Columbo bättre än pekpinnar

Bilen är en lyxvara som vi kan vara utan, skriver ett antal kunniga transportforskare i Svenska Dagbladet i går. Och fortsätter med att bilen är en konsumtionspryl och inte bara ett transportmedel.  Politiker måste diskutera vad som är nödvändiga bilresor menar forskarna.

Låt mig inleda med att jag tycker det är bra att forskarna vill vara med i debatten, och inte bara överlåta den till amatörerna. Och jag instämmer i att dagens situation inte är hållbar och att vi behöver ändra hur vi ser på bilens roll i samhället. Jag tror till och med att de menar ungefär detsamma som jag brukar säga i mina föredrag: Dagens trafik är inte hållbar, vi måste ändra på det. Och byta rörlighet mot tillgänglighet. Typ.

Men, jag hittar inte argumenten för varför vi skall ändra oss. Inte ett ord om klimatförändringar, resursförbrukning, peak oil etc. Bara att bilen blivit en konsumtionspryl för njutning. Och att vi gör onödiga bilresor. Visst gör vi det, men varför de är onödiga förklarar man inte heller. Om man inte får förklarat skälen till varför vi måste ändra vårt beteende, varför skall man då bry sig?

Jag gillar inte tonen i artikeln - jag tror inte att man genom att skriva folk på näsan med "konsumtionspryl" och "nödvändiga bilresor", övertygar en enda utom oss som redan är frälsta.

"Det går att minska bilresandet genom samhällsplanering och en medveten strategi beträffande vad som är nödvändiga bilresor. Människor i allmänhet kommer inte att fara illa av att minska sitt bilresande."

Att människor i allmänhet inte skulle fara illa av att minska sitt bilresande är säkert sant i de flesta fall. Men om vi i femtio års tid har byggt och filat på bilsamhället, så har folk vant sig, och anpassat sig till detta. Det låter väldigt mycket snipig storasyster: Du kommer minsann inte att fara illa att minska dina bilresor.

I bästa fall betyder "medveten strategi beträffande vad som är nödvändiga bilresor"  nog att jobba med mobility management, att påverka beteendet mot mer hållbart resande. I sämsta fall betyder det något annat som jag inte tror passar i ett demokratiskt samhälle. Men jag är övertygad om att om man tänker tillgänglighet istället för rörlighet när man planerar samhället, och i sin vardag, så kommer många bilresor att bli onödiga.

Peter Falk, som spelade Columbo avled 83 år gammal i juni 2011

Om vi skall ändra på folks syn på saker som bilanvändandet behöver vi använda andra metoder än att peka med fingret i luften. Att hitta sätt så att folk själv får förena punkterna i målarboken, likt det sätt som Columbo i sjuttiotalsserien med den klurige detektiven i sin skrynkliga rock brukade göra, fungerar oftast bättre. En sorts intellektuell juijitsu: "Det är bara en sak jag inte förstår, kan du hjälpa mig med det?" och ber om hjälp "Nja, det är en sak du kan hjälpa mig med....."

På ett elegant sätt faller mördaren på eget grepp. Och så kan kanske den inbitne bilisten, eller politikern, förmås att själv dra slutsatserna om hur det hållbara transportsystemet ser ut.

 "En sak förstår jag inte riktigt - varför bygger vi ständigt nya vägar när de snabbt fylls upp av ökande trafik? Eh?"

Länkar:
Artikeln i Svenska Dagbladet
Robert Butler i Intelligent Life: Learn to be like lieutenant Columbo

Det blir aldrig som man tänkt sig

Omvälvande vecka. I onsdags när jag stod i Upplands Väsby på deras stadsbyggnadsdag, och skulle prata om nätverk och hållbara transporter inför 300 personer, ringde telefonen. Det var min bror som meddelade att min pappa dött under natten.

Min pappa Lennart var 88 år, och frisk, inte som en nötkärna, men nästan. Han hade i lördags haft en kräftskiva för några vänner, tillsammans med särbon Gertrud (min mamma dog för 8 år sedan). På tisdag gick han och lade sig, och på onsdag vaknade han inte.

Jag bestämde mig för att trots allt hålla föredraget, och sen ta mig hemåt. Arrangörerna sa att det var okej om jag inte kunde, men jag sa att det skulle fungera. Jag var dock tvungen att plocka bort en bild på min pappa som jag hade tagit för tre veckor sen när han fyllde 88, och som visade hur han alltid varit proffs på nätverk, med Rotary, Odd Fellow och sen ett år tillbaka nu också Facebook. Undrar hur många 88-åringar det finns där?

Direkt efter lunch skulle Magnus Lindqvist, trendspanare, prata, och sen var det min tur. Magnus höll ett proffsigt föredrag om att framtiden inte blir som vi tror, utan annorlunda och nästan alltid bättre eftersom vi människor är så uppfinningsrika och duktiga på att lösa problem. Så långt allt gott och väl.

Men sen började han en del av sitt föredrag på temat att hållbarhet känns trist som enda framtidsord, att stenåldern inte tog slut på grund av brist på stenar, och oljan därför inte kommer att ta slut eftersom vi blir duktiga på att med ny teknik krama ut mer etc. Dvs flera av mina specialområden.

Då var jag på väg att resa mig och åka hem. Jag kände liksom att kraften just då inte skulle räcka till att på ett bra sätt ta bollen som jag skulle gjort utan det dystra beskedet en timme innan. Då avslutade Magnus med fyra stycken råd för hur organisationer måste fungera för att kunna vara lyckosamma i sitt arbete med att innovativt möta framtiden. (I normalfallet skulle jag ha antecknat dem och kunnat skriva dem här). Och när jag då kände att alla dessa punkter stämde precis med hur vi alltid drivit Trivector så såg jag min chans och bestämde mig för att stanna.

Så jag kunde inleda med att jag varit med att starta ett framgångsrikt företag som nu snart har 80 anställda, som alltid levt efter de fyra principerna, OCH dessutom har hållbarhet både som mål och en mycket väsentlig del av affärsidén. Jag fick åhörarna på min sida kändes det som, och kunde fortsätta mitt föredrag som jag tänkt.

Det gick hyfsat och jag åkte sen pendeltåget in till Stockholm, och gjorde sen ett extremt undantag och tog flyget hem tillsammans med hustrun som också åkt tåg upp till Stockholm tidigare. Vi flög från Bromma, som jag anser borde varit nedlagd, och incheckningsprocedurerna fungerade som en på en grekisk ö, dvs extremt långsamt och lojt. Och det fanns folk där som skulle flyga till Växjö! Tänk att någon tycker det är lönt….

Vi kom hem så att brodern, jag och våra familjer kunde planera för de närmaste dagarnas mest akuta göromål. I går vi på begravningsbyrån, och lyckades också efter viss möda avsluta pappas Facebook-konto.

Idag har jag varit på dotterns presentation av sitt ex-jobb: Hållbar pendling till Malmö. Så från och med nu är vi två trafikplanerande civilingenjörer i familjen. Stolt.

Livet är det som kommer till dej medan du är upptagen med att göra upp planer, som John Lennon sa.

Att handla rätt är stort

Hemma i Lund igen efter 9 veckor i sommarvistet i Barsebäckshamn. Saknar redan havet och ljuset, men å andra sidan har jag nu promenadväg till jobbet igen, och fem minuters promenad från bostaden till handeln i centrum.

Här i Lund debatteras i tidningarna den höjning av p-avgifterna som man beslutat om. Som mest skall det nu kosta 16 kr i timmen i centrum. Och Handelsföreningen tycker, som handelsföreningar brukar, att detta tar död på den centrumhandel som finns kvar. Men möjligheten för centrumhandeln beror oändligt mycket mer på vad som händer med de externa handelsetableringarna än om det kostar några kronor mer eller mindre att parkera inne i centrum.

(Om du inte bor i Lund kan du ändå fortsätta att läsa. Det ser likadant ut i din kommun också.)

Nej, det är inte Lars Tunbjörk som tagit denna bild på Center Syd,
utan en fotograf från Sydsvenskan som inte var namngiven.

Lite trött blir jag också när vår oftast träffsäkre Lundakrönikör Eskil Fagerström i Sydsvenskan skojar till det så friskt kring parkeringsvagifetrna att han verkligen framstår som den gubbe han ständigt oroar sig för att han är. Om han på allvar tror att det medeltida gatunätet i Lund skulle kunna härbärgera alla de bilar som skulle bli följden om man öppnade upp låset från 1972, så är det illa. Då får han läsa på. Han är välkommen att höra av sig.

Om våra politiker fortsätter att stoppa huvudet i sanden och bejaka allt mer extern handel, så dör våra centrumkärnor, sakta men säkert. Här i Skåne finns redan en stor överetablering när det gäller handel, som numera drabbar också delar av externhandeln. I sommar har vi kunnat läsa om hur Center Syd, beläget i den lilla hålan Löddeköpinge, men utmed E6, nu har fått en ny centrumledning som skall lösa problemen med de tomma affärsytorna. Där pratar man redan om att bygga ut, trots att stora ytor stått tomma i flera år.

I Burlövs kommun vill politikerna öka handelsytorna på Stora Bernstorp (som man tidigare lagt i anslutning till kommungränsen mot Malmö, trots protester från flera kommuner. Men här protesterar nu markägarna för att trafiken redan idag inte fungerar. I Kristianstad vill man bygga ett nytt externcentrum i utkanten av staden intill E22, utan koppling till vare sig stad eller kollektivtrafik.

Och så här håller det på, i kommun efter kommun. I alla kommuner jag besöker pratar man om att stärka centrum, men fortsätter samtidigt att tillåta 10.000-tals kvadratmeter ny handelsyta utanför staden.

Externhandeln är (tillsammans med alla arenor...)en krisbransch i vardande. För den som undrar går det bra att se på hur utvecklingen i USA ser ut. När energin blir allt dyrare, och finanskriserna står som spön i backen, blir det fler än Center Syd som får problem. Externhandelsbubblan spricker förr eller senare, förmodligen förr än du tror.

Om fastighetsägarna i städernas centrala delar inte vore så giriga som de verkar, skulle de inse att lägre hyror skulle göra det lättare att åstadkomma den intressanta mix av handel som förr var ett av kännetecknen för en stad som Lund. Då skulle städer som Lund kunna konkurrera ut externhandeln snabbare än man hinner säga oljefat.

Länkar:
Dead malls
Sydsvenskan om handelsföreningen
Fagerström i Sydsvenskan
Burlövs planer stoppas
Om Center Syd

Lös den ekologiska krisen genom att lösa den ekonomiska (eller vice versa..)

Semestern är slut och det är dags att börja jobba igen, och blogga.... Semestern verkar också vara slut för alla som måste fundera på hur vi kunde hamna i en så bankrutt värld, som de senaste veckorna uppenbarat. I land efter land blir det tydligt att man levt i en lånebubbla. Man har hel enkelt levt över sina tillgångar, och lånat till den konsumtionsfest som en stor medelklass i såväl USA som Europa vant sig vid.

I Sverige är vi inte mycket bättre. Skillnaden är att här är det inte staten som lånat utan privatpersoner.Den privata skuldsättningen i Sverige är på gigantiska 2 700 miljarder kronor.

Och politikerna i många länder har spelat med i spelet och inte velat/vågat berätta för befolkningen om hur läget egentligen är. I USA har de galna tepartajarna lyckats blockera all form av skattehöjning för de allra rikaste, och miljardären Warren Buffet konstaterade det orimliga i att hans städerska betalade 30% i skatt och hans själv 18%.

I många länder har uppror och demonstrationer följt när det blivit diskussion om olika former av nedskärningar. Folket har inget förtroende för de åtgärder som politikerna föreslagit. Politikerna har inte tagit uppgiften att förklara varför åtgärderna behövs, och ibland har det heller inte varit rättvisa och jämlika uppoffringar som föreslagits.

Så den ekonomiska krisen är också en politisk kris, och en förtroendekris. Det som ofta glöms bort i dessa diskussioner är kopplingen till den resurs- och miljökris som världen nu också upplever och som inte tas på allvar, eller till och med förnekas. Även när det gäller miljön och naturresurserna lever vi på lån, lån som vi tagit av kommande generationer. Detta visas på ett övertygande sätt i Anders Wijkmans och Johan Rockströms bok "Den stora förnekelsen" som jag läste ut i början på sommaren.

För att lösa delar av den ekonomiska krisen på ett hållbart sätt vore de klokt att göra hållbara satsningar som på olika sätt kan bidra till att lösa miljö- och naturresurskrisen. Ett sådant sätt kan vara att göra satsningar i hållbara transport- och infrastruktursystem, vilket föreslagits av debattörer såväl i Sverige (prof Lennart Schön) som i USA (Paul Krugman).

Ett intressant förslag i sammanhanget framfördes mitt i sommaren av ekonomijournalisten Per Lindvall i Svenska Dagbladet: Använd AP-fonderna för att finansiera upprustningen av tågtrafiksystemet, föreslog han. Och i det sammanhanget borde även spårvägstrafik och BRT-system kunna inrymmas i en sådan satsning.

Kanske kan detta vara den förlösande faktor som får Anders Borg att våga satsa på järnvägen utan att hålla så hårt i slantarna. Ett alldeles utmärkt semesterförslag, att ta itu med nu när vi börjar jobba igen.

Länkar:
Per T Ohlsson i Sydvesnkan 14 aug om oviljan att lösa problemen
Lennart Schön i Aftonbladet 11 aug om att göra krisen till en möjlighet
Paul Krugman i New York Times 7 aug om den politiska krisen i USA
Per Lindvall i SvD den 25 juli om att använda AP-fonderna till järnvägsinvesteringar

Fler öppna mötesplatser ger en bättre värld

Sitter på tåget från Stockholm efter först en tur till goda vänner i Jönköping, och sen Stockholm där vi bland annat har besökt Pride för första gången. Anledningen att det blev av, var att sonens band ”Blom and the bees” spelade där i går kväll (kanonspelning…se länken nedan). Pride har ju Öppenhet som årets tema och så kändes faktiskt hela evenemanget. Att herr och fru hetero blandas med hbt-folket ger ju möten som skapar förståelse och förtroende. Och förståelse och förtroende är ju förutsättningen för att bygga en bättre värld.

Tänker på detta när jag sitter och funderar på höstens första föredrag som jag skall hålla på Stadsbyggnadsdagen i Upplands Väsby den 24 augusti under rubriken ”Hur nya och gamla nätverk kan ge hållbarare trafik”. Jag tänker prata om olika former av nätverk: mänskliga, internetbaserade och nätverk i trafiken. Som utgångspunkt har jag en hel hög böcker liggande därhemma, plus en som jag just snappade upp på Pocket på Stockholms central: ”Smart Swarm” av Peter Miller. Den handlar hur vi kan använda beteenden från djurens värld för att skapa en bättre värld. Myror och renar t ex, de kan det där med nätverk.

En av idéerna som jag kommer att upprätthålla mig vid i mitt föredrag är vikten av att skapa plattformar där de olika nätverken möts. Det är i dessa punkter som de riktigt intressanta nya idéerna kan komma fram. Tänk Rotary möter Veganerna, SD möter Muslimska Broderskapet osv. Och om våra nätverk inte möts så är risken större att det utvecklas subkulturer där alla tror att världen ser ut som i just deras nätverk. Det var ju så som norske terroristen och massmördaren Behring Breivik byggde sin världsbild.

Om man tror att de tankar som finns inom sitt eget begränsade nätverk är de enda rätta, och representerar ”sanningen” så får man en förvriden bild av världen. Med internet, och alla forum som finns där, kan alla ideologier hitta tillräckligt många intressenter för att skapa en egen bubbla där den egna ideologin är det enda rätta. Chris Anderson med sin Long tail-teori stöder ju också förekomsten av detta fenomen. Internet är så gigantiskt att det smalaste intresse kan hitta tillräckligt stort antal likasinnade. Även om intresset innebär pedofili eller böghat. Så det internet, som i sina bästa stunder av öppenhet har kraften att störta diktaturer i arabvärlden, har samtidigt möjligheten att skapa inskränkta monokulturer där gruppens sanning blir den enda rätta. Att skapa mötesplatser där olika idéer och intresseinriktningar möts och öppet diskuteras borde därför vara en mycket viktig uppgift för alla som tror på öppenhet som en av de viktiga faktorerna för att skapa demokrati.

Eftersom jag ju var på Pride missade jag ju denna underbara sång.

Lite stolt att bo i ett land där mainstream-TV visar en sång som denna.
Tyvärr är klippet från Allsång på Skansen borttaget pga av räåttighetsskäl. Men här är orginalet från Groteco.

Här tror jag att det är väsentligt att alla vi som företräder öppenhet, hållbarhet eller vad det nu är som den aktuella frågan gäller, deltar i diskussionen. Om man läser i kommentarsfälten under artiklar på tidningarnas webbsidor är det ofta bara en ensidig diskussion där många extremister, och personer inspirerade av dessa, kommenterar. Så är det när frågan handlar om invandring, klimat etc. Att man ibland bli tvungen att stänga ner kommentarsfälten är då inte så konstigt.

Hur skall jag då få ihop mitt föredrag, som ju ändå i någon mån skall handla om transporter, och möjligheten att skapa hållbara sådana? Jo även inom detta område är mötesplatserna mellan de olika nätverken viktiga. Att skapa sådana intermodala (för flera moder – färdmedel) noder (stationer och hållplatser) för att underlätta byten mellan t ex cykel-kollektivtrafik och bil-kollektivtrafik är på samma sätt viktigt för att få fler att resa hållbart. Att underlätta för bilister att byta till kollektivtrafik är då en viktig uppgift. Och jag tänker också prata om hur sociala nätverk kan användas för att skapa öppenhet och möjlighet för fler att påverka och förstå hur transporterna kan bli mer hållbara. Och kanske också något om hur de olika nätverk som företräder bilar, bussar och spårvagnar skulle må bra av fler gemensamma mötesplatser.

Länkar:
Stadsbyggnadsdagen Upplands Väsby
Rikard Söderberg om vad som är normalt
Blom and the bees på Pride 2011