket, men hon gjorde det med stor entusiasm, vilket var proffsigt. Jo tre saker lyckades jag fånga upp:

1) Det är ju tiden som är det viktiga i trafiken. Och det är ju så vi resonerar i trafiksystemet. Vi gör samhällsekonomiska beräkningar där varje sekund vi sparar är det som ger mest utslag. Och historiskt har du ju alltid varit så att ju fortare det går, desto högre status. Men fokuseringen på hastighet ger ju också mängder med problem - allt från resursförbrukning, markanvändning, säkerhet t ex.

2) Snabbtågen skall utredas igen, med ett bredare perspektiv. Betyder förmodligen att Borg gett order om att det inte skall bli några snabbtåg.

3) Lågsvavelområdena i Östersjön skall bort - i konkurrensens heliga namn. Det enda konkreta beskedet var alltså negativt för miljön.

Och så var jag och lyssnade på ett antal föredrag om den nya planeringsprocessen för åtgärdsplaneringen, dvs i praktiken planeringen av nya vägar och järnvägar. Visserligen har vi ett transportpolitiskt mål numera som säger att transportsystemets funktion skall vara tillgänglighet. Och tillgänglighet kan man åstadkomma på många andra sätt än genom ny infrastruktur. Till exempel med smart samhällsplanering som gör att vi behöver resa mindre, med ekonomiska styrmedel, med ITS och med beteendepåverkan. Men detta glömde föreläsarna snabbt bort och så är vi tillbaks i det gamla infrastrukturbyggeriet. Och på min fråga om detta fick jag inget riktigt svar....

Och gudbevars, vi har ju en infrastrukturminister och inte en kommunikationsminister eller tillgänglighetsminister. Det är som om utbildningsministern skulle varit skolhusminister, eller handelsministern lastfartygsminister.

PS För de som inte var i Linköping och kunde ta tillfället i akt att snappa åt sig ett gratisex av boken finns den att beställa till självkostnadspris på Trivectors webbplats. DS

Peak travel och bloggpocket

Sitter och förbereder mina föredrag jag skall hålla på årets Transportforum den 12-13 januari. Då samlas stora delar av branschen som arbetar med trafik i Linköping. Jag skall för Trafiktekniska föreningens räkning hålla i en diskussion om hur vi kan få fler att utbilda sig inom området. Och så skall jag hålla två föredrag om hur vi borde börja anpassa oss till att snabbt kunna ställa om till minskad oljeförbrukning. Transportbranschen är som alla vet extremt beroende av olja, och det är dåligt inte bara ut klimatsynvinkel. Vi använder varje år ca 6 % av den kvarvarande oljan - och det betyder att den varar i kanske 30 år till.

Jag kommer dock att sluta med att visa ett diagram från en ny forskningsrapport som tyder på att vår ständigt ökande rörlighet håller på att plana ut. I USA, Kanada, Australien, Frankrike , Storbrittanien, Sverige, Tyskland och Japan har det motoriserade resandet per person planat ut på så sätt att det inte längre ökar när BNP ökar. Det tycks helt enkelt som om vi börjar kunna se en form av "peak travel", en mättnad i vårt tidigare så omättliga "behov" av att resa. Det finns all anledning att återkomma till dessa resultat.

I Linköping skall jag också lansera den bloggpocket som består av 137 inlägg från åren 2006-2010, sorterade i 10 olika kapitel. Idéen kommer från Björn Wendle på Trivector, och han har tillsammans med mig och Paulina och Madelene på vårt Stockholmskontor gjort urvalet. I Linköping kommer boekn att finnas tillgänglig, och efter det kommer man att kunna beställa den till självkostnadspris här på bloggen.

Hållbar handel

Jag växte upp ovan på Konsumhallen där min pappa var chef. Det var på 50-talet i den lilla orten Osby i norra Skåne Jag minns att man lutade lutfisk i källaren till jularna. Vi bodde ovanpå affären i det hus som finns på bilden.

Senare i tonåren jobbade jag extra på helger och lov på Domus i

Eslöv där pappa då var chef. Jag gillade starkt att vara ansvarig grönsaksavdelningen, eller mjölkdisken nån vecka när de som normalt skötte dem hade semester. Men allra roligast vara att sköta skivavdelningen, och hjälpa folk att hitta en skiva med Beatles, Stones, Roland Cedermark eller Pelle Karlsson. Att hjälpa till så att folk kunde välja rätt, och på så sätt öka försäljningen var kul.

Tänker på detta när jag under mellandagarna besöker Lunds externcentrum Nova Lund för att hjälpa sonen titta på en nya dator till 20% rabatt. Hade jag varit lika lycklig att få hjälpa kunderna idag, i detta extrema utbud? När alla redan har allting, men vi ändå känner behov av nytt.

Jag handlar så lite som möjligt i externhandeln. När jag dagarna före jul äntligen blev klar att byta ut tjockteven köpte jag den nya i centrum. Och likadant med den iPad som inhandlades någon vecka tidigare. Och eftersom jag har råd så köper jag alltid bra kvalitet, som varar länge. Därför har jag inte bytt den gamla TV:n förrän nu. Och nu blev det en av bästa nästan "värstingmodellerna". Och den var noggrant utredd före köpet - om nån vill ha tips så hör av er.

Handel är naturligtvis nödvändigt och viktigt för ett fungerande samhälle. Men nu handlar det inte längre om att tillgodose behov - det är länge sen det var så. Den handel vi har idag är beroende av en periferi långt bort där de som producerar prylarna aldrig skulle ha råd att själv köpa dem. Och att sådana som du och jag ständigt vill ha mer och nya prylar.

Därför känns trafikstockningarna runt våra externhandelscentrum i juletid som symptom på ett överutnyttjande av jordens resurser, och en svanesång över våra centrum.

Kommer detta att fortsätta framöver? Det beror naturligtvis på en mängd olika faktorer. Energipriset är en sådan - och där finns tecken på ökningar. Och brist på olika metaller kan också påverka, t ex elektronikbranschen.

Möjligen skulle miljöfrågan och moral och etik kunna spela roll - men det är nog att hoppas på för mycket.

PS Har varit och godkänt trycket av omslaget på bloggpocketen idag. Den blir snygg. Med 208 sidor. Och lanseringen sker på Transportforum i Linköping 12-13 januari. Den som är där kan snappa åt sig en bok gratis. Övriga kommer att kunna beställa boken till självkostnadspris här på bloggen. DS

2010 in memorian

Så var 2010 historia. Jag kan inte minnas nåt annat år med snö i Skåne i nästan 5 månader. Tågen gick kass under hela året, och snömånaderna var det rena skämtet, fastän ministrar och andra ansvariga tyckte allt var OK. Det var det inte - jag åker som bloggläsaren vet m-y-c-k-e-t tåg. Vilket jag tror ansvariga inte gör....

Men trots alla denna snö så går 2010 till historien som ett av de allra varmaste åren globalt sett. Och det extrema vintervädret kan mycket väl vara en del av klimatförändringarna - den sk nordatlantiska oscilllationen, som "normalt" kan ge oss kalla vintrar, förstärks över tiden med ökade klimatförändringar.

Och utöver snön fick vi ett annat naturfenomen som påverkade trafiken en hel del. Eyafjallajökull, den isländska vulkanen som i sex dagar i april fick allt flyg att stå på marken. Och fick folk att prova många andra sätt att ta sig fram. I den undersökning som vi på Trivector gjorde fanns personer som använt 8 olika fädmedel för att ta sig hem. Och många sa att det skulle påverka deras framtida sätt att resa. Fan trot.

En annan naturkatastrof, fast människogjord, var det enorma läckage av olja i Mexikanska viken som BP:s oljeplattform svarade för. Totalt rann det ut 219 135 875 gallons olja, vilket är ca 990 miljoner liter. Lousianas träskmarker lider fortfarande av utsläppen - och BP:s ordförande Swanberg fick äran att träffa Obama och BP fick dessutom miljardböter.

Biltrafiken rullade på som vanligt, nästan. Båda de svenska bilmärkena blev utländska. Om det blir bättre eller sämre återstår att se. Vi fick efter mycket diskussion, och återremiss av underlaget, ett beslut om att bygga den sk Förbifart Stockholm för 28 miljarder. Och sällan har man hört ministrar uttala sig så märkligt, kunskapsföraktande som då. Reportern: - Men nya vägar generar ny trafik! Carlgren: - Jag delar inte den uppfattningen.....

Vi hade val i Sverige, och miljö och klimatfrågan var märkligt frånvarande. Trots att bevisen för att klimatförändringarna rullar på i högt tempo, och att sannolikheten för att vi kommer att nå tvågradersmålet är mikroskopisk, så pratade ingen om detta i valet.

Banverket och Trafikverket gick samman och blev Trafikverket. Sammanslagningen verkar ha gått bra rent organisatoriskt. Men om det blir nån verklig skillnad återstår att se. Alla kommer fram smidigt, grönt och tryggt är visionen, som jag tycker bara är halvbra. Ett komma efter fram, hade gjort den lite bättre.

I Stockholm invigdes en snutt ny spårväg. Troligen blir det starten på en omfattande renässans för spårväg i olika delar av Sverige.

Och här i Skåne fyllde Öresundsbron 10 år, och man konstaterade att 2010 blir första året som trafiken över bron inte längre ökade. Som om det vore en katastrof.

Nästan katastrof blev det med den efterlängtade citytunneln under Malmöl, som kopplades in på järnvägsnätet den 12 december, ett halvt år i förtid. Och fortfarande när detta skrivs fungerar inte signal- och informationssystem som det skall, och inte växlarna heller tycks det. En del tåg är fortfarande inställda, och många dras med stora förseningar.

Hoppas det fungerar till i sommar när tunneln egentligen skulle varit klar....