09 januari 2014

Styr med mål, och strunta i prognoserna

På tåget hem från årets Transportforum. Känns som två bra dagar, med många bra diskussioner. Som vanligt imponerande uppslutning från branschen, ungefär 1600 personer på plats. Jag kom till Linköping redan dagen före för att vara med på ett av Bombardier ordnat förseminarium om innovationsupphandling. Att vi inte använder de 600 miljarder/år som staten handlar upp för varje år för att skapa smarta hållbara lösningar, istället för att bara gå på lägsta pris, är en gåta som blir allt större. Bra föreläsningar av Vinnova, Teknikföretagen etc. Återkommer säkert till detta.

Inledningen av konferensen var ovanligt bra. Även om vår mycket vältaliga minister höll ett riktigt valtal. Där vi bl a fick veta att man inte kommer att införa koldioxidavgifter för flyget, att Förbifarten inte kan ifrågasättas och att man inte kommer att sluta att satsa på vägar. Och så meddelade hon att Trafikverket får i uppgift att utreda stambanorna Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö på allvar. Bättre sent än aldrig. Men frågan är hur mycket på allvar det är, skall vara klart i slutet på februari. Är det valår så är det.

Generaldirektören Gunnar Malm inledde med att försvara sig kring tågurspårningen i Huddinge. Och meddelade att han jobbar minst hundra procent med järnväg. Gissar att det betyder att han bara jobbar femtio-sextio med väg. För så ser nog hans arbetsbelastning ut. Sen presenterade tre generaldirektörer sina verks ”målbilder”. Trafikverket genom Gunnar Malm den nya nationella planen 2014-2025, Boverkets Janna Valik deras Vision 2025, (med en underbart bra 3 min film du kan se nedan) och Maria Ågren från Naturvårdsverket sitt Underlag till färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050.



Efter det följde en intressant paneldiskussion med dessa tre, och tre politiker, bland annat Karolina Skoog från Malmö. Gunnar Malm garderade sig för kritik mot att nya planen går emot klimatmålen genom att säga att alla de trafikpolitiska målen är lika viktiga. Politikerna tycktes eniga om att klimatet bör vara det överordnade målet.

Därefter ledde jag en session där de tre verkens målbilder diskuterades lite djupare. Salen var nästan full och uppskattningsvis 100-120 personer ville fortsätta diskutera. Jag hade varnat Torbjörn Suneson, en av Trafikverkets högre chefer, att jag tänkte gå hårt åt klimatfrågan. Och det gjorde också Mikael Johannesson från Naturvårdsverket.

Det blev en intressant diskussion, och Torbjörn försvarade den nationella planens ökade koldioxidutsläpp med att uppgiften från regeringen inte varit att klara dessa mål. I min värld är det en katastrof. Även om jag inser att det krävs styrmedel som innebär annat än att bygga ny infrastruktur för att klara målen. Jag tycker Trafikverket borde talat om detta för regeringen.

 Sessionen avslutades med att Tyréns VD Ulrika Franke kommenterade de tre målbilderna på ett bra sätt. Politikerna måste våga prioritera, och vi behöver återupprätta planeringen var hennes budskap.


Idag pratade jag på en ännu mer välbesökt session om ”Peak car”. Först pratade trafikverkets prognosansvariga och förklarade varför prognoserna ser ut som de gör. Dvs att biltrafiken skall öka med 34% till 2030.

Därefter pratade jag om hur peak car ser ut i västvärlden, och visade också diagrammet som visar hur fel de senaste prognoserna varit. Under 70- och 80-talet var det lätt att prognosticera. När folk blev rikare skaffade man bil, och körde mer. Men på 90-talet ändrades detta och prognoserna började slå fel. Och nästa prognos likaså. Nu har man gjort ytterligare en som pekar upp i himlen. Se bilden ovan.

Anne Bastian, doktorand på KTH och Jonas Eliasson, professor på samma ställe fyllde på förklaringarna. Jonas ville peka på urbanisering, ekonomi och styrmedel och livstil/preferenser som orsak. Dvs i princip samma som jag sagt tidigare. Fast han uttryckte större tveksamhet till att man kan förutsäga att trenden håller i sig.

Det blev en intressant diskussion i slutet. Jonas hävdade att felprognoserna i princip inte har någon betydelse för vilka projekt som byggs. Politikerna struntar ändå de samhällsekonomiska analyserna i hög. Där håller jag inte med. Att man kan läsa i ett så viktigt dokument som den nationella planen att biltrafiken skall öka med 34% till 2030, betyder nog att politiker och andra påverkas. Den där vägen som kommunalrådet i Medelstad velat ha i 20 år, blir säkert ännu mer lobbyaktiverad när man ser att trafiken skall öka så mycket.

Och att jag ständigt får höra att såväl departementet som höga chefer i Trafikverket deklarerar att peak car skall vi inte bry oss om, gör mig naturligtvis bekymrad. Ännu mer bekymrad blir jag naturligtvis av att Trafikverket tolkar sitt uppdrag med den nationella planen som att man kan strunta i klimatmålen.

Mina slutsatser av dagarna är att det är bra att man släppt fram diskussioner som dessa. Jag är övertygad om att vi måste gå över till målstyrning istället för prognosstyrning. Politikerna måste prioritera bland målen, och klimatmålet måste vara främst. Och vi kan sluta göra prognoser och istället utgå ifrån vilken trafik som är möjlig att förena med klimatmålen.

Länk: Expressens ledare 9 jan om peak car och konsekvenserna

Etiketter: ,

6 Comments:

At fredag, januari 10, 2014, Blogger Erik Sandblom said...

Mycket illustrativ figur!

Jag har inte hört Jonas Eliassons hela argumentation, men om prognoserna inte spelar någon roll så är det väl lika bra att slopa dem?

 
At fredag, januari 10, 2014, Anonymous Anna D-E said...

Filmen ligger på http://www.youtube.com/user/Boverket

 
At fredag, januari 10, 2014, Anonymous Mats Améen said...

Mycket bra att de här frågorna kom upp på Transportforum och att tongivande aktörer i branschen deltog i debatten. Håller helt med om att målstyrnig är det enda rimliga. Så har vi jobbat på kommunal och regional nivå sedan länge, men besvärande när staten blint tror på sina prognoser och planerar efter dem. Diagrammet är väldigt illustrativt!

 
At fredag, januari 10, 2014, Anonymous Mikael Johannesson said...

Anledningen till att prognoserna inte skulle ha någon betydelse angav Jonas var att vi försöker lösa befintliga problem inte framtid och då blir det blir ingen överinvestering i väginfrartuktur. Men det förutsätter ju att trafikarbetet är konstant eller ökar. Om personbilsresandet behöver minska med 20 % för att vi ska klara klimatmålen som Trafikverket själva skriver och vi vidtar åtgärder så att peronbilsresandet faktiskt minskar då blir det omotiverat mycket vägar som dessutom försvårar minskningen särskilt i tätorter där potentialen till minskning är som störst.

 
At lördag, januari 11, 2014, Anonymous Vän av kth said...

Bra. Eliasson sa mycket tydligt två gånger att prognosen inte spelar någon roll. Att det i princip inte betyder något för utfallet om prognosen är för hög eller för låg. Då är det klappat och klart. Prognosen kan tas bort och Trafikverket byta till målstyrd planering.

 
At lördag, januari 11, 2014, Anonymous Jan Wiklund said...

När besluten är så ologiska som du har givit exempel på att de är misstänker man förstås egenintressen i bakgrunden.

Frågan är då vilka de är.

Exvis, vem har intresse av förbifarten? Knappast byggbolagen - de bygger säkert lika gärna t-bana. Knappast de politiska partierna i termer av röster, stockholmarna har sagt ifrån att en gigantisk majoritet föredrar t-bana. Knappast bilindustrin, den är ju kinesisk och det har ingen betydelse vad den anser.

Så vem? Vem är tillräckligt stark för att styra politikerna?

Jag kan inte se någon annan än trafikbyråkratin. Vad är din bedömning, Christer?

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home