30 november 2011

Mer sex räddar världen

Blir vi lyckligare av mer konsumtion? "Den som har mest prylar när han dör vinner" stod det på en t-shirt för kanske 15-20 år sedan. Men som många har insett så stämmer det inte. Vi blir inte lyckligare av mer prylar, lyckan av en nyinköpt pryl varar mycket kort tid. Trots detta visar forskningen att vi fortfarande lever i ett prylsamhälle, även här i västvärlden.

Men varför gör vi då det? I en ny rapport från Naturvårdsverket har man gjort en genomgång av forskningen inom området. Och det är inte shopping som ger mest lycka. Nej, högst ligger att ha sex, sen kommer att motionera, prata med varandra, lyssna till musik och att äta. Att shoppa är bara lite roligare än att städa.

När tidningen Intelligent Life (ny favorit) frågar olika journalister, musiker etc om när och var som det var den bästa tiden att leva, pekar flera ut sådana tider när promiskuitet var en dygd, som i samlar- och jägarsamhället för 15000 år sedan och i Japan år 784-1185.


Så då borde vi planera samhället för att ha mer tid för varandra, så vi hinner motionera, prata med vandra, äta gott, lyssna på musik och ha sex. Det borde betyda att kanske jobba lite mindre, för att skapa tid för hinna allt det andra som gör oss mer lyckliga än att jobba.

För oss som jobbar med samhällsplanering handlar det om att skapa en stad som ger många möten och har hög serendipitet (ger möjlighet för många oväntade möten). Det betyder en stad som är byggd för ett tempo som gynnar möten mellan människor. Detta betyder en promenad- och cykelstad som är är mer för människor och mindre för bilar.

Se där, promenadstaden ger dubbel nytta. Mindre utsläpp och mer sex. Som i sin tur ger större lycka och mer hållbarhet.

Länkar:
Klimatomställningen och det goda livet
Intelligent Life

Etiketter: , ,

28 november 2011

Hur rika vill vi bli?

Idag har COP17 börjat i Durban. Ingen verkar tro på något resultat, men alla bedyrar ändå hur viktigt mötet är för att hålla igång processen. För trots att alla senare mätningar visar att klimatproblemen blir allt allvarligare så kommer ändå inte världens ledare att kunna få till ett avtal som kan göra att vi börjar minska utsläppen istället för att öka dem.

Nånstans börjar det kännas ganska absurt att trots alla vetenskapliga bevis, nya mätningar som visar att vi rör oss längs värsta-scenariot osv, så förmår vi ändå inte få till ett avtal om att ena världen och gå i rätt riktning.

Men om alla bara gör lite, byter en glödlampa, sorterar en sopa, kör en Prius, så blir det ju bra - säger en del. Alla dessa typer av ansträngningar är ju bra, så länge man kommer ihåg vad den brittiska regeringens vetenskapliga rådgivare David Mackay säger: "Om alla gör lite, så kommer vi också att uppnå lite".

Och världen behöver inte lite förändring nu, utan ganska stora steg. Det vi behöver är ett paradigmskifte eller en revolution i hur vi ser på resursförbrukning, världens ändliga resurser och våra utsläpp.

Men många av den gamla världens länder, USA, Europa osv, som fortfarande tror att det är vi som är världens centrum, är så rädda om det vi kallar tillväxt att vi struntar i fakta, och satsar på det nog ordnar sig ändå.

Och studier visar dessutom att det lönar sig att satsa grönt. En studie av forskare i Oxford, Athen och Sorbonne för European Climate Forum visar att tillväxten ökar mer om den är grön. Om vi satsar på att minska utsläppen av koldioxid i Europa med 30% istället för 20% till 2020 (mätt från 1990) ökar BNP mer.


Tabellen är min bearbetning av en större tabell i "A new growth path for Europe - generating prosperity and jobs in a low carbon economy" och den visar BNP-ökningen per år med de olika scenariorna för utsläppsminskning.

På samma sätt är det med arbetslösheten. Även här blir siffrorna betydligt bättre med en grön satsning.
Så vad tusan väntar vi på? Hur rika vill vi bli?

Länk:

A new growth path for Europe

Etiketter: ,

24 november 2011

Att svära i kyrkan

Har suttit två dagar på LETS2050:s årskonferens. LETS är ett större forskningsprogram som uttyds "Governing transistions towards Low-carbon Energy and Transport Systems for 2050". Forskarna kommer huvudsakligen från en mängd olika institutioner vid Lunds universitet, och från Trivector.

Det är mycket stimulerande att vara med i diskussionerna om hur övergången till ett kolsnålt samhälle kan ske. Vilka styrningsutmaningar finns? Och vilka förändringsstrategier krävs? Den nya rapport som släpptes i samband med konferensen "Vägval"2050" diskuterar viktiga policyvägval som måste göras för att påbörja vägen till ett klimatneutralt samhälle. I en av de nio artiklarna diskuterar vi samhällsplanering - och tydligen svär vi i kyrkan.

I en av gruppdiskussionerna kom detta svärande upp:  Slopa det kommunala planmonopolet, har vi nästan skrivit. Jag twittrade detta och lät det också bli en statusuppdatering på Facebook. Där utbröt en lång diskussion, med än så länge 26 kommentarer - för och emot.

I Sverige har kommunerna monopol på den fysiska planeringen. Detta betyder att en kommun kan vägra att släppa igenom flera spår för att öka kapaciteten på järnvägen (som t ex Burlöv), att en kommun kan välja att bygga ett externt köpcenter alldeles intill gränsen av grannkommunen (som t ex Burlöv), etc. Det kommunala planmonopolet försvaras med näbbar och klor av alla kommunpolitiker, och leder bland annat till att vi i Sverige  har mest kvadratmeter externhandelsyta per invånare i hela Europa.


En intressant iakttagelse är också att många kommuner trots planmonopolet i stort har en mycket reaktiv planering. Man använder planmonopolet till en ad hoc-präglad planering och t ex bestämma att IKEA får lov att öppna var de vill, och när de vill, bara de kommer.

Bland de kanske mest intressanta kommentarerna är nog Troed Troedssons: "Iden om det kommunala planmonopolet bygger på en väldigt lokal samhällsutveckling och -påverkan som helt enkelt inte är relevant längre." Troed är framtidsspanare och paradigmmäklare, och en klok tänkare.

Kanske har han fångat ett av de viktigaste skälen att se över denna gamla lag. Vi är inte alls lika lokala och beroende av bara en kommun längre. Vi bor i en kommun, jobbar i en annan, har vår fritid i en tredje och handlar i en fjärde. Vi känner oss i många fall mer som tillhörande en region, eller en del av en region än som bara invånare i en kommun. Men besluten fattas som om vi fortfarande levde på femtiotalet när de flesta inte vare sig pendlade eller rörde sig utanför den egna staden.

Men vi behöver inte byta ett monopol mot ett annat. Det handlar nog mer om att skapa samarbets- och styrformer där det blir omöjligt att inte ta hänsyn till sina grannar. Hur ett sådant sytem skulle kunna se ut behöver diskuteras. Men i alla de 30 år som jag varit i samhällsplanerarbranschen har det ständigt känts som det finns ett underskott på regionalt tänkande.

Kanske är det ett mycket tydligt ramverk som styr mot hållbarhet som behövs på en högre nivå än kommunerna. Fysisk riksplanering? Regionala konsortieavtal? Innanför ett sådant ramverk kan friheten att planera blir större.

Länkar:
LETS 2050
Nya rapporten "Vägval 2050"

Etiketter:

18 november 2011

Sov inte under revolutionen

Det tycks finnas ett omättligt behov av kunskap om framtiden just nu. Men det gör det förmodligen alltid. Idag har jag varit i Göteborg och modererat en konferens för 150 personer om hur framtidens kollektivtrafik i Västra Götaland skall se ut. Nu när kollektivtrafiken avregleras till nyår. Och hållit ett av föredragen, nämligen det om framtidens kollektivtrafik.

Som förberedelse ägnade jag en hel del tid på att fundera över hur olika trender som man kan börja se kommer att påverka den framtida kollektivtrafiken. Och dessutom har jag läst vetenskapliga artiklar om transporternas utveckling och om det som allt mer kommit att kallas peak car use (jo, jag har skrivit om det tidigare…). Och så bad jag mitt Facebook-community om hjälp.

Att bilåkandet verkar ha toppat, och till och med minskar i stora delar av västvärlden beror på ett flertal faktorer: vi slår i tidsbudgettaket, ökningen av kollektivtrafik, förtätningen av städerna, städerna åldras, en stadskultur har växt fram och också ökade bränslepriser. Alla dessa faktorer påverkar också kollektivtrafiken positivt.

Vi blir allt mer urbana, och efterfrågar då stadens kvaliteter som folkliv, uteserveringar, mötesplatser osv. Och då blir helt enkelt utrymmet för bilar mindre. Kollektivtrafik är mycket mer utrymmeseffektivt. Detta gör att vi har lättare att få fram åtgärder som gör att vi prioriterar kollektivtrafiken i gatunätet – vilket ger ännu fler som reser.

Vauban i Freiburg, 40 år av planering för mindre bilar

Till detta kommer att all mobil IT gör att vi vänjer oss vid att kunna kommunicera och ta del av hela det digitala utbudet medan vi reser. Och det är betydligt svårare om man kör bil, även om vissa försöker. Min favorittrafikprofessor, Phil Goodwin uttryckte det så här för ett tag sedan:

“A phone used to be something you might use while travelling, now travelling is something you might do while using the world in our pocket we still call a phone.”

Så kollektivtrafiken har öppet mål. Nu gäller det att leverera. Vi behöver ett system med en pålitlighet vi inte ser idag. Och en kapacitet så det räcker så att man kan använda tiden under resan. Och vi behöver effektiva, trevliga och bra bytespunkter. Varför skall man frysa häcken av sig om man skall åka tåg eller buss?

Och IT kommer att hjälpa oss att skapa bättre information så att även resenärer som inte är så vana kommer att förstå trafiken. Att det ordnades ett Travelhack i Göteborg för en månad sen, där många lag tävlade om att skapa den bästa kollektivtrafik-appen är ett tecken i tiden.

Och läser just i Wired att företaget wemakecoolsh.it piratlanserar  wifi i New Yourks tunnelbana linje L1. Med hjälp av batteridrivna servrar i shoppingväskor, under en vecka.  Som en pik åt trafikföretaget som inte fixar vare sig mobiltelefontäckning eller wifi.

Men även nu fortsätter en del beslutsfattare att tro att bilen alltid måste prioriteras. Som om ingenting hänt.

Don´t sleep under the revolution, som Martin Luther King sa.

Etiketter: ,

08 november 2011

Hinner vi?

På tåget hem från Stockholm, på ett försenat tåg igen. Trafikverket byter luftledningsstolpar, vilket får sin förklaring nedan, men kan de inte göra detta på natten?

Har varit på Trafikverkets framtidsdag, Think Future, tillsammans med ett 70-tal andra inbjudna personer. Man ville ha input och idéer för det framtida transportsystemet.
Infrastrukturministern Catarina Elmsäter Svärd inledde med att peka på de utmaningar som vi står inför och ägnade sedan största delen av talet till att prata om ITS, it i trafiken. Det finns helt tydligt stora förhoppningar på att detta skall lösa många av trafikens problem, och ge Sverige stora exportintäkter. Min bild är att ITS säkert kommer att betyda något, men inte alls så mycket som förhoppningarna ger intryck av.
Moderatorn Willy Silberstein frågade henne om hon var nervös inför vinterns tågdrift. Och svaret blev att järnvägen är det stora problemet. ”Fokus måste vara på järnväg nu”. Klokt! Äntligen!
Sen pratade Helle Søholt från Gehl. Jag har pratat tillsammans med henne många gånger och hon sa samma sak hon brukar, och lika bra: Planera städerna för människorna istället för bilarna.

Barry Stevens från OECD (han var orsaken till att hela förmiddagen var på engelska) pratade om infrastruktur och finansiering av denna. Det blir svårare och svårare att finansiera infrastruktur, eftersom större och större andel av offentliga medel går till en åldrande befolkning, pensioner, sjukvård och utbildning.


Lars Erik Liljelund, VD på Mistra sa egentligen inte mycket, men påpekade att transportsystemet inte är hållbart, vilket ju är sant. Jo, han nämnde de nya katastrofala siffrorna på rekordökningen av koldioxiden i fjol, plus 6%. Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen sa att högt pris på fossila bränslen inte minskar transporterna, utan det krävs fysisk planering också.
Vid den efterföljande paneldiskussionen fick de alla frågan vad som är viktigast. Och nästan alla svarade fysisk planering. Någon lade till andra styrinstrument och politiskt ledarskap.  Och viss,t fysisk planering är viktigt. Men det tar ju lång tid att verka, och vi behöver snabba åtgärder.
Eftermiddagen ägnades åt rundabordsdiskussioner om framtidens transportsystem. Och vid redovisningarna efteråt visade det sig att nästan alla grupper pratat om hållbarhetsfrågor, miljö etc. Trafikverkets representanter sade sig vara mycket nöjda med dagen, och den input man fått.
Och visst är det kul att höra alla dessa vita medelålders män prata om hållbarhet, på ett sätt jag inte riktigt hört tidigare. Det verkar som om många börja förstå vart det lutar. Det känns om de nu är där vi  som jobbat mycket med frågan var för fem-sex år sedan. Och det är ju bra, så långt. Men det räcker dåligt när koldioxiden rekordökar.

Så går då processen tillräckligt fort? Att sätta igång med fysisk planering, och vänta på resultaten av den räcker ju inte när alla kurvor pekar på rött.
Vi behöver snabba beslut om andra typer av styrmedel, om vi skall hinna undvika svåra följder av klimatpåverkan. Men det kanske nästa års seminarium handlar om?

Etiketter: , , ,

03 november 2011

Är bilen snart omodern?

I förrgår var jag i Huddinge och höll föredrag för kommunens beslutsfattare om hur vi går från bilen som norm till att tänka gång, cykel och kollektivtrafik. Ni som läser denna blogg vad jag brukar säga. Det intressanta är att detta budskap blir allt lättare att sälja. Fler och fler börja inse att våra städer inte fungerar med detta gamla synsätt som vi byggt och filat på sen 1950-talet.

På samma evenemang var Alexander Ståhle, VD på Spacescape, en av Trivectors samarbetspartners. Vi har ofta pratat tillsammans och vet att våra budskap passar bra ihop. Alexander visade bland annat den intressanta undersökning som de gjort tillsammans med företaget Evidence. Den handlar om vilka faktorer som påverkar värdet på en bostadsrättslägenhet, baserat på 7000 bostadsrättsförsäljningar i Stockholm. Nitttio procent av prisvariationen mellan olika områden förklaras av åtta variabler: närhet till city, närhet till spårstation, tillgång till gång-gatunät, tillgång till urbana verksamheter, tillgång till park, närhet till vatten, kvartersform och socioekonomiskt index.

Nästan allt handlar om den gamla sanningen: priset beror på tre saker: läget, läget och läget. Eller annorlunda uttryckt: nästan allt handlar om tillgänglighet. Och faktiskt är inte varken bilvägar eller bilplats med. Och Alexander fortsatte med att visa bilder från undersökningar om hur ungdomar från olika Stockholmsgymnasier ser på sin stad, och då framträder en liknande bild: stora parker, bra skolor, alla lämnar bilen hemma, bilfri innerstad etc. Och när körkortsinnehavet går ner bland unga slutade han denna tankegång med att vi kanske ser en "Non driving generation" framför oss.

GM:s modell av en kärnkraftsdriven bil 1957
Som jag skrivit om tidigare visar allt fler studier på att vi i många städer och i fler och fler länder tycks ha nått en topp på bilanvändandet. Orsakerna tycks vara många (åldrade befolkning, sambandet mellan inkomst och ökat bilresande tycks brutet, minskat antal körkort hos yngre osv) men framför allt verkar det finnas en allt starkare urban kultur. Att bo och arbeta i städer, och dra nytta av alla de aktiviteter som finns där blir helt enkel en allt vanligare livsstil.

Och när vi blir fler och fler i våra städer blir det helt enkelt sämre och sämre med bil. De får helt enkelt inte plats, och de negativa effekterna med buller, avgaser och trängsel blir större än nyttan. Då blir det smartare och smartare att utnyttja färdmedel som är betydligt effektivare och ger mer transporter per ytenhet än bilen. Som gång, cykel och kollektivtrafik.

Idag har jag diskuterat detta fenomen i två helt skilda uppdrag. Ett som handlar om hur den framtida parkering i Stockholm skall lösas, och ett som handlar om spårtrafik från Malmö till Näset.

Håller själva den viktigaste artefakten för modernitet, bilen, helt enkelt på att bli omodern?

Länkar:

New Scientist om peak car use

Etiketter: , ,