10 februari 2014

Heisenberg, Jesse Pinkman och den verkliga världen

I går såg jag slut på Breaking Bad. Fem säsonger med sextiotvå avsnitt om en knarktillverkande kemilärare. Kan det vara värt 46 timmars Netflix-tittande, undrar en del? (Vill du ha rätt musik för läsning av detta inlägg finns den här).

Jag var själv rejält skeptisk innan jag började titta. På samma sätt som jag aldrig gillade krigsleksaker när jag var barn, eller ville att mina egna barn skulle spela tv-spel som gick ut på att skjuta ihjäl folk. Att ägna sig åt att se på någon som tillverkar knark, som folk blir beroende av, och dör av, lät ju inte så muntert.

Men efter rekommendationer av vanligtvis sansade och kloka vänner, så testade jag. Och efter ett par avsnitt var jag fast. Ett mycket smart uppbyggt spännande manus, med framåt- och bakåtblickar, och ett antal intressanta karaktärer: Walter White, knarktillverkaren, Skyle White, hans fru, Jesse Pinkman, hans kumpan, Hank Schrader, hans svåger, drogpolis, Saul Goodman, advokat osv.

Walter White börjar koka meth, metylamfetamin, när han får cancer och har svårt att på sin lärarlön få ihop till sjukvårdsräkningarna. Till sin hjälp har han Jesse Pinkman, före detta elev på dekis.

Vi får följa Walter White förvandlas från en stolt kemist, till en fullfjädrad, kallhamrad droghandlarboss, med pseudonymen Heisenberg. Från början skall han bara fortsätta till han fått ihop pengar till läkarräkningar, och sina barns utbildning. Men efter hand hamnar han i allt mer komplicerade affärsuppgörelser när knarket skall distribueras, via olika mellanhänder. Och den mesiga, bleka kemiläraren förvandlas till den skoningslösa Heisenberg – en kriminalitetens mastermind som duperar sin familj och som inte tvekar att röja obekväma människor ur vägen.


Serien beskriver på många sätt exempel på hur en entreprenör går från start up, till ett storföretag, och alla problem under vägen. Allt eftersom serien fortskrider och man blir inblandade i affärsuppgörelser t ex med en mexikansk drogkartell, blir problemen så komplicerade att huvudpersonerna ofta ser mord som enda utvägen. Och när man klarat sig ur det ena problemet uppstår ett nytt, och girigheten ökar, eftersom man tycker sig förtjäna pengarna när man tagit sig igenom alla dessa problem. Längs med vägen hamnar han i problem med de olika kumpanerna och tvingas starta om sin verksamhet på nytt. Mot slutet har Walter över 60 miljoner dollar, men tycker ändå inte att det räcker

Breaking Bad visar stora likheter med den verkliga världen. Stora företag vill bli större, och strävar efter monopol, precis som Heisenberg. Och inget verkar kunna stoppa dessa giganter från att oskadliggöra mindre konkurrenter.  Ett fåtal extremt rika personer i toppen vill bli ännu rikare.  Och precis som serien i väldigt liten utsträckning visar verksamhetens externa effekter, som ihjälknarkade kunder, bryr sig de stora multisarna ofta i ganska liten grad om de problem, sociala och ekologiska man orsakar längs vägen. Trots CSR och hållbarhetsredovisningar.

Frågan är om den verkliga världens stora imperier imploderar på samma sätt som Walter Whites gör i det allra sista avsnittet?

Länkar:
Breaking Bad officiell webbplats
The Economist om Break Bad som ekonomiskola

Etiketter: ,

1 Comments:

At tisdag, februari 11, 2014, Blogger Sten-Åke Tjärnlund said...

Håller absolut med dig! Måste vara en av de absolut bästa serierna någonsin; spännande, rolig, smart och fascinerande med "riktiga" personer och mycket kluvna känslor för komplexiteten i utvecklingen. Dessutom under ytan mycket samhällskritisk. Fenomenalt skådespel och lysande filmisk kvalitet. Ljusår från den vanliga "såpan".

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home