Som den naturligaste sak i världen

Sitter på tåget över Öresundsbron. Tåget rullar över detta stycke imponerande ingenjörskonst, som om den alltid legat där. Så självklart. Som den naturligaste sak i världen. Ser på vindkraftverken på Middelgrund, som rullar sakta idag. Rakt ute i vattnet. Som den naturligaste sak i världen. Vackra om du frågar mej.

Lyssnar på musik från min iPhone, trådlöst via bluetooth till mina lurar. Fungerar utmärkt. Som den naturligaste sak i världen. Nu stannar vi till vid Kastrup. Massor av människor som för några minuter sen satt i maskiner tusentals meter upp i luften, i åttahundra kilometer i timmen, stiger nu på tåget. Som om den naturligaste sak i världen.

Snart skall jag stiga av vid Örestad, gå trapporna upp, byta till metron och åka fyra stationer till Islands Brygge. Och fyrtiofem minuter från Lund är jag framme, vid mitt möte om Köpenhamns cykelplan. Som den naturligaste sak i världen.

Vi är så vana vid all urbanitet och modernitet att vi aldrig ens reflekterar över allt detta. Vi tar allt som den naturligaste sak i världen. De flesta av oss lever våra liv så långt ifrån naturen och dess villkor att vi aldrig ens funderar på saken. Vi har under de senaste 60-70 åren vant oss vid att vi bemästrar allt. Och vi tänker inte på att all denna bemästring bygger på att vi tar naturen i anspråk, och att vi har tillgång till billig energi, läs olja.

Jag skriver detta på min iPad som om denna nya fantastiska tingest vore den naturligaste sak i världen. Den är så smart gjord att den känns så självklar. Men då glömmer vi naturligtvis att den innehåller hela det periodiska systemet och förmodligen skruvas samman av en underbetald asiat.

Och eftersom vi inte ser sambanden mellan oss och naturen tycker vi att det är självklart att allting finns där för oss, och tänker inte på de konsekvenser vi orsakar naturen.

Skönt då att som idag ägna en hel dag åt att tillsammans med andra experter diskutera Köpenhamns nya cykelstrategi. Att cykla känns ju som den naturligaste sak i världen. I alla fall när förutsättningarna är så bra som i Köpenhamn.

Gå mot röd gubbe

Midsommar avklarad, med alla traditionella tillbehör. Viktigast av allt är jordgubbarna. Men nånting håller på att hända med våra jordgubbar. Allt fler sorter smakar ingenting, på det att de må vara tåliga och kunna transporteras låååångt.

Varje år skördas 15.000 ton jordgubbar i Sverige. Under midsommarhelgen mumsar svenska folket i sig över 2 miljoner liter jordgubbar.

Och odlarna vill sträcka ut säsongen allt längre. Odlingarna blir allt större vilket gör att gubbarna transporteras allt längre. Sorterna som tål detta är snygga att titta på men smakar ingenting. Snart är våra svenska jordgubbar lika trista som de som finns i affärerna året om.

Men vi vill ju ha jordgubbar som smakar någonting! Som konsumenter kan vi börja fråga, och helt enkelt be att få smaka. Och eftersom de godaste gubbarna inte tål långa transporter så blir det automatiskt närodlat, och mindre utsläpp på köpet.

Länk: Svenska Bärfrämjandet (kul länkadress...barframjandet)

Bilanvändningen har peakat - medan vi bygger vägar

På tåget från Stockholm igen. Har varit i Upplands Väsby och diskuterat möjligheten att skapa ett mer hållbart transportsystem i deras utbyggnadsområde Väsby Sjöstad. Inte lätt, men nu börjar vi komma nån vart.

Jag har suttit i liknande diskussioner på många håll i landet på senare tid. Alla dessa nya områden med hållbarhetsförtecken där möjligheten till ett hållbart transportsystem alltid är den förbisedda och svåraste utmaningen.

Jag brukar i dessa sammanhang förutom alla planeringsåtgärder som krävs kasta in en brasklapp om att vi inte vet hur energipris och liknande faktorer kan komma att påverka användandet av olika färdmedel.
Och flera sådana processer tycks idag samverka så att bilresandet per person på många håll i världen passerat toppen, det som börjar kallas ”peak car use”. De australienska forskarna, professorerna Kenworthy & Newman, som genom åren försett oss med många intressanta resultat kring resande, markanvändning, bilberoende etc har nyligen analyserat detta nya fenomen.

Från 2004 och framåt kan man konstatera att bilanvändningen toppat i många städer i USA, Australien och även Europa. Och i en hel del städer har den faktiskt börjat minska 1995-2005: London (-1,2%), Stockholm (-3,7%), Zurich (-4,7%), Atlanta (-10,1%), Houston (-15,2%), Los Angeles (-2,1%) och San Franscisco (-4,8%).

Man lyfter fram sex olika möjliga orsaker till utvecklingen: 1-timmes pendlingsgränsen, ökningen av kollektivtrafiken, förtätning, äldre befolkning, urbanismen som trend och de höjda bränslepriserna. Alla dessa spelar in, och har också kombinationseffekter. Det är intressant att konstatera att stadsutglesningen, urban sprawl, enligt forskarna idag minskar i många amerikanska och australiska städer ( tex Melbourne, Los Angeles, San Diego etc) men fortsätter att öka i europeiska (Frankfurt, Hamburg, Zurich t ex). Måste vi alltså göra om det amerikanska misstaget först?

I New York går det att göra Broadway till gågata. Foto: Christer Ljungberg

Kenworthy & Newman slutar med att peka på vad vi som planerare måste göra: Trafikingenjörerna måste ändra sina modeller och jobba med vägbantning och trafiklugnande åtgärder. Vidare bör man ge biltrafikyta till de andra trafikslagen. Stadsplanerarna måste byta paradigm från miniminorm för parkering och max täthet till maxnorm för parkering och miniminorm för täthet. Investerarna bör sluta satsa i betalvägar (flera i Australien har gått i konkurs eftersom trafiken varit för låg).

Att detta får ekonomiska konsekvenser är tydligt. I sitt brev till aktieägarna dissar den 70-åriga miljardären (han har sådär 900 av dem) Warren Buffet både Scania och Volvo för sin lastbilssatsning. Framtiden tillhör tågen säger Buffet som investerat stort i tågsystem. Och han bör vara rejält ledsen på republikanerna som lyckats bromsa nästan alla Obamas planer utom i Kalifornien.

När skall vi i Sverige börja ta denna utveckling på allvar? Eller skall vi vänta till utglesningen fått fortgå ett steg till?

Länkar:
VA om Warren Buffet
Om Kenworthy & Newman

Bussar och spårväg - samråd och debatt

Har varit på spårvägssamråd och spårvägsdebatt. Det formella samrådet om spårväg Lunds C till Lund NE inleddes idag med samråd på stadshallen. Ca 150 personer hade infunnit sig. Tre alldeles för korta inledningsanföranden som inte gav en tillräcklig bild av projektet inledde. Sen blev alla kommenderade ut i foajen till ståbord för att diskutera i 55 min. Vet inte om det gav så himla mycket, fast att diskutera och låta sina åsikter stötas och blötas med andra är viktigt. Sen skulle alla gå in och få lov att ställa frågor till en panel, där bl a Joel Hansson från Trivector ingick. Då var jag tvungen att gå för att hinna bort till universitetets aula och försnacka inför debatten.
Fick i all fall höra att det varit en del äldre lundabor som varit kritiska till att ha spårvägar i gamla fina Lund. Så är det alltid i Lund. Här kan det bli en jättedebatt om några syrénbuskar som måste flyttas 100 m för ett byggprojekt.

Det kom fullt med folk till debatten, förmodligen fler än till samrådet - kanske 200 st. Men jag vet inte om de blev så mycket klokare. Rektorn och elprofessorn sa att man borde undersöka elbussar med induktiv laddning. Karin Svensson Smith och jag sa att det spelar inte nån roll om bussarna drivs med el om det är kapaciteten som är problemet. Och att vi ändå gillar bussar.

Sen släpptes publiken in, för tidigt om du frågar mej, och frågorna svajade lite hit och dit. De flesta tyckte att spårvagnar var bra, utom Sven-Allan. Lite sur blev jag när rektorn hade frågat prof Jonas Eliasson på KTH om huruvida beräkningarna av antalet framtida resenärer var rätt. Jonas är en av Sveriges kunnigaste inom många trafikområden, men när det gäller kollektivtrafik finns faktiskt flera personer på rektorns eget universitet med prof Bengt Holmberg i spetsen som kan mer. Men i slutet svängde nog rektorn i alla fall. Kanske behövs det spårvagn i alla fall?

Vi fick blommor när det var slut. Och jag hade ett långt och bra snack med rektorn om viktiga frågor, som inte bara handlade om elbussar.

Tycker du att jag låter så där nöjd med de båda arrangemangen? Nja, denna typ av diskussioner är en mycket viktig del av processen att driva fram kloka lösningar för ett mer hållbart transportsystem. Det handlar inte bara om den demokratiska aspekten, att möjliggöra för folk att komma och säga sin mening. Ur denna aspekt är samråd svårt att värdera. De som kommer och hörs är ofta de som är negativa. Nej enligt forskningen är poängen snarare att fler personer får höra argument och på det sättet vidga sina begreppsramar. Och på det sättet får vi fler som förstår de vidare perspektiv som behövs för ett hållbarare transportsystem.

Det goda företaget - och resekort i hela Sverige

Har ägnat en del av helgen att läsa "Google-koden" av Andreas Ekström. Har länge tänkt att jag skulle läsa den. Men det blev inte av förrän nu när Andreas skall moderera den debatt om el-bussar kontra spårväg som jag skall medverka i på onsdag. Tänkte att det kunde vara smart att slå två flugor i en smäll: få se hur Andreas tänker - och samtidigt få läsa om det företag som påverkar vår vardag så högst påtagligt. Bara för att skriva detta inlägg har jag googlat ett antal gånger, och förresten är hela bloggen Blogger/Blogspot ägd av Google.

Boken är intressant och lättläst - och ger en bra inblick i hur Google fungerar. Google vill vara det goda företaget som hjälper oss att hitta information - all information du kan tänka dej. Och hur detta kan vara ett problem när man är så extremt framgångsrika och stora som Google är. Men det är fascinerade läsning - vill Google göra något, gör man det - och snabbt.

Boken ger mig massor av olika tankar och idéer. Här skall jag dela med mig av två.

Google vill vara "Det goda företaget", och har som alla vet mottot "Don´t be evil". Grundarna Larry Page och Sergey Brin, kommer från universitetsmiljö och drivs av idéen att förbättra världen. Om alla kan få tillgång till all information, då blir världen bättre, resonerar man. Och de har ofta svårt att förstå den kritik som framförs mot dem - de menar ju bara väl. Men frågan gäller om detta gäller även när man är så gigantiska som Google är idag.

Jag kan känna igen mig i resonemangen från hur vi på Trivector tänker, vi kommer också från universitetsmiljön (inga andra likheter mellan företagen - vi är en plutte och de är en supernova), och drivs också av att göra världen bättre. Vi har också starka värderingar om att saker och ting fungerar på ett visst sätt, byggt på forskning och vetenskap. Och det händer ibland, inte så ofta, men dock, att det blir krockar när dessa värderingar krockar med allmänna föreställningar. Vi vill ju att utvecklingen skall bygga på evidensbaserad fakta. Och inte på tyckande eller, som i fallet med spårväg och BRT, på ett allt för smalt underlag som inte tar hänsyn till helheter och system.

Tänker också på Googles snabbfotade arbetssätt  när jag läser den kritik mot Skånetrafikens IT-system som ekonomijournalisten på Sydsvenskan, Thomas Frostberg skrivit i helgen. Det handlar dels om om hur laddningen av de elektroniska JoJo-korten fungerar (det kan ta upp till 24 tim innan pengarna finns på kortet, och har du inte använt kortet på 14 dagar betalas pengarna tillbaka till ditt bankkonto). Och visst borde man ha ett gemensamt kort som fungerar på alla kollektivtrafikresor i hela Sverige.

Jo elektroniska kollektivtrafikkort i Sverige är ett skämt. Under många år hade branschen en organisation som hette Resekortsföreningen. De skulle ta fram en kravspecifikation för ett gemensamt kort. Det gjorde man, men eftersom utvecklingen inom IT går med sån hastighet var specifikationen gammal redan när den var klar. Med följden att alla de biljettsystem som handlades upp efter detta har olika versionen av denna standard. Så att det inte går att använda samma kort i Stockholm och Skåne även om SL och Skånetrafiken skulle vilja det. Jag som har årskort på SJ, med inbyggt Resplus som gör att det gäller på i princip all kollektivtrafik, kan dra kortet i spärrarna i Stockholms tunnelbana och SL:s bussar. Men i Skåne fungerar det inte.

Att det kan ta upp till 24 tim innan kortet fungerar beror helt enkelt på att det nya saldot på kortet skall ut till alla biljettmaskiner, både sådana som är fasta och i alla bussar. Och det kan helt enkelt inte garanteras gå så fort.

Sen handlar kritiken också om biljettmaskinerna som har en extremt omständlig användardialog. Det krävs typ 11 knapptryckningar, och två läsningar av kortet för att köpa en biljett. Gissa om det är enerverande. Särskilt som tryckkänsligheten är ett skämt, ofta registreras två tryckningar och så har du vips två biljetter istället för en. Det borde gå att programmera om hela dialogen, och jobba vidare på tryckkänsligheten. Frågan är varför man inte gör det?

Kanske borde man låta Google sköta hela IT-systemet?

Länk:

Skånetrafiken måste göra en IT-pudel
Andreas Ekström

Kollektivtrafik i hållbara stadsdelar

På tåget hem efter en intressant dag i Upplands Väsby där det var referensgruppsmöte kring den plan man jobbar med för utbyggnadsområdet Väsby Sjöstad. Det är ett område ca 3 km från centrum beläget i skogen vid vattnet. Som så många andra kommuner vill man på denna attraktiva plats utveckla en hållbar stadsdel med stort H. Man har startat ett mycket ambitiöst projekt för att åstadkomma detta. Idag hade man samlat ett tiotal experter inom olika områden. Där fanns Eva Sjölin som skapat nya beundrade stadsdelar i Staffanstorp och Lomma, Klas Tham, chefsarkitekten bakom Bo01-området i Malmö, Torbjörn Einarsson, Arken, som ritat den skiss vi nu diskuterade. Och ett antal andra experter inom gröna frågor, handel osv. Allt under ledning av ambitiöse planchefen Fredrik Drotte. Det blev en dag av spännande diskussioner kring alla dessa aspekter.

Många av hållbarhetsfrågorna har man goda, smarta lösningar på. När det gäller småskalig stadsbyggnad, energieffektiva hus, grönstruktur, våtmarker, avlopp, avfall etc är planen avancerad och framåtsyftande. Men hur skall man få till ett hållbart transportsystem? Man har någon gång tidigt i processen diskuterat spårtaxi. Men det spåret tycks nu övergivet – och det blev nog inte mer levande när jag berättade att Masdar City i Abu Dhabi beslutat inte bygga sin spårtaxi, på grund av att det blev för dyrt.

Nej frågan är hur kollektivtrafiken skall se ut och fungera för att bli ett så bra alternativ att man får några att ställa bilen. Är detta möjligt? Vi har förslagit en gen bussväg genom området, en BRT light, med tät busstrafik. Det gäller att få till en restidskvot som helst skall vara 1 eller mindre, dvs bussen skall vara lika snabb, eller snabbare är bilen. Och då är egen bana nästan enda alternativet. Men denna typ av lösning tilltalar inte de skickliga arkitekterna. De tycker att man måste kunna kombinera bilar och bussar. Annars blir det inte stadsmässigt. Och kan man inte räkna med att det finns nån ny teknik som löser problemen åt oss?

De, liksom de flesta av oss sitter fast i biltrafiken som norm, och att utmana det paradigmet är inte enkelt. I förra veckan i Skövde när jag höll i ett seminarium om transportsnål samhällsplanering presenterades vi för ett nästan identiskt utbyggnadsområde med hållbarhetsförtecken utanför Karlstad som heter Grundviken. När jag påpekade för Kerstin Berg, stadsarkitekten i Karlstad, att det såg ut att bli en restidskvot på minst tre, svarade hon att den var 3,6. Då är det ingen utom de som är tvingade som tar bussen, menade jag. Kerstin pekade på att man där börjat diskutera en BRT-lösning, och det vill till...

I denna typ av sjönära områden blir det naturligtvis attraktivt att bo. Vilket brukar betyda det samma som dyrt – vilket ofta betyder två bilar per hushåll. Och att då få till ett hållbart resande är inte lätt. Bussarna måste prioriteras på ett sätt som ger en mycket bra restidskvot, och bilarna måste alltså komma efter i rangordning. Men det sitter oftast långt inne.

Jag tror vi kommer att kunna komma nära en bra lösning eftersom det är kloka planerare inblandade i Väsby. Men denna typ av attraktiva områden med hållbarhetsförtecken planeras just nu i många svenska kommuner. Och det skall bli intressant att följa hur man hanterar transportfrågan i dessa annars så tekniskt och planmässigt smarta områden.

Länk: Masdar City överger PRT

Var livet okej 1986?

Sitter under parasollet i Barsebäckshamn och jobbar. Läser ett hållbarhetsprogram som skall diskuteras på det möte jag skall på i morgon. Det är varmt, ovanligt varmt. Är det bra eller är det inte bra? Är det normala variationer eller är det klimatförändringarna som visar sig?

I går var det internationella miljödagen och det firade vi med att lägga i vår båt, och före det bottenmåla den. Det är i princip enda gången på året som jag använder nån form av gift. Och även om färgerna idag inte är alls lika giftiga som förr är det inte bra. Och dessutom är det en motorbåt. Ingen bra miljödag där inte.

Jag fick samtidigt en reminiscens av hur tiden går. Som målaroverall använde jag en vit overall som på ryggen har ett tryck: ”Nya kortdraget  1986 – butiksmästerskap i hantering av sparbankskortet”. Ni kanske kommer ihåg – före kortterminalernas tid så hade alla affärer en enkel mekanisk kortdragare. Man la ner kortet, la en i en sk slip, med karbonpapper (inbyggd kopiering för er som är unga), man drog med kortdragaren så att den upphöjda texten trycktes på alla tre pappren i slipen, och sen fick kunden en kopia, affären en kopia och en skickade man till kortföretaget/banken.

Anledningen att jag har denna overall är att min kompis Sven och jag gjorde ett gig för Sparbanken i Eslöv, där vi agerade konferencierer och underhöll på den lokala deltävlingen i kortdrag. Vem som vann minns jag inte. Men 1986 var ett märkesår i många avseenden.

Förutom kortdraget så föddes vår dotter. Och 1986 var också det år som var det sista där vi på jorden inte levde över våra ekologiska tillgångar. Det året firade man ingen ”overshoot day”, som man numera gör någon gång i september. För varje år sedan dess har vi förbrukat mer än jorden kan producera av biologiska resurser. Det handlar om att skogar huggs ner snabbare än vad som nyplaneteras, att fiskarter överfiskas osv, dvs att vi använder resurser snabbare än de kan återbildas, och genererar mer restprodukter än vad jorden kan absorbera.

Och jag har också på senare tid sett forskningsrapporter som kommer fram till att så mycket trafik som vi hade 1986 är vad som kan bli hållbart.

Och vad jag minns hade vi det riktigt bra 1986. Att begränsa resursanvändningen till denna nivå borde vara möjligt. Om vi använder effektiviseringarna som gjorts sen dess på ett klokt och jämlikt sätt, kan det räcka till att ge jordens befolkning en bra standard.

Nu förtiden vet jag knappt om det finns kvar några mekaniska kortdragare kvar längre. Nu betalar vi elektroniskt, och snart också med våra mobiltelefoner. Det innebär säkrare betalningar, och också mindre jobb för butikerna. Utvecklingen går framåt inom många områden. Men inte tillräckligt smart för att skapa hållbara energi- och resursflöden.

Idag har jag suttit och läst in mej på ett hållbarhetsprogram för en ny stadsdel i Upplands Väsby, Väsby Sjöstad, som försöker skapa just dessa hållbara system.Det skall, som på så många andra håll i Sverige, bli den hållbara stadsdelen med stort H. Och som vanligt ligger den största utmaningen i hur vi klarar transporterna. Om det skall vi prata i morgon. Och jag har påbörjat ett blogginlägg om denna typ av intressanta områden som jag ber att få återkomma med.