Lite jul blir det väl - men hur blir 2012?

Sitter på tåget från Stockholm till Åre, där familjen firar jul i år. Fått besked från hustrun och dottern, som åkte upp igår, att lägenheten har ett burspråk med specialinredd whiskyhörna, med utsikt mot torget! Blir kanske en god jul trots min skepsis. Nattåget till Stockholm var i tid, men detta tåg avgick 10 min sent och nu är vi 22 min sena, snart i Bollnäs.

Igår lämnade vi över fars lägenhet till de nya ägarna, och så var det kapitlet avslutat. Vi stängde dörren till hela vår uppväxt på något sätt. Nu är man nog vuxen, fyller ju trots allt 56 om sex dagar.

Vi lämnade julblomma till hans särbo, fortfarande bedrövad, och la en vacker krans på graven, fast brorsan tyckte det såg ut nästan som en segerkrans, fast med röda lagerblad.

Känns skönt att ställa sig lite vid sidan av julen denna gång. Har fått allt svårare med släktens samlade paketberg, känns inte nutidsenligt på något sätt. Och med inga föräldrar i livet finns inga krav på oss.
Sitter och samlar tankarna kring ett blogginlägg som kommer om några dagar – om 2012, och vad det kan föra med sig. Kommer det att bli ett lika händelsesrikt år som 2011 har varit?

Har bett om input på Facebook, LinkedIn och Twitter, och det börjar komma kommentater. Funderar i banorna ökade råvarupriser, tjänsteutveckling och Siri. Blir nog en del på temat revolution, och att hur svå den kan vara att upptäcka om den inte är så snabb som i arabvärlden.

Tar gärna emot mer input från er läsare.

Och så naturligtvis – God Jul!

Julhandla med buss och í tunnelbana

Julhandeln pågår för fullt. Häromdagen skulle jag tanka bensin i min bil (jag har gasbil så det händer inte mer än en gång om året) och försökte köra in på macken som låg vid externhandelsplatsen Nova Lund. Det gick inte - det var helt blockerat av bilar. Som förmodligen skulle in till de olika butikslådorna för att handla julklappar.

Och alla dessa externhandelsetableringar är ju som bekant byggda för bilen. Och den som försöker cykla, gå eller åka buss dit har det inte så lätt. Det är ju liksom inte gjort för dessa färdmedel. Tar du bussen så hamnar du längst bort och får gå igenom hela bilparkeringen, cyklar du finns inga cykelställ osv.

Den som läst denna blogg ett tag vet att jag intresserat mig för fenomenet externhandel i minst tio år. Och genomfört ett stort antal forskningsuppdrag och utredningar i ämnet. Och att forskningen är entydig, externhandeln ger mer utsläpp, och tar död på handeln i centrum.

Just nu håller vi på med ett uppdrag att försöka se vad man kan göra för att ändå möjliggöra ett mer hållbart resande till dessa externhandelsetableringar. Och då har vi genomfört en studie av hur mycket man bär med sig från affärerna.

Ett av skälen till externhandeln är ju att bilen behövs för att få hem varorna. Och kommunerna har i sina detaljplaner ofta speciella områden för "handel med skrymmande varor".

Så hur är då, behöver man bilen för att få med sig varorna hem? Nej, ganska sällan. Vi har studerat både köpcentra med många typer av affärer, elektronikhandel - med både TV och kylskåp i sortimentet. Och bilden är entydig: mellan åttio och nittio procent har inget, eller bara en kasse med sig ut ur affären.  Och skulle med hänsyn till detta lika gärna kunnat cykla eller ta bussen.

Nu vet vi sen andra studier att ca femtio procent har shoppingen som en del i en reskedja, som också innehåller andra ärenden. Så alla de som handlat inget eller lite skulle nog inte kunnat  åka buss - men väldigt många.

Och vem vet, i framtiden kommer det kanske att se helt annorlunda ut. E-handeln ökar som bekant mycket varje år.




Som den e-handelssatsning som Tesco gör i Sydkorea. Handla medan du väntar på tunnelbanan, och med hjälp av QR-koder som du skannar med din mobil.

Så i framtiden kanske du inte tar bussen till affären, utan affären finns överallt, som i tunnelbanan. Vem vet innan vi hinner säga Kjell & Co så är  externhandeln kanske omodern?

Katedralerna faller - välkommen till basaren

Euron är inte stabil, börserna världen över har stora problem, det tidigare dominerande partiet i svensk politik, socialdemokraterna går kräftgång, förtroendet för EU knakar och världen verkar inte kunna enas denna gång heller om att göra något åt klimatproblematiken.

Stora starka strukturer misslyckas på område efter område. Organisationer och företeelser som vi vant oss vid som stabila skakar plötsligt som kärnkraftverket i Fukushima.

Så hur skall vi då kunna ändra världen i riktning mot något bättre? Är det kört när de gamla strukturerna faller? När allt vi tycks ha att lita på är en Juholt och en Müller.

Nej, kraften idag kommer från annat håll tycks det som. Den arabiska våren startades underifrån, bland annat möjliggjord av sociala medier.  Och när världens länder, med sina beslutsfattare misslyckas kapitalt att lösa klimat- och miljöproblem är det andra aktörer som tar vid. Nu är det städer, regioner och företag som går före.

Kommer att tänka på det när en drös gratistidningar trillar in i mitt postfack på Trivector. I Siemens exklusiva magasin Pictures of futures, som ofta innehåller mycket läsvärda artiklar, finns artiklar om hur städer som London, San Franscisco och Vancouver tar nya initiativ på miljöområdet. Hur Tel Aviv inför trängselavgifter och hur smartphones övertar rollen som statuspryl istället för  bilen.

I Skanskas likaledes läsvärda reklammagasin flervärden finns artiklar om hur lokaler, hus och företag blir gröna med hjälp av engagerade personer som Claudia Zuniga arkitekt på på Malmö Högskola och Joanna Ståhl på tidningen Camino.

Och den tristaste av trista gratistidningar, Lokalnytt, har hottat upp sig med temat Gröna kontor, och innehåller artiklar koldioxidätande tak, Västra Hamnen i Malmö, BREAM, grön fika, och hur miljöchefen på Wihlborgs, Hanna Claesson, fått motta utmärkelsen Green Star av organisationen GRESB.

Under de senaste månaderna har jag hört Allan Larsson och Anders Wijkman prata om att det nu i allt högre grad är städer, regioner och företag som kommer att driva miljöarbetet framåt. Och också enskilda länder när det gäller klimatet. De stora strukturerna som FN klarar det inte. Men det betyder inte att att utvecklingen står stilla.

Man kan jämföra med fenomenet crowdsourcing, där många människor tillsammans löser problem som de stora strukturerna misslyckas med. Öppen källkods-evangelisten Eric S Raymond, pratade redan 1997 i en essä om Katedralen och basaren. Han pekade på två sätt att utveckla program: Katedralen, som är den styrda, hierakiska approachen sedan den industriella revolutionen började. Raymond kontrasterade detta med Linux, operativsystemet byggt på öppen källkod av många tusen programmerare "endast sammanhållna av internets tunna trådar". Linux-utvecklingen liknande han vid en stor babblande basar av olika agendor och approacher, ur vilken ett stabilt, konsekvent system växte fram. Och det gick snabbt, in en takt som var omöjlig för katedralbyggare att tänka sig.

Det kanske är så världen måste gå framåt idag när katedralerna rasar i en allt snabbare takt?  I den dynamiska, halvt kaotiska basaren finns kanske kraften att få saker att hända.

När jag skriver detta kommer jag på att jag träffat alla de nämnda personerna (utom Juholt och Müller...) i olika projekt eller på mina föreläsningar på konferenser det senaste året. Kanske har jag redan fått kika in på basaren? Blir nyfiken på vilka intressanta och spännande varor vi skall hitta i stånden under nästa år?

Länk: Katedralen och basaren

Skidor och klimatförändring

Sitter på kontoret och halvhänger på grund av en bihåleinflammation. Skulle egentligen varit i Umeå och pratat spännande forskningsprojekt, men eftersom jag på grund av andra åtaganden för ovanlighetens skull skulle flugit dit valde jag att inte åka. Flyget går dåligt ihop  inte bara med miljön, utan också med inflammerade bihålor. Se där fick man för att man inte bokat nattåg...

Men det blir en hel del tåg ändå den närmaste tiden. Skall på möte i Frankfurt om en vecka, och dit blir det nattåg från Köpenhamn. Och över jul skall familjen till Åre, och dit blir det också tåg.

Vi har därför noga följt snöläget i Åre och fram till nu har det varit noll cm snö, och varmt. Ovanligt varmt. Nu har det börjat snöa så förhoppningsvis blir det skidåkning i jul.

Skrev en kommentar om detta på Facebook, och någon laddade upp denna underbara skidfilm. Ta fyra minuter av dit liv och njut av både skidåkningen och den vackra filmningen.


JP Auclair Street Segment (from All.I.Can.) from Sherpas Cinema on Vimeo.

Filmen är en del av en 70 min lång film som handlar om skidåkning och globala klimatförändringar. Hur blir med skidåkningen generellt i världens skidområden?

(2 dec)  Har nu tittat på filmen, och den är vacker och fascinerande. Men de få kommentarer som finns av extremskidåkarna som ägnar året åt att flyga världen runt och låta sig lyftas av helikoptrar till orörda superbranta pister är ganska aningslösa. "Man kan ju inte sluta att flyga världen runt och lyftas av helikoptrar. Det vore att ge upp. Vi måste göra så att flyget och skidanläggningarna inte ger några utsläpp".

Men det är en vacker film, och de fyra minuterna som finns i detta klipp är de mest fantastiska.