17 februari 2012

Sakta och osäkert, men ändå...

Tidigt tåg hem från Stockholm efter en kul men slitsam vecka. Tog nattåget till Stockholm i går kväll, åt frukost på Royal Viking som vanligt, och gick sen rakt in i ett konferensrum där för att prata på ett frukostmöte som trafikkontoret i Stockholm ordnat för näringslivet, för att diskutera Stockholms nya trafikstrategi. Den nya trafikstrategin som försöker ta ett framtidsinriktat grepp på trafikplaneringen genom att visa på hur trafikytorna måste användas på ett mer yteffektivt sätt, dvs med mer gång, cykel och kollektivtrafik, när Stockholm växer.

Min uppgift var att visa att det inte är bara Stockholm som tänker så här, utan också andra världsstäder som Melbourne, Zürich, Amsterdam och New York. Det gick bra, och de samlade näringslivsrepresentanterna tycktes förstå att en växande stad måste effektivisera ytanvändningen, genom att styra mot mer kollektivtrafik, gång och cykel. Men Bil Sweden och Handelskammaren lyckades lufta sin vanliga ”buss är bättre än spårvagn”-noja. Jag hade ju gudbevars lyckats få med spårvagn på bilder från såväl Melbourne, Zürich som Amsterdam. Och som vanligt fick jag säga att det inte handlar om att välja utan att båda behövs.

Sen gick jag direkt till ett möte med Färgfabriken för en diskussion om hur vi skall kunna medverka i deras ”Stockholm on the move”- projekt till hösten. Sen ett möte om utvecklingsprojektet Hållbara cykelnät, med vår samarbetspartner Spacescape. Snabb lunch med möte med kontorschefen Paulina, och sen telefonmöte om Trafiktekniska Föreningen för att diskutera årskonferensen ”Makten över trafiken – från Bryssel till Bromölla”. Blir mycket spännande.

Tidigare i veckan satt jag i ett möte och diskuterade trafiken i Centrala Älvstaden,Göteborgs gigantiska stadsomvandlingsprojekt. Och även i bilstaden Göteborg funderar man mycket i banorna om hur staden skall kunna bli mer för människorna än för bilen. Och vilka fysiska uttryck detta måste få för att leda i rätt riktning.

Spårvagn och cykel i Amsterdam. Foto: Christer Ljungberg

I tisdags föreläste jag på temat ”Skrota det kommunala planmonopolet” på Föreningen för samhällsplanerings årsmöte i region syd. Mitt skäl att provocera med denna ståndpunkt är att jag tycker att den lokala kommunala nivån är allt för liten för att lösa frågor om transporter och resande på ett hållbart sätt. När vi under tjugo år verkat för regionförstoring, måste planering och styrning också ligga på denna nivå.

I går kväll satt jag och läste en ny artikel av min favoritprofessor Phil Goodwin. Han gick igenom utvecklingen och forskningen kring ”peak car use”, och hans slutsats var att det mesta  talar för att vi i västvärlden faktiskt nått en mättnadsnivå för vår bilanvändning.

Jag har som läsare av denna blogg vet under många år ägnat en ganska stor del av min arbetstid åt att diskutera hållbara transportsystem. Men någonting har hänt under de senaste åren. Vi närmar oss nu allt mer att gå från ord till handling. Allt oftare handlar frågorna om hur våra städer på allvar skall bli attraktiva, och hur det faktiskt kräver att vi planerar för människorna och inte för bilen. Och vi börjar se avtryck ute i verkligheten.

Att gå så långt att man kan prata om ett paradigmskifte i västvärlden är nog ännu att gå för långt. Men att det är en tydlig skillnad jämfört med bara för några år sedan är helt klart. Nu skall jag läsa kapacitetsutredningen och se vilket håll den pekar...

Länk: WTP med Goddwins artikel

Etiketter:

3 Comments:

At måndag, februari 20, 2012, Anonymous Per Björkeroth said...

Precis dylikt innehåll jag vill att du föreläser om för unga ingenjörer!
Kolla med Caroline/din mail/mej direkt.

Per B

 
At tisdag, februari 21, 2012, Anonymous Mattias Carlsson said...

Som vanligt ett intressant inlägg. Har du en länk eller referens till Goodwins artikel?

 
At onsdag, februari 22, 2012, Anonymous Anonym said...

"Feelgood Win" - Vem kan motstå en sån professor? :)

Länk: http://www.rudi.net/node/22123

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home