Koldioxiden rekordökar - medan vi debatterar

På tåget mot Skövde för att i morgon hålla ett seminarium om transportsnål samhällsplaneirng kan jag inte låta bli att reflektera över dagens nyheter.

Dagens riktigt stora nyhet är naturligtvis att koldioxidutsläppen ökar mer än alla prognoser. Nu tycks både IEA:s Fatih Birol och Lord Stern ense om att tvågradersmålet blir extremt svårt att nå. Och vi är väg mot något som liknar business as usual. Om vi fortsätter på denna väg är risken för minst fyra graders uppvärmning minst 50%.

”En sådan uppvärmning skulle rubba liv och livsbetingelser för miljoner människor över hela planeten, leda till stora befolkningsomflyttningar och konflikter. Det är en risk som alla vettiga människor skulle försöka att drastiskt minska”, säger Stern. Enligt Birol krävs nu ”kraftiga, beslutsamma och omedelbara åtgärder” om vi skall lyckas minska utsläppen.

Och visst är det intressant. I alla andra samhällssektorer skulle denna typ av risk, 50% risk för katastrof, utlösa snabba och effektiva åtgärder. Men inte när det gäller klimatet.

Frågan är vad dagens andra stora nyhet kommer att betyda. När Tyskland stänger kärnkraftverken kommer det att behövas tillskott i form av kolkraft, även om man vill minska energianvändningen genom effektiviseringen. Och det blir ingen lätt ekvation att lösa.

I skuggan av dessa båda nyheter känns det fjuttigt att behöva konstatera att medan klimatförändringarna rullar på så fortsätter pseudodiskussionen om BRT och spårväg. Idag med två lika felaktiga som ointressanta inlägg. I Sydsvenskan tar några politiker i Malmö sina chefstjänstemän i örat för att ”kommunala chefer i Malmö öppet tar politisk ställning i den kontroversiella spårvagnsfrågan”. Det intressanta är ju att kommuntjänstemännen faktiskt just gör sitt jobb, nämligen att bidra med kunskap för att politikerna skall kunna fatta rätt beslut. Om sen politikerna väljer att strunta i fakta så får de göra det, men då skall de naturligtvis stå för detta.

I den andra artikeln i HD, så fortsätter BR, Bussbranschens Riksförbund och Bil Sweden sitt korståg mot spårvagnen. Man uppmanar politikerna att titta på superbussar igen eftersom det ju alltid är billigare och bättre.

Låt oss än en gång konstatera att partsinlagorna från bussbranschen är helt onödiga. Det finns ingen motsättning mellan de båda trafikslagen. Om vi skall klara att bygga ett mer hållbart transportsystem, vilket är en nödvändighet bland annat ur klimatsynvinkel, kommer det att behövas massor av fler bussar. Och det kommer att behöva byggas massor av nya BRT- och superbussystem. Och någon gång ibland kommer det också att behöva byggas spårvägslinjer eftersom kapaciteten behövs. Men det behövs en seriös diskussion om när de olika trafikmedlen är lämpliga. Och inte som nu partsinlagor.

Väldigt basic kan man på jämförbar yta köra 25 m långa bussar och upp till 80 m långa spårvagnar. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det ryms fler passagerare i spårvagnen.

Men Einstein skulle nog behövts för att lösa klimatproblemen.

(PS. Har just accepterat att ställa upp i en debatt anordnad av universitet med rektor Per Eriksson och elprofessorn Alaküla om spårväg och elbussar. Det blir den 15 juni, kl 20.00 i universitetsaulan i Lund. Tyvärr betyder det att jag får skippa Trivectors sommarfest, men det vore fegt att backa, eller hur? DS)


Länkar:

Ördragningen från Sydsvenskan
Nya partsinlagan från HD

Högtryckstvättar, tillväxt och antropocene

Idag har jag varit vid vårt sommarhus och tvättat terrasser med vår högtryckstvätt. Det är en högtryckstvätt som väl är 6-7 år gammal. Den fungerar utmärkt. Men efter några år så blir gummipackningarna dåliga och behöver bytas. Det hände för ett år sedan, och jag cyklade då runt till olika affärer för att köpa nya. Men det visade sig svårt. Högtryckstvätten, en Kew/Alto/Nilfisk (har bytt namn flera gånger och jag tror alla finns på vår) har naturligtvis bytt utseende vissa kopplingar, och det fanns inte reservdelar till den gamla. Till slut lyckades jag med viss envishet hitta packningar i hos en specialaffär.

Idag började det spruta på ett nytt ställe, där det inte skall spruta. Och jag skulle nu behöva byta en del av kopplingarna till en ny. Men för modligen går det inte.

Tänker på detta när jag läser den ovanligt dåliga ledaren i dagens DN "Överdriven undergång". Ledaren bygger på den bok, "Hållbarhetsmyten" av två Lundaforskare som jag skrev om den 20 april, och är nästan lika bluddrigt innehållslös som som de artiklar forskarna skrivit på Newsmill och i Sydsvenskan. För den som vill fördjupa sig i deras resonemang så läs mina tidigare diskussioner i ämnet. Men att säga att exponentiell tillväxt inte fungerar i slutna system borde inte vara särskilt upprörande?

Om tillväxten beror på att det inte finns nya packningar för att laga en fungerande högtryckstvätt, eller att vi byter mobiltelefoner långt innan de gamla har gått sönder, är det svårt att se att det kommer att fungera i längden. Efterhand som vi köper färre böcker, skivor och filmer, eftersom det finns tillgängligt att ladda ner i ettor och nollor istället, köper vi allt mer onödiga småprylar eftersom vi vant oss vid "shopping". Detta håller inte heller i längden.

Vårt omättliga begär av ständigt nya prylar, transporter osv är nu så stort att resursförbrukningen påverkar hela den geologiska skeendet. Vi gräver allt djupare gruvor, vår industriella matproduktion har gett behov av att vi skruvat upp kvävecirkulationen med 150% så att våra jordbruksjordar släpper överskottet ut i haven och får bottnarna att dö av övergödning, våra processer och transporter släpper ut koldioxid på ett sätt som får temperaturen att stiga med stora konsekvenser, vi utrotar arter så att brister i den biologiska mångfalden äventyrar flera ekosystemtjänster osv.

Vår påverkan är nu så stor att geologerna talar om att vi har gått in i en ny geologisk period - Antropocene - människans geologiska tidsålder. Vi har lämnat Holocene, som jorden befunnit sig i de senaste tiotusen åren. Om någon varelse, om några tusen år gräver fram spår efter oss så kommer de t ex att hitta spår av städer, med en märklig blandning av material och strukturer som inte tidigare geologer funnit. I nya numret av Economist finns en spännande artikel om detta. Bgreppet föreslogs år 2000 av nobelpristagaren Paul Crutzen.

Undrar om han tänkte på små packningar till högtryckstvättar?

Länkar:
DN.s ledare 29 maj
Artikel om Paul Crutzen
The Economist: A man made world
Min blogg 20 april: Tillväxttalibaner på universitiet?

Bussindustrin skakar av rädsla?

Den spännande BRT och spårväg-diskussionen rullar vidare. Rektorn och elprofessorn kör vidare här i Lund, och våra branschkollegor turnerar med sin BRT-hissning. Vi tänker fortsätt att envisas med att analysera, utreda och rekommendera trafiklösningar på samma sätt som vi alltid gjort: med seriositet, kvalitet och kreativitet som ledord, vilket betyder att vi också fortsättningsvis kommer att rekommendera BRT/bussvägar ibland och när kapaciteten någon gång gör att det behövs, också ibland spårväg.

Det verkar som det är en internationell trend att bussindustrin känner sig hotad av att kollektivtrafiken (med buss då) på allt fler ställen blivit så omfattande att det kan vara befogat med spårlösningar. I både Wall Street Journal och i Torontos Globe and Mail har det den senaste veckan funnits artiklar om BRT och dess överlägsenhet mot spårtrafik.

Bussväg i Nates

Artiklarna innehåller nästan exakt samma typ av argument som i den svenska debatten: man använder tendentiöst kostnader som gynnar de egna argumenten, eller som i elprofessorns senaste inlägg, längsta bussen ställs mot kortaste spårvagnen.

Läs gärna den amerikanska sammanställningen från Transport Politic i länken nedan. Den innehåller många intressanta tankegångar som direkt kan jämföras med den svenska diskussionen. Också i kommentarerna finns en hel del spännande.

Det allra mest spännande är dock att detta sker samtidigt i Europa och i USA. Men bussindustrin behöver som jag skrivit tidigare inte oroa sig. När kollektivtrafiken ökar så att det behövs spårlösningar, behövs också fler bussar för att mata spårtrafiken.

Eller är vi på väg in i ny våg som på 30-40-talet, där buss- och bilindustrin köpte upp spårvägssystemen i USA, och delvis i Europa, och la ner dem?

"Det var en rektor från Lund,

som trodde att Volvo var kund,

med professorn i el,

han skrev många fel,

så debatten den blev inte sund".

Länkar:

Transport Politic: The silly argument over BRT and rail

Rektorn och elprofessorns debattsvar

Wall Street Jounal om BRT

Globe and Mail om BRT

Kommunalrådet Mats Helmfrid gillar inte rektorns inlägg

Ointressant prat och bra möten

Skriver detta på planet på hemväg från Toulouse efter min elfte ECOMM-konferens. Konferensen handlar alltså om mobility management, att påverka resbeteende mot ett mer hållbart resande. Jag brukar vara ganska uppfylld av nya intryck och idéer efter dessa konferenser, men den här gången tyckte jag bara att konferensen var OK, absolut inte mer.

Första dagen innehöll bara en massa politiker och höga tjänstemän som bubblade länge om ingenting, utan ett tydligt budskap och riktning i sina tal. Och inte blir det bättre av att de bubblar på franska och det tolkas till engelska.

Dag två var OK med flera pecha kucha sessioner. Ni vet den japanska snabbpresentationstekniken med 20 powerpointbilder som visas i 20 sek per styck. Och då gäller det att kondensera budskapet om man skall få sagt det man vill på 6.40! Alla politiker, speciellt franska, borde tvingas hålla sina presentationer på detta sätt.

Och idag hamnade jag på några fullständigt kassa föreläsningar, varav en tyvärr var svensk (berätta det inte för någon). Slutligen en avslutande session i plenum där en representant från Google faktiskt lyckades höja engagemanget flera grader, med att berätta om Google Transit, med kollektivtrafikinformation i realtid, som finns i USA, Schweiz och Kanada, bland annat. Kanske kan detta bli räddningen när den svenska kollektivtrafiken delvis avregleras 1 januari 2012, och någon (Samtrafiken?) skall fixa ett gemensamt informationssystem. Google lär ha haft kontakt med dem berättade representanten när jag pratade med honom efter föredraget.

Synd att det var en så ljummen tillställning när det var deltagarrekord från Sverige. Av de 337 deltagarna var 165 franska (så är det alltid, värdlandet är flest), sen kom Sverige med 40 deltagare, Belgien med 20 st osv. Förklaringen är nog att Sverige ligger långt framme när det gäller MM, (eller är det bar kul att resa långt?) När jag var på denna konferens första gången 1999, var vi fyra svenskar, varav två från Trivector (och en från Vägverket som trodde att det handlade om ITS, IT i trafiken.). Vi tog med oss idéerna hem och lyckades sälja in dem till Vägverk och kommuner, och Trivector har sedan dess spelat en avgörande roll i att Sverige ligger så långt fram idag. Det är faktriskt inte skryt utan sanning.

Nej jag tror att denna konferens behöver uppfinna sig själv igen. Vi behöver ha ett budskap om varför vi håller på med detta. Att mobility management idag är bevisat effektivt och ger tillbaka 4,5 gånger investerade pengar. Vi behöver ge deltagarna ett budskap att ta med hem att detta sätt att jobba är en effektiv och väsentlig del i att byta riktning och börja gå mot ett hållbart transportsystem. Vi behöver briljanta föreläsare som kan inspirera och debattera. Inte långa rader av självbespeglande regionala beslutsfattare som har noll koll på vad detta handlar om.

Om detta pratade jag i går natt med Neil Scales ordförande i EPOMM, organisationen för mobility management i Europa. Efter en bra middag (vi åt säkert en hel ankfarm) med fantastisk musikunderhållning , blev det en öl i hotellbaren, och bra diskussion. Detta möte flera andra planerade och oplanerade blev min behållning på denna konferens.

(Har skrivit ett inlägg med liknande budskap på Allinx, community för MM, där jag startat en blogg)

Länk: Inlägget på Allinx 

Kampen om armstödet

Sitter på mittplatsen på rad 3 på flyget mellan München och Toulouse och försöker skriva på min dator. Inte helt enkelt med två stadiga herrar på var sin sida om mig, en fransman till vänster och en italienare till höger att döma av texten i böckerna de läser.

Funderar på om jag skulle börja skriva på den artikel till tidningen PLAN, som jag just via mail accepterat att författa? Nej, det är för trångt. Tankarna far iväg – funderar plötsligt på att säljkursen som pågår idag och igår på Trivector tagit upp mina röda byxor som jag hade kundseminariet i förra veckan. Avbryts i dessa funderingar av kaffe och ananas-kokos-schnitten.

Att flyga går fort, men obekvämt. Dagen började med tågstrul, vad annars? Skulle tagit Öresundståget från Lund till Kastrup, men när jag kom ner till stationen var tåget inställt, och ersatt av buss. På grund av kontaktledningsarbete. Bussen skulle gå till Kävlinge för att där möta tåget som gick en omväg via Lommabanan på grund av kontakledningsstrulet.

Ringde Pernilla som var på väg i bil till Hyllie för att ställa bilen där och gå på samma tåg som jag skulle ha åkt med. Jag hämtar dig, sa hon. Och medan jag väntade började alla tågavgångar lysa rött på en av de tavlor som kollegorna på Trivector System levererat till nästan alla svenska stationer. (Märkte ni produktplaceringen?). Så när Pernilla anlände beslöt vi att ta bilen hela vägen över bron. Det blev att hämta min bro-bizz hemma hos dottern som lånat den förra veckan för att proviantera på andra sidan sundet för den sista? studentsittning hon ordnade, och de har varit många. Jo – hon är snart klar trafikplanerare. Hur kunde det bli så?

Det blåste friskt på bron och hastigheten var nedsatt till 70 på vissa sträckor. Jo vi kom i god tid till flygplatsen. Och nu sitter jag här, efter att ha promenerat från parkeringen, checkat in i automat, köat för bagageinlämning, köat för röntgen av min livrem, köat för att gå på planet, suttit trångt i det lilla regionalplanet, åkt buss till terminalen i München, väntat, köat för att gå på bussen, åkt buss till planet, köat för att gå på planet.

Nu slaggar italienaren till höger in och tar upp hela vårt delade armstöd. Börjar bli svårt att skriva. Gäller att kämpa på. Kunde han inte sätta sig upp och läsa vidare i sin Umberto Eco-bok? Shit nu gjorde han det, kan han läsa svenska? Med slutna ögon? Truxa?

Nåväl, enligt bokningsbekräftelsen skall vi flyga sammanlagt 180 mil idag. Det tar ca 7,5 timmar från det jag stod på Lunds Central, till jag är i centrala Toulouse. Det betyder 240 km/timmen. Som ett snabbtåg alltså...

Nu är det ju inte så enkelt, det vet alla som försökt. Tågsystemen hänger inte ihop, och det går inte ens via förnämliga DB:s tågplanerare att varken se priset, eller köpa en biljett hela vägen. Men om vi satsat på att bygga ett snabbtågssystem, på allvar, kanske med sovvagnar också, så skulle det kunnat gå, på några timmar till. Och ja, jag vet att jag skulle kunnat ha tagit nattåg till Paris och fortsatt därifrån.

Konstigt nog sitter det fler än jag i detta plan som skall till samma konferens. Det är den årliga europeiska konferensen ECOMM som alltså handlar om hur vi kan ändra vårt resbeteende mot ett mer hållbart sådant. Jag har varit på ca 10 av de kanske 15 som varit sen de började. Jag har varit keynote-speaker på tre av dem, varit moderator på en, sammanfattat hela konferensen i 2, moderarat sessioner i kanske 5, och presenterat i kanske 5. Och suttit i internationella programkommittén 4 ggr. Shit, rena bokslutet - eller skrytet, vilket ni vill.

I år skall jag inte medverka på något sätt alls. Men de tre kollegorna från Trivector skall alla i hetluften. Jag själv skall bara lyssna, lära mig nytt, mingla med gamla kollegor och vänner, twittra (det finns en twittervägg), diskutera nya forskningsidéer osv.

Och fundera över hur en konferens om hållbar transporter kan blir mer hållbar.

PS När jag nu får tid att publicera detta sitter jag på innergården på hotellet i Toulouse. Det är minst 20 grader, som en medelhavsnatt. Och vi har ätit en bra fransk middag där vi valde anka, kanin, vildsvin etc. Inte konstigt att folk vill flyga. Hur löser vi detta? DS

Blanka svärd och utomjordingar

Har pratat på KTH:s och Den Goda Stadens processledarkurs idag. Mitt föredrag handlade om vilka kompetenser som man behöver för att kunna leda processer för att åstadkomma den framtida hållbara staden. Att kommunicera, på olika sätt var en av alla de saker jag tog upp. Bland annat genom sociala medier.

För visst är det kul med bloggar, Twitter och Facebook där man snabbt kan kommunicera och diskutera? De senaste dagarna har jag hamnat i spännande processer kring spårväg kontra BRT, Bus Rapid Transit. Bussbranschen, med tillverkare och branschorganisation i spetsen, verkar otroligt oroade över att det diskuteras spårväg på olika håll i landet.

Och som ni såg på mitt förra blogginlägg bjöd jag in prof Mats Alaküla, från LTH och Volvo, till Trivectors kundseminarium i förrgår. Han kom, och fick chansen att både lyssna och förklara sig om sitt och LU:s rektors inlägg om att laddbussar är bättre än spårvagn. Han är en klok man som kan massor om eldrivlinor – men hade svårt att förstå vad det betyder att trafiken inte bara handlar om teknik, utan också påverkas av människors beteende. Och att börja i teknikänden möjligen kan skapa någon sorts miljöanpassning, men inte ett hållbart transportsystem. Om det skall bli möjlighet måste man utgå från behoven och inte tekniken. Men vi skall ses igen. Induktiv laddning kommer säkert att ha sin plats i framtidens transportsystem, kanske även för de spårvagnar som behövs av kapacitetsskäl när bussen inte räcker till – även om den tekniken just nu gör dem 4 ggr så dyra sägs det.

Vår diskussion höll sig alltså på en hög och spänstig nivå. Och Mats mailade mej igår och skrev att det var länge sen han varit så upplyft av en diskussion. Och även de 90 åhörarna tyckte det var trevligt.

Lika trevligt är det inte med personangrepp och ogrundade insinuationer. Jag är ovan, men lite sånt får man kanske ta i sådana här diskussioner? Även om de vanligtvis inte brukar komma från journalister. En journalist på tidningen Bussbranschen, misstänkliggör mig på sin blogg för att Trivector är med i föreningen Spårvagnsstäderna. Liksom för övrigt flera andra konsultföretag är. Före detta angrepp ondgör han sig på Svensk kollektivtrafik på lika kul sätt. Och utvecklar en så lustig konspirationsteori att den nästan är gullig. Som utomjordingarna i Area 51, eller rymdskeppen som plattar till sädesfälten.

Och han insinuerar vidare att det finns ”personkopplingar mellan Stockholms Spårvägar och Trivector”. Guilt by association, klassiskt retoriskt knep. Jo det finns folk hos oss som känner folk som jobbar där. Precis som det finns anställda som känner folk på SJ, SL, Nobina, Veolia, Bergkvarabuss, Nettbuss etc. Det är en liten bransch. Men att personen hos konsulten som skrev den rapport som startade det hela varit lobbyist hos Volvo glömmer han.

Jag skiter i vem som jobbat var, och vem som känner vem, så länge vi slåss med blanka svärd. Trivector, som beskylls för att vara spårvägskramare, är de som har utrett de flesta av de BRT (light) som finns i Sverige idag. Lundalänken, Jönköping Citybussar och LinkLink är alla stora succéer. Och för SL har vi nyligen tagit fram strategier för både BRT och spårväg. Vi har utvecklat och utrett busstrafiken i minst 30 svenska städer, och sett på spårväg i 11 kommuner (men inte rekommenderat det i alla naturligtvis).

Dock har kollektivtrafiken under senare år ökat så mycket på flera håll, bl a i Skåne, att det kan vara aktuellt att diskutera spårväg på några få ställen. Och då gör vi det! Men i de flesta fall räcker det väl med bussar. Och då föreslår vi sådana system, utan att vara betalda av vare sig Volvo eller Bussbranschens Riksförbund.

Kanske skulle man starta en Facebook-grupp som heter ”Vi som tycker att sakargument skall bestämma om man skall köra buss eller spårvagn”?

För vi har mycket viktigare saker att göra än att granska partsinlagor och glyttiga blogginlägg – nämligen att utveckla kollektivtrafiken, med buss och annat så att det blir möjligt att skapa ett hållbart transportsystem.

PS. Fick mail idag från chefen för SJ:s nattåg. Han meddelade att man från och med i morgon får ligga kvar till 07.00 igen på nattåget Malmö-Stockholm. Starkt gjort av SJ att lyssna på våra argument. Men de var ju sakliga, utan vare sig personangrepp eller konspirationsteorier. Tack! Och tåget är dessutom i tid denna fredagskväll! DS

Tillägg 15 maj: Idag är jag med på Sydsvenskans förstasida. Ifrågasätter man universitetets rektor så. Per Eriksson tycker inte att de är "alldeles okunniga" och gör en saltomortal och hänvisar till på något sätt till professorn i kollektivtrafik på LTH, Bengt Holmberg. Synd att de inte frågade honom. Om de hade frågat honom hade inte artikeln sett ut som den gjorde.

Länkar:
Sydsvenskanartikeln
Spårvagnsstäderna
Konspirationsbloggen

Attack mot spårvägen igen

På löpsedlarna här i Skåne står det: Graffitti-attack mot pågatågen. Några sprayburkstalibaner har målat ner många av de nya tågen. Och nu har vi också fått en rektorstattack mot de planerade spårvägarna.

Jag vill inte vara spårvägskramare. Inget färdsätt förtjänar att kramas i alla lägen, utan möjligtvis gång. Om man vill diskutera för- och nackdelar med olika färdsätt så måste man göra det i sitt sammanhang. Och med korrekta fakta om de olika alternativen.

Och nu verkar det som om en rörelse har startat som tycker att man inte skall krama spårväg, oavsett sammanhang. Och även det är ett märkligt förhållningssätt. Branschkollegorna WSP skrev häromveckan en partsinlaga för BRT, Bus Rapid Transit, åt busstillverkare och bussbranschen. BRT är alltid bättre än spårväg tyckte man – men rapporten håller inte.

I dagens Sydsvenskan finns en debattartikel där rektorn vid Lunds Universitet, Per Eriksson (tidigare GD för VINNOVA bl a) och Mats Alaküla, prof i industriell elektroteknik, LTH, och hybridexpert på Volvo, i en annan partsinlaga tycker att Lund skall vänta med att bygga spårvagn och satsa på batteribussar som laddas under färd på laddvägar.

Men hallå kära Lunda-profiler: Spårvägen i Lund (och annorstädes) byggs för att den kommer att behövas av kapacitetsskäl. Och då räcker inte bussarna till oavsett om de är batteribussar eller gasbussar eller dieselbussar. Även spårvagnar kan dessutom laddas via induktion eller liknande.

Allt detta är redan välutrett i de skånska spårvägsprojekten. Och ett villkor man ställt är också att det skall vara system som finns idag, och som inte låser systemen till en viss tillverkare. Dvs laddbussar med laddvägar går bort av kapacitetsskäl, och av befintlighetsskäl och av konkurrensskäl.

Om allt detta finns mycket kunskap på universitetet och LTH. Och hade Eriksson/Alaküla frågat där så hade de också fått veta att spårvägar har högre komfort, och att spåren som ligger fast, är en av bonuspoängerna med spårväg. Att de inte har bussens flexibilitet ger en stabilitet i kollektivtrafiksystemet som ger flera aktiviteter längs spåret som höjer attraktiviteten ytterligare, och omöjliggör för klåfingriga planerare att strunta i att planera efter kollektivtrafiken. Så den ”frihet att planera kollektivtrafiken” som artikeln lyfter fram är i verkligheten inte en fördel.

Jag har mycket svårt att förstå idéen med dessa partsinlagor. Att bygga det hållbara transportsystemet kommer att kräva både bussar och spårvagnar. Seriösa utredningar kommer att visa att ibland är det ena färdmedlet bäst och ibland ett annat. Och vi ser definitivt fram emot laddbussar och laddspårvägar. 

Kära Volvo - ni behöver inte vara oroliga, det kommer att behövas massor av bussar även om det byggs spårväg i några svenska städer. Med ökat resande på grund av spårvägen behövs även fler bussar. 

Jag bjuder gärna in Eriksson/Alaküla till Trivectors heldagsseminarium för kunder nu på onsdag 11 maj i Lund. Ta med Volvo också om de har lust. Visserligen är det fullbelagt med kunder som vill komma, men jag lovar att fixa plats. Seminariet heter ”Staden och trafiken- steg mot en hållbar planering”. Där håller vi från Trivector tio föredrag inom detta ämnesområde, och dessutom medverkar prof Tom Rye från Edinburgh och Hanna Eklöf från Trafikverket.

En av programpunkterna som särskilt borde intressera Eriksson/Alaküla går av stapeln kl 13.40, och heter ”Är järnvägar och spårvägar magiska?” och hålls av Joel Hansson, Trivector, som är expert både på bussar och spårväg. Då kommer vi säkert att få höra mer om för- och nackdelar med olika färdmedel. Utan partsinlagor. 

Länkar:

Artikeln i Sydsvenskan

Reaktioner på artikeln 

Primtivt var ordet

Igår satt jag i ett möte med bl a Måns Lönnroth, tidigare chef på MISTRA, nu utredare för frågan om var Sveriges nya kompetenscenter för kollektivtrafikforskning skall ligga. Som så ofta kom vi att diskutera förseningarna i tågtrafiken. - Primtivt, sa Lönnroth på sitt lite självsäkra, akademiska sätt.

Och för första gången har någon lyckats sätta ord på denna ständigt pågående förnedring på de svenska järnvägarna. Primitivt! Just så är det - vi som är världens modernaste land lyckas inte skapa förutsättingar så att tågsystemet kan fungera. Det är spårfel, växelfel, omstart hit och omstart dit, nedfallna kontaktledningar, problem i ställverk, försenade tågmöten osv i en aldrig sinande ström.

Problemet ligger förmodligen på många olika nivåer, och är därför så svårlöst: politiker som aldrig åker tåg och därmed inte förstår hur illa det är, en långsamt eroderande kvalitetskultur som nu nått långt under godkäntgränsen, en avsaknad av samarbete mellan olika aktörer, och kanske också brister i ledarskapet.

En av deltagarna i mötet var från Malmö och berättade om ett av deras alla studiebesök, den här gången med en grupp japaner. - Och här har vi våra fina realtidsskyltar för bussarna som visar när bussarna verkligen går, sa guiden. Japanerna tittade på varandra och förstod ingenting. - De går väl när det står i tidtabellen? Nope!

På ett av alla de studiebesök som vi på Trivector ordnar för olika kunder besökte vi för något år sedan SBB, det schweiziska tågbolaget. En av deltagarna frågade hur man gör när en kontaktledning faller ner. Förvånad min. - Faller ned, de faller väl inte ned? Nej inte om man underhåller och byter ut när det behövs...

En av våra anställda är schweizare, och brukar förse oss med bilder från detta kollektivtrafikland. För någon månad sedan berättade han om hur det varit förstasidesnyheter i Schweiz att ett tåg varit 15 min försenat. Tågen i Schweiz är inte försenade! Tur det inte var i Japan för då hade nog chefen fått begå harakiri.

Och nu i veckan kommer ytterligare försämringar inom tågtrafiken, den här gången planerade. Det är SJ som drastiskt försämrar nattågstrafiken. I början av veckan fick de som köpt biljett för måndag kväll och framåt ett sms med budskapet att man nu inte kan stiga på i Malmö före tåget går, och heller inte ligga kvar i Stockholm till klockan sju som man alltid kunnat.

Detta kan låta som petitesser, men det är det inte! Om skall stiga på i Lund 23.00 (ofta några min sent) och vänta på tågvärden är man inte i säng förrän 23.30, typ. Om man skall stiga av 05.57 måste man vakna kanske 05.20 för att hinna duscha etc, dvs man får inte ens 5 timmars sömn. Och då är man inte pigg nog att hålla i möten, hålla föredrag, eller prata affärer. Och frukosten öppnar inte förrän 06.30 på Royal Viking där man kan äta. Det hade varit mycket ärligare att lägga ner trafiken direkt. Och så kommer alla utom miljömuppar som vi att flyga istället.

Så här skriver SJ på sin webbplats:

"Detta upphör den 2 maj

• Möjlighet att gå ombord tidigare*
• Möjlighet att sova kvar på tåget lite längre*
• Bio ombord
• Morgontidning för 1 klass-resenärer

Dessa förändringar genomförs för att effektivisera nattågstrafiken så att vi även i framtiden ska kunna köra nattåg. Vi utvärderar hela tiden hur förändringarna mottas och i de fall det är möjligt kommer vi att kunna anpassa delar av upplägget.

Under en övergångsperiod kommer det att finnas resenärer som har biljetter med felaktig text. Vi beklagar detta och hoppas att det inte ställer till något besvär för dig som reser med oss."

Rätt rubrik hade varit: Detta upprör den 2 maj!

Om nattågstrafiken inte är lönsam (varför är den inte det?) så är inte detta sättet att rädda den. Ingen av dessa åtgärder ger några stora  besparingar. (Bion kan vi leva utan på Norrlandstågen, och tidningen är det nästan ingen som tar med.). Förändringen visar hur lite man vet om sina kunder. Det hade varit mycket ärligare att lägga ner direkt, istället för att gå den klassiska gamla SJ-omvägen via försämringar.

Undersökningar som bussföretaget Nobina har gjort visar att ett av de viktigaste kvalitetskriterierna för kollektivtrafiken är att man som kund skall kunna rekommendera den. Med detta beslut kommer ingen att på något sätt kunna rekommendera nattåget.

Och jag som ständigt försöker få mina vänner och bekanta att ta nattåget istället för att flyga får sluta med det.

Primitivt var ordet sa Bill till Bull.

Tillägg den 5 maj: SJ ändrar sig nu och man kan stiga på i Malmö 22.00 och ligga kvar till 06.30. En bra början, men det måste bli 7.00 om man skall vara konkurrenskraftiga.