Grodan, Breivik, energin och klimatet

Metaforen om den kokta grodan är inte sann, men används ändå ofta för att förklara varför vi inte reagerar på långsamma förändringar. Ni vet myten om att om man lägger ner en groda i hett vatten så hoppar den snabbt ur, medan om man lägger ner den i kallt vatten som sakta värms upp, kommer den inte att uppfatta förändringen förrän det är försent och den blir istället kokt.

Den tragiska terroristattacken i Norge där en galen norsk terrorist lyckas genomföra två vidriga attacker som krävt lång förberedelse, är naturligtvis också tecken på en långsamtgående förändring som vi inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat förrän det var för sent. Vi har vant oss vid att högerpopulistiska partier nu finns riksdagen i de flesta europeiska länder. I Sverige har SD, med rötter i Bevara Sverige Svenskt och andra rasistiska rörelser, nu fått en legitimitet som de ej förtjänar. Jimmie Åkesson använder precis samma argument och samma sätt att uttrycka sig, som om det alltid är han som har rätt, och alla andra fel, som den norske galne terroristen.

De små stegens tyranni brukar man ibland också kalla detta fenomen. Med små, stegvisa förändringar vänjer vi oss, och varje enskilt steg är så litet att ingen reagerar. För egentligen borde vi för länge sedan tagit matchen. Om vi vill ha kvar ett öppet, demokratiskt samhälle så hade vi sett till att SD inte suttit i riksdagen.

Samma kokt groda – fenomen finns när det gäller andra avgörande samhällsfrågor; klimatet, energin och resurshushållningen. Hela vårt samhälle, med politik och företagande, är helt inställt på business as usual, och vi märker inte, eller vill kanske inte märka, de små förändringarna.

Ta energifrågan där, som jag flera gånger skrivit om, det höga oljepriset sommaren 2008, var det som drog igång hela recessionen, som stora delar av världen ännu inte hämtat sig från. Och som jag skrev för ett par inlägg sen, kan man fråga sig om det är det en slump att de sk PIIGS-länderna, som nu står inför stora ekonomiska problem, också är de som har störst andel av sin energimix kommande från olja.

Vi är globalt sett extremt beroende av fossil energi. I USA har man beräknat att för varje kalori färdig mat på bordet, har det krävts sju eller åtta gånger mer fossil energi. Vi har steg för steg blivit så beroende av den billiga energin att vi inte reagerar ens när den inte längre är så billig. Och vi förbereder oss inte heller för de ytterligare prisökningar som kommer att komma när effekterna av peak oil bli allt mer påtagliga. I ett forskningsprojekt som vi på Trivector gjort framgår att i stort sett inga av Sveriges kommuner har någon form av beredskap för detta. Också när det gäller energifrågan så finns det dessutom motkrafter, skeptiker som menar att oljan inte alls tar slut och att det inte är något problem att energiförbrukningen ständigt ökar.

Eller ta klimatfrågan. För varje år som går blir klimatförändringarna allt mer påtagliga med översvämningar, stormar, svår torka, värmerekord osv. Extremväder blir allt mindre extremt. På samma gång som vi 2010 hade en rekordkall vinter i Europa, visade NASA:s temperaturmätningar att året globalt sett var det varmaste året sen man började mäta för 130 år sedan. Trots det förmår vi inte att göra något åt saken, för visst är det bara enstaka händelser, och små förändringar? Hade vi arbetat med normala riskkalkyler hade vi för länge sedan gjort något åt saken.

Men även när det gäller klimatet finns det mörka motkrafter – klimatarbetets terrorister. De sk klimatförnekarna och klimatskeptikerna som på olika sätt försöker misskreditera den översvallande majoritet, dvs ca 97%, av forskarna som visar att problemet är verkligt, stort och mycket allvarligt.

Så vi har alltså en kokt grodsyn på flera av våra stora samhällsproblem. Så länge den allmänna bilden, hos beslutsfattare och allmänhet, är att de små förädnringar som sker inte är viktiga, händer ingenting.

Vi behöver fler ögonöppnare, journalister och debattörer som öppnar våra ögon och lyfter våra blickar för vad som händer. Al Gore gjorde detta 2006, och gör det förhoppningsvis igen den 14 september. Men vi måste också alla medverka till att ändra diskursen, sättet vi pratar om det här frågorna, från förnekelse och ointresse, till en upplyst faktabaserad diskussion. Då kommer vår världsbild att ändras, vi får ett nytt paradigm, och det blir naturligt att genomföra nödvändiga åtgärder.

Då, och bara då, kan vi undgå terroristerna, inom alla områden.

Länk: Al Gores Climate Reality

Semester, peak oil och Eurokrisen

Sitter på balkongen på hotellet i Illetas, strax utanför Palma, Mallorca. Nedanför mig slår vågorna i det kristallklara 26 gradiga vattnet in mot den klippiga stranden. Har köpt utsläppsrätter men vad gör väl det för nytta, när man ser ett plan landa var tredje minut eller så?

Funderar över varför man här i Spanien tycks ligga så långt efter när det gäller saker som att spara på energi, sopsortera etc. Det verkar liksom inte finnas på agendan på allvar.

Har länge tänkt jag skulle skriva ett blogginlägg om det samband tycks finnas mellan de länder som är indragna i den sk Eurokrisen och dessa länders beroende av olja.

För visst är det intressant att de sk PIIGS-länderna (Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien) som nu alla mer eller mindre ha havererade ekonomier, också är exakt de fem europeiska länder som har den största andelen olja i sin energimix.

Jag har ju flera gånger skrivit om hur den amerikanska krisen startade när de amerikanska förortsborna inte kunde betala räntorna på huslånen för at bensinen blivit så dyr. Och nu tycks det som om liknande processer sker i Europa.

Att Sverige ligger bättre till med bara 29% av energimixen från olja, beror naturligtvis på vår stora andel vattenkraft och kärnkraft. Men det som händer i Grekland nu, med stora krav på nedmontering av välfärdssystemen kan mycket väl vara en föraning av det som kommer att hända i många fler länder framöver när oljan blir allt dyrare.

Och länder som Spanien, kommer att få dubbelt upp. Dels är man starkt oljeberoende själv, dels kommer färre att resa hit när flygbiljetterna blir dyrare. ( vår var i och för sig dyr eftersom vi var sent på...).

Omställningen från det fossilbaserade samhället skulle ha börjat för mycket länge sen. Framtidens dom över oss kommer att bli hård.

Länk: Cornucopia

Posted using BlogPress from my iPad

Location:Passeig de les Illetes,Calvià,Spanien

Makten över sanningen

Att bästa förslaget inte alltid vinner är välkänt genom historien. Ett välkänt teknikhistoriskt exempel är kampen mellan de båda videosystemen VHS och Betamax. Det tekniskt sett betydligt sämre VHS gick segrande ur striden, på grund av smartare marknadsföring, och ett bättre utbud hyrfilmer.

Ofta kan man se liknande exempel även inom samhällsplaneringen. Det bästa och smartaste förslaget får ofta stå tillbaka på grund av bättre lobbying från olika organisationer som på grund av sin storlek kan sätta stora resurser för att påverka besluten. Och det är ofta stora företag och organisationer som lobbar. Statsvetaren Tommy Möller frågade 2009 riksdagsledamöterna om lobbying. 75 procent av alla ledamöter blir kontaktade av lobbyister varje vecka. Av dessa kontakter kommer 55 procent från näringslivsorganisationer, 37 procent från företag, 25 procent från fackliga organisationer, 19 procent från pr-konsulter, 12 procent från kommuner och landsting och 34 procent från andra organisationer.

Det var på ett seminarium i Almedalen där jag hörde prof Jesper Strömbäck diskutera dessa frågor. Och den intensiva diskussionen om buss och spårväg som nu har lite sommaruppehåll, innehåller ju också inslag av lobbyism.

Det är alltså enligt forskningen näringslivet som trycker på. Och så är det också i USA. I juninumret av Rolling Stone skriver Al Gore en lång, av frustration glödande artikel, om hur "giftets handelsmän" påverkar klimatdiskussionen. Hans tes är att numera handlar det inte om sanningen utan om vem som har makten, och då oftast syftande på den ekonomiska makten.. Trots att 98 procent av klimatforskarna står bakom de allt mer alarmerande varningarna, är den allmänna bilden i USA att klimathotet inte är verkligt eller kraftigt överdrivet. Oljeindustrin och republikanerna har lyckats vrida diskussionen bort från sanningen.

I den nya ekologin av politisk diskurs, sättet att prata om frågan, säger Al Gore, präglas debatten av särintressen som med stora summor satsade på TV-reklam driver sin syn på klimatfrågan. Och när medelamerikanen tillbringar i snitt fem timmar per dag framför TV:n så har detta stor betydelse.

Al Gore går också ganska hårt åt president Obama som han menar inte utnyttjat sin makt åt att presentera magnituden i klimatproblemet för det amerikanska folket. Han som sitter med den makt som följer med presidentämbetet, borde trots republikaner, oljeindustrin osv bättre kunnat lyfta fram sanningen.

Gores artikel påminner mig några rader ur Göran Rosenbergs intressanta essäbok, "Plikten, profiten och konsten att vara människa".

"För en tid kan ett samhälle leva med en brusten berättelse. I vanans makt över tanken. I våldets makt över känslan. I minnets makt över erfarenheten. I lögnens makt över sanningen. Men ett sådant samhälle blir med tiden allt svagare eftersom dess långsiktiga förpliktelser inte längre kan motiveras och därmed inte heller upprätthållas."

Vem skall då som skall forma vårt samhälles berättelse? Om inte ens Obama har makten att föra fram sanningen, vem skall då göra det? Al Gore menar att det är vi alla som måste göra jobbet. Genom att alltid i diskussionen lyfta fram sanningen, genom att göra klimatsmarta konsumentval, att gå med i organisationer som arbetar med frågan, kontakta tidningar och TV-stationer som i sin feghet går förnekarnas ärenden och slutligen: påverka dina politiker.

De låter som han vill att vi alla skall bli lobbyister. Så att politikerna får makten att föra fram sanningen.

Och kanske är det så det måste gå till. Genom vårt diskuterande och agerande ger vi politikerna mandat att föra fram sanningen, och agera utifrån den. Om vi ständigt försöker påverka diskursen, kommer begreppsramarna sakta att ändras. Och när begreppsramarna sakta förändras, kommer paradigmet slutligen att ändras.

Droppen urholkar stenen. Problemet är dock i detta fallet att vi inte har tid för en process som tar lång tid. Vi behöver inte droppar, utan ett helt vattenfall. Och trots mitt förra blogginlägg, så tror jag att rätt utnyttjat så kan internet och sociala medier spela en väsentlig roll.

Länk: Al Gore i Rolling Stone

Verkligheten sedd från framtiden

När jag startar datorn för att skriva detta blogginlägg vill datorn uppdatera Java. ”3 miljarder apparater kör Java” meddelar Oracle under tiden. Jag och min dator är ett med ”molnet” och vi är alla sammankopplade på gott och ont.

”Miljarder mikroprocessorer: en i varje ficka, en i varje hand, flera i varje bil, flera i varje hem. Miljontals kilometer av kablar: inne i husen, mellan husen, inne i datorerna, och under haven. Tusentals brummande datacentra, nedkylda av tiotusentals fläktar”.

Vi kommunicerar sömlöst med varandra, jag får hundra email om dagen, fast bara tjugo kanske är viktiga. Vi uppdaterar våra Facebook-statusrader så att alla kan veta vad vi gör, eller vad vi skulle vilja göra, eller vad vi skulle vilja att andra skall se att vi skulle vilja göra. Med Twitter har vi äntligen fått en plattform för att delge världen våra synpunkter. Precis som genom bloggar som den här.

Och den förhärskande bilden är naturligtvis att detta positivt. Den demokratiska processen förbättras om fler röster kan höras. Twitter från Tahir-torget i Kairo spelade en avgörande roll i processen enligt den förhärskande berättelsen.

Tekniken har blivit så bra, och en så integrerad del av våra liv, att vi tar den så för given att vi inte ser några som helst problem och hinder med den. Varför skulle vi?

”Datorns skinande hölje dolde mantimmar av låglönearbete. Med tanken att era splitternya mobiltelefoner var hopplockade för hand av någon i ett fjärran land var främmande för många av er. Det nya var att det tyngsta arbetet förflyttades allt längre bort.”

Internet och den nya tekniken har gett oss fantastiska möjligheter. Vi kan idag hålla kontakten, och utbyta kunskap och erfarenheter med, folk över hela jordklotet. Du kan småprata och berätta om din löparrunda på Facebook. Och du kan twittra om det som händer just nu. Med Google kan du snabbt hitta all information du söker.

”Varför såg ni inte själva pyramiden? För att den fungerade så perfekt”

”Men paradoxalt nog blev bekvämligheten en chimär då mängden information – mängden saker att lägga vikt vid – bara ökade”.

Men alla möjligheter betyder också att folk med grumliga åsikter och idéer har alla möjligheter att framföra dem så att de når ut till stora grupper. Klimatförnekarna märks och syns t ex på ett sätt som gör att den oinsatte kan tro att det verkligen råder tvivel trots att 98% av klimatforskarna är ense om hur stort problemet är. Mer om detta i nästa blogginlägg.

De kursiverade styckena är hämtade ur Eric Scüldt och Jonas Anderssons nya bok ”Framtiden”, utgiven på Ivrig Förlag. Andreas Ekström i Sydsvenskan recenserade den och menade att det kanske var årets bästa bok. Jag är benägen att hålla med.

Berättelsen är byggd kring en framtida historikers tillbakablick på vår tid. De 120 sidorna är så packade med intressanta tankar och synsätt att jag blev tvungen att stryka under massor. Mängder av intressanta kopplingar till filosofi, psykologi och ekologi.

Min syn på internet och den nya tekniken blir aldrig mer sig lik efter den här boken. Läs den!

Länkar:
Andreas Ekströms recension av "Framtiden"
IVRIG förlag

Almedalen på gott och ont

Sitter på Bromma och väntar, på hem väg från Visby och Almedalsveckan. Två dagar och massor av seminarier, mingel och nya och gamla bekanta. Två dagar i detta beslutsfattartivoli. Undrar vad Palme hade sagt om han anat. Men ganska kul är det för det mesta.

Igår hann jag med att själv prata, att mingla både i Öresundshuset och hos Västra Götaland. Och dessutom lyssna på Reinfeldt som i sin tur lyssnat på Hans Rosling. I morse var jag och lyssnade på när Allan Larsson och Anders Wijkman presenterade Global Utmanings plan B för vad man gör när klimatförhandlingarna inte fungerar. Barosso och Reinfedlt har slutat prata klimat, brända efter Köpenhamn, och det måste vi ändra på, sa Allan.

Dessutom måste näringslivet med på tåget, och det kräver tydliga spelregler, och koldioxidpriset spelar stor roll. Skapa ett Climate Investment Community så att man inte ser klimatfrågan som en börda utan som en möjlighet. Och de skandinaviska länderna borde ta ledningen, sa Anders Wijkman.

Sen gick jag till ett av LRF anordnat seminarium om huruvida oljan tar slut, och vad vi i så fall skall göra åt det. Där gnabbades Kjell Aleklett och Petroliuminstitutets Ulf Svahn om huruvida peak oil är viktig eller ej. Och Energimyndighetens GD Thomas Kåberger efterlyste en definition på "fossiloberoende transportsystem" för att veta vad politikerna vill att han skall leverera. Han är välkommen att ringa.

Klämde in ett par bra möten före och under lunchen som kan bli betydelsefulla. Sen hann jag med att lyssna på en del av Bil Swedens och Bussbranschens BRT verus Spårvägsseminarium. Det mest minnesvärda från det seminariet var Bertil Molde'ns uttalande att Bil Sweden är för busskörfält, om bilarna får köra i dem (han sa elbilar och supermiljöbilar...men det spelar mindre roll, visar ändå på kunskapsbrist om ide'n med dessa körfält).

I övrigt samma argument igen, och hänvisningar till Spårvägsstädernas seminarium i går där jag medverkade. Man tycker, som alla vet vid det här laget, att man kan lika gärna bygga BRT, Bus Rapid Transit, istället för att investera stora pengar i spårväg. Man tror att man klarar kapacitet med dessa BRT-system, om man gör det på allvar. De som tror är Bussbranschen med hjälp av en rapport från våra branschkollegor på konsultjätten WSP. Du hittar flera inlägg i ärendet från 29 april och framåt.

På slutet hade man tagit hjälp av Per Kågeson som gjorde en genomgång av hur han tyckte man skulle göra utredningar om vilket system man skulle välja för att inte välja spårväg eftersom de är så dyrt. Som jag sa till honom efteråt så lyckades han nästan göra en exakt beskrivning av de utredningar som ligger bakom ställningstagandena i de städer som nu diskuterar spårväg. Jag tycker det är spännande att både han och de andra tycks tro att tanken om investeringar i denna storleksordning kommit upp som en fikadiskussion, och att man sen bestämt sig direkt.

Självklart är det oerhört viktigt att använda våra skattemedel klokt och få ut bästa möjliga nytta för dem. Men då måste man faktiskt ta med alla nyttor, och inte bara de som enkelt låter sig beskrivas i tekniska och ekonomiska termer. Och man måste göra en seriös belysning av frågorna. Frågor som kapacitet, beskriven korrekt som praktisk kapacitet, beräknad på samma sätt för olika färdmedel (och inte som nu med olika antal passagerare/kvadratmeter för de olika färdmedlen...), effekter på fastighetspriser,
stadsbyggnadsaspekter, komfort, strukturerande effekter och dess möjligheter, image osv, osv.

(just nu avgår ett plan till Göteborg. Intressant att det finns människor som flyger denna korta distans år 2011....).

Spårvägsseminariet i går gick bra. Men journalisten på Bussbranschen fortsatte sin rapportering på sin blogg lika full av felaktigheter, överdifter, insinuationer och påhopp som tidigare.